29 september, 2013 av Nisse

Sommararbeten på hösten

Allt som borde ha gjorts på sommaren blir det bråttom med nu på hösten – som vanligt måste man väl erkänna. ”Te lat fåår bråått opa löördaain” (Den late får bråttom på lördagen) som de gamla gubbarna brukade säja. Varje höst undrar man vad man egentligen gjorde under sommaren … Nåja, i år vet jag åtminstone en sak som fördröjde allting med en månad och det var tröskeländet.

Nu är tröskandet i alla fall undan och då börjar alla höstarbeten (och de sommararbeten som är ogjorda förstås).  Sprutandet tog en hel del tid i år eftersom jag körde över alla åkrar mot kvickrot efter fjolårets katastrofala misslyckande med sprutandet. Regnandet drog ut på tröskandet i fjol så att det blev alldeles för sent och inte fungerade alls. Men i år bet glyfosatet. Ovanligt nog var mulljordarna bättre (mindre kvickrot) än lerjordarna. Vanligen är det tvärtom. Kanske det berodde på torkan.

Sprutan skall rengöras och tömmas så pumpen inte fryser sönder. Tröskan skall likaså göras ren så gnagarna inte härjar i den (ett år var nästan alla ledningar avbitna). Och så skall allt byggande klaras av inför vintern. Flispannan har jag sotat men där finns ännu en hel del som borde repareras och förbättras. I går bytte jag ut en radiator inne i huset för att få mera värme i de rum som inte har kakelugnarna kvar. Huset är ett typiskt parstugehus med en ”stuvu” (stuga) i var ända och kammare i mitten. Förr byggde man fyrkantiga stugor och då det behövdes mera utrymme så byggde man två bredvid varandra som sedan byggdes ihop med en kammare i mitten.

Vårt hus är troligen byggt i början på 1800-talet men har ovanligt nog två rum i stället för den ”andra stugan” som vanligen var finstuga och oeldad största delen av vintern. Namnet Arstu (uttalas ”Aarstu”) kommer just från ”andra stugan” eller ”aadär stuvun” som det heter på fornskandinaviska. Men då kammaren mellan stugorna skulle värmas så murade man inte en tredje pipa utan kopplade ugnen till en av stugornas pipor med en liggande rökgång. Draget blev dåligt och det krånglade med sotandet så därför revs kakelugnarna i mitten av huset då vi fick centralvärme på 50-talet. Till all tur finns de kvar i bägge ändarna för vi eldar i dem varje vinter under den kallaste tiden.

Tanken var att kvickt byta ut radiatorn i mittenrummen men det gick förstås inte alls så enkelt. Den nya radiatorn var större (vilket ju var avsikten) och det blev en hel del jobb att få allting att passa. Det är alltid nån liten del som saknas och så måste man  åka till staden efter den. Men jag hade tur och hittade två av de klämringar som jag inte kommit ihåg att köpa då jag skaffade radiatorerna. Så nu är värmen på och radiatorn blir varm. Inte läcker den heller.

Det var förstås det kalla vädret som fick igång mej men så blev det varmare igen och jag måste stänga av värmen i hela huset – det blev alldeles för varmt. Vi är inte vana att gå halvnakna omkring i huset som man gör i staden. Langkaliisjen (långkalsongerna) får vänta ännu en tid. Förresten skulle vi kunna spara ett helt atomkraftverk om man lärde stadsborna att klä på sej så de kunde sänka temperaturen inomhus. Om vi har mer än 18 grader så storknar vi nästan. Det är praktiskt att klä på sej ordentligt då man hela tiden måste jobba utomhus. Håller man lägre temperatur inomhus så behöver man inte klä på och av sej hela tiden.

Det borde stiftas en lag att langkaliisjär är obligatoriska för alla. Det skulle minska energibehovet och den globala uppvärmingen radikalt.

 

Etiketter:

5 svar till “Sommararbeten på hösten“

  1. Christer skriver:

    Verkar som om jag har en själsfrände i dig Nisse, åtminstone vad gäller klädsel och inomhustemperaturer 🙂

  2. Christer skriver:

    …….förövrigt verkar namnen på rummen följa samma mönster där i söder som här i Österbotten. I mitt födelsehem, som nu är bondstuga på Stundars, kallade vi också ”Arstu” för ”annin eendan” (andra ändan). Farfar bodde där då jag föddes.

  3. Nisse skriver:

    Det beror säkert på bondarbetet. Då jag jobbade i Otnäs så var det omöjligt att ha långkalsonger för det var så hett på jobbet. Men du milde så man frös då man stod på busshållplatsen på vintern och det blåste kall och fuktig vind från havet längs Fredriksgatan. Jag har aldrig frusit så mycket i Hindersby fastän vi har omkring 10 grader kallare vintar än i Helsingfors. Men hemma har man ordentligt med kläder på sej.

  4. Per-Erik skriver:

    Intressant det där med Arstu. En gårdsgrupp här nära har fordom kallats Arstu. Där fanns många hus nära inpå varandra så sent som i min ungdom. Anledning till namnet? I dag finns namnet på Googles karta på internet men felplacerad till min bostadsadress till visst förtret.

  5. Nisse skriver:

    Förr då ett ställe (en gård) delades så delades också huset. Stockhus var lätta att rada ned och flytta. Så en kunde få ”sengstuvun” (den varma stugan där sängarna fanns) medan en annan fick ”aadärstuvun” möjligen en tredje kammaren. Då uppkallades de nya ställena (gårdarna) efter huvudstället plus vilken del av huset man fått. Sålunda blev min farfars gård Hosmas delad i bland annat Hosmas-Sestu (Hosmas sängstuga) och Hosmas-Arstu (Hosmas andra stuga). I byn finns också ett ställe som heter Kamars så man vet att de fick kammaren vid någon delning. Min farmor föddes på Bosas-Sestu och min farfar på Hosmas-Sestu. I dagligt tal förkortades dessa till Bos-Sestu och Hos-Sestu. Vid storskiftesregleringen 1908 försvann en del av de gamla namnen.