Senaste veckan har delvis ägnats åt fekallogistik, d.v.s. jag har kört ut gödsel till skiftena. Gödseln läggs i högar och skall spridas i ett senare skede när jorden torkat upp. Marken bär för transporten, men inget desto mer heller. T.o.m. vägrenarna är ännu rätt våta, jag höll på att skämma ut mej riktigt ordentligt längs en ägoväg i Sundby på torsdagen. Som bäst hade jag både traktor och vagn på sniskan, i varsitt dike dessutom, men det fixade sig. Den som uppfann diffspärren borde förresten få Nobelpris så här retroaktivt.
En sak jag noterat under turerna längs vägarna är den uppenbara avsaknaden av traktorer i vårbrukstagen. I och för sig är det helt rätt, i våra trakter är jorden på de flesta håll ännu alldeles för våt för vårbruk och det är säkert förnuftigt att vänta några dagar till. Men när våren är så här pass sen brukar förnuftet inte alltid få behålla övertaget, man kör igång även mot bättre vetande. Dock inte denna gång tydligen.
I ladugården kalvar ännu ett par eftersläntrare till vårens kalvningsomgång. Vårkalvningarna har fördelat sig i två tydliga grupper, en i mars och en i maj. Inte världens bästa upplägg eftersom man helst har alla kalvningar i en tät följd på kort tid, men man rår inte på naturen. Lena Ludd kalvade på självaste syttende maj och fick en tjurkalv. Eftersom årets kalvbokstav är K får han av uppenbara skäl heta Karl Johann.
