Spöklika ljud…

Den kastar sej över en. Man riktigt hukar sej när den kastar sej in över skogen söder ifrån och nerifrån sjön kommer den upp över åkern i stora sjok. Hurrr… kallt blev det. Kusliga smörja.

Dimma
Dimma

Allt blir så stilla, inga snurror som vrålar iväg ut genom strömmen, fåglarna kurar antagligen ihop sej någonstans för även de tystnar, vattnet ligger precis lugnt, även om man inte ser det mer, men man vet att det finns där och ligger platt som spegeln. Någonstans långt borta kör stora fartyg och deras skarpa horn hörs lång väg. Man kan sitta på trappan, insvept i en varm, tjock filt och höra hur de som spöklika ljud dånar på. 🙂

Lömska skit! Sade jag och gick in.

Dagen fick vara färdig, att göra finns, men klockan var snart 21 och ett klädbyte skulle behövas när dimmans kyla kom. Jag stod som en märla i grönsakslandet och mitt lilla växthus. Jag planterade och sådde i full iver när det plötsligt blev kallt, solen försvann och på bara en liten stund var jag som fången av dimman. Dimma är ganska fredligt, men lömskt och inte heller den någonting att leka med. Som tur är har vi aldrig lång färd med båten om vi skall färdas till eller från holmen/bilen. Om man vill kan man följa strandlinjen ända tills man kommer till andra sidan. Genom sundet som skiljer Kirjais och Ytterholm åt, är det en kanal grävd, den är bara några meter bred, så där över kommer man nog även i tjockaste tjockan. Annars är att släppa land ur sikte är ingen bra ide när dimman ligger tjock, om man inte har gps, radare och diverse krejkor som hjälper en vill säga. Kruxet då är ju att man ska förstå sej på vad det är man ser på alla skärmar också…

Såhär såg det ut för bara några dagar sen när det också var dimma, då kom jag hem med båten och sikten var riktigt hygglig att färdas inomskärs, de tjocknade till lite extra ännu följande dag, sen lättade det.

Dimma ut till fjärds
Dimma ut till fjärds

Allt blir så annorlunda i dimma, i mörker är det inte alls samma sak, även då kan det vara kryptiskt att färdas, men dimman är ändå snäppet värre. I mörker kan man ofta urskilja konturer på längre håll, i dimma är du helt såld. Bäst att hållas på land. 🙂

Profilbild

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.