Nu har jag hasi (=hare) med vårsådden. Jämfört med 2011 är det sent (år 2012 talar vi inte alls om …) men hyfsat i alla fall. Det mesta var klart redan för ett par dagar sedan men i dag sådde jag Zebran på en liten plätt. Det var eländigt för gödseln som låg i maskinen medan det regnade hade blivit klibbig och i vissa fall ren smet. Så det var svårt att få ut den ur maskinen.
Vi har massor av tofsvipor men aldrig har jag sett en så tuff vipa som i dag. Jag såg den redan då jag harvade för den flög inte upp ur boet. Vanligen ser man inte deras bon för de är så väl kamouflerade. Och då jag kom med såmaskinen rakt emot den och svängde undan på bara en meters håll så låg den kvar i boet hela tiden ! Jag körde flera gånger riktigt nära men den flög inte upp en enda gång.
Tofsviporna är trevliga fåglar och det ger en speciell stämning då man på vårkvällarna hör deras gälla rop. Vi försöker akta deras bon och på allt sätt skydda dem. De tycks gilla stora släta täckdikade åkrar så de ökar hela tiden. Vi har närmare tio par på våra åkrar redan.
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Visa alla inlägg av Nisse
Hej Nisse!
Har en halvtam vipa som varit här i två år. Innan den egentliga häckningen kommer igång kan den komma så nära som ett par meter och har massor att påstå. När häckningen börjar sviker den mig. Dom gamla garvade tofsviporna sitter nog i boet fast man harvar så nära att jorden
yr i boet. Nybörjarna däremot flyger så tidigt att det är svårt att se boet.
Vi försöker alltid att skydda vipornas bon så gott det går för de har gott om naturliga fiender ss räv och “mördarkråkor”. Vi brukar märka bona med en videkvist. Märker man tydligare “lär sig” fienden var boet finns. En fördel är också att harva så nära boet man bara slipper utan att skada det så att den obearbetade fläcken blir så liten som möjligt och skiljer ur mindre.
Vetet i jorden och havrebrodd. Kornet ska väl dit det också de närmaste dagarna.
H. Micke
Jo, jag insåg i fjol att ett bo som vi märkte ut “för grundligt”, dvs. med stora kvistar med löv på inte alls var bra. Vipan vågade inte komma tillbaka. Så vi märker numera ut ganska försiktigt.
Vipan jag skrev om var litet nervös i början men då jag kört förbi ett par gånger så hade den lärt sej att traktorn inte var farlig.
Efter sådden kom det ett grymt åskregn så nu har vi sjöar på vissa åkrar. Det beror säkert mycket på att det inte fanns någon tjäle i vintras så jorden är alltrför kompakt.
I går sprang dom första dunbollarna framför traktorn! Om dom hade det minsta trafikvett, men det är som att slå ut en tändsticksask när dom far åt alla håll. Ju bredare redskap desto längre väntetid innan alla är på säkert avstånd. Bara ett par som kläckt, och enligt min mening ganska tidigt.
H. Micke
Måste stiga ur traktorn flera gånger idag för att fösa undan dunbollar med ben. Viporna är tidiga med ungarna i år.