18 maj, 2013 av Nisse

Tuff tofsvipa

Nu har jag hasi (=hare) med vårsådden. Jämfört med 2011 är det sent (år 2012 talar vi inte alls om …) men hyfsat i alla fall. Det mesta var klart redan för ett par dagar sedan men i dag sådde jag Zebran på en liten plätt. Det var eländigt för gödseln som låg i maskinen medan det regnade hade blivit klibbig och i vissa fall ren smet. Så det var svårt att få ut den ur maskinen.

Vi har massor av tofsvipor men aldrig har jag sett en så tuff vipa som i dag. Jag såg den redan då jag harvade för den flög inte upp ur boet. Vanligen ser man inte deras bon för de är så väl kamouflerade. Och då jag kom med såmaskinen rakt emot den och svängde undan på bara en meters håll så låg den kvar i boet hela tiden ! Jag körde flera gånger riktigt nära men den flög inte upp en enda gång.

Tofsviporna är trevliga fåglar och det ger en speciell stämning då man på vårkvällarna hör deras gälla rop. Vi försöker akta deras bon och på allt sätt skydda dem. De tycks gilla stora släta täckdikade åkrar så de ökar hela tiden. Vi har närmare tio par på våra åkrar redan.

Etiketter: ,

4 svar till “Tuff tofsvipa“

  1. Micke skriver:

    Hej Nisse!

    Har en halvtam vipa som varit här i två år. Innan den egentliga häckningen kommer igång kan den komma så nära som ett par meter och har massor att påstå. När häckningen börjar sviker den mig. Dom gamla garvade tofsviporna sitter nog i boet fast man harvar så nära att jorden
    yr i boet. Nybörjarna däremot flyger så tidigt att det är svårt att se boet.
    Vi försöker alltid att skydda vipornas bon så gott det går för de har gott om naturliga fiender ss räv och ”mördarkråkor”. Vi brukar märka bona med en videkvist. Märker man tydligare ”lär sig” fienden var boet finns. En fördel är också att harva så nära boet man bara slipper utan att skada det så att den obearbetade fläcken blir så liten som möjligt och skiljer ur mindre.

    Vetet i jorden och havrebrodd. Kornet ska väl dit det också de närmaste dagarna.

    H. Micke

  2. Nisse skriver:

    Jo, jag insåg i fjol att ett bo som vi märkte ut ”för grundligt”, dvs. med stora kvistar med löv på inte alls var bra. Vipan vågade inte komma tillbaka. Så vi märker numera ut ganska försiktigt.

    Vipan jag skrev om var litet nervös i början men då jag kört förbi ett par gånger så hade den lärt sej att traktorn inte var farlig.

    Efter sådden kom det ett grymt åskregn så nu har vi sjöar på vissa åkrar. Det beror säkert mycket på att det inte fanns någon tjäle i vintras så jorden är alltrför kompakt.

  3. Micke skriver:

    I går sprang dom första dunbollarna framför traktorn! Om dom hade det minsta trafikvett, men det är som att slå ut en tändsticksask när dom far åt alla håll. Ju bredare redskap desto längre väntetid innan alla är på säkert avstånd. Bara ett par som kläckt, och enligt min mening ganska tidigt.

    H. Micke

  4. Stefan skriver:

    Måste stiga ur traktorn flera gånger idag för att fösa undan dunbollar med ben. Viporna är tidiga med ungarna i år.