Tacka vet jag långkalsonger.

Sommaren tog senaste veckoslut lika abrupt slut som den började i medlet av maj. Ett temperaturfall på närmare 15 grader i kombination med lite blåst och regnskurar känns minsann av ute på åkrarna. Men som det sägs “så finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder”, så långkalsongerna tog jag på redan när meteorologen meddelade att det nu blir betydligt kallare väder att vänta. Jag vill ju inte riskera att bli kall och förkyld nu i skördetider för att ligga sjuk det har jag inte tid med. “Stickamösson” tog jag också på för håller man bara huvudet varmt så är mycket vunnet eftersom stor del av kroppsvärmen går ut den vägen. Minns reaktionen jag fick för något år sen då några flickor från trädgårdsskolan var här för att delta i skörden och jag förklarade för dem vikten av bärandet av ordentlig huvudbonad. Kanske missförstod dom mig då jag förklarade att man kan gott ha baken bar bara man har mössa på huvudet 🙂

Numera använder jag endast de hitech-underkläder som utvecklats för sportsliga aktiviteter då de håller en varm även om man blir svettig eller våt. Och det är faktiskt mitt intresse för långloppsskidåkning som gjorde att jag kom i kontakt med dem. Kanske är dom lite dyrare men hållbarheten tycker jag att är bra så i längden har det inte så stor betydelse. Att man har varmt och skönt är huvudsaken.

I år blev kortkalsongsäsongen ovanligt lång då den nämnda värmeböljan i maj möjliggjorde byte till kortkalsonger. Normalt brukar det ske först till midsommar och kring skolstarten i augusti brukar säsongen vara över. Annars så verkar långkalsonganvändningen inte heller vara så värst allmän numera, i alla fall så tolkar jag reaktionen jag fick av en telefonförsäljare på så vis. Jag blev nämligen för något år sen uppringd av en finskspråkig ung dam (tror jag) som önskade erbjuda mig förmånliga underkläder. Jag var nu inte så värst intresserad så jag försökte bli kvitt henne med att förklara att viktiga affärer önskar jag göra på mitt modersmål alltså på svenska, oftast brukar dom tacka för sig på så vis. Denna sade sig dock vara villig att göra ett försök att förklara erbjudandena på svenska och hon gjorde det så pass bra att jag inte kunde “slå luren i örat” på henne. Hon räknade upp en massa typer av kalsonger som jag inte ens hört namnet på tidigare och frågade vilken typ jag föredrog. Eftersom jag mestadels använder långkalsonger frågade jag om dom inte har några långkalsonger. Det blev tyst en lång stund i andra ändan, tyckte mig till och med höra en svag suck, varefter hon sade “nej, det har vi tyvärr inte”. “Då kan det inte bli någon affär för det är såna jag använder”, svarade jag.

I övrigt så har jag inte heller ännu slagit på cirkulationspumpen i bostaden. Inte för att jag försöker spara på värmekostnaderna, jag eldar ju relativt förmånligt med flis, utan för att minska den kylslagna känslan utomhus så lönar det sig att vänja kroppen med att hålla svalt inne. Brukar nöja mig med en 18-19 grader men nu har nog temperaturen sjunkit något under den nivån och jag har fått höra av flickorna i hushållet att det börjar bli lite kallt så kanske får jag lov att slå på pumpen så småningom 🙂

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

4 reaktioner till “Tacka vet jag långkalsonger.”

  1. Påminner mig om en händelse i min ungdom. Jag var mycket “frälst” i mina långkalsonger. Men när jag myntade för mina övriga familjemedlemmar att “jag kanske borde byta bort långkalsongerna nu när det blivit höbärgning”, vilket fick dem att gapskratta (hånskratta) blev orsak till att har jag frusit mycket om benen sen dess. 😉

  2. De varmaste av långkalsonger jag någonsin sett och har är de som syster köpte när hon var i kina, de har någon slags ludd på insidan. Luddet gör att det blir en bra “luftspalt” mellan huden och tyget, tror det är det som gör att de håller värmen bra. Utåt är dom så att säga vanligt lite tjockare tyg. Svårt att förklara, men dom är helt underbara att använda under tex skogsbyxorna. I flera – grader behövs inte mer under än dom, och man reder sej galant. Jag har aldrig frusit med dessa på. Tyvärr har jag aldrig sett liknande i butikerna här. Efter att pappa konstaterat att hans ryggskott kom eller inte kom, beroende på om han hade långkalsonger eller inte, så har jag blivit noga med att ha varmt om benen. Utan långkalsonger går kylan från benen rakt upp i ryggen och sen är de färdigt. Pappa sa också en gång att “-Långkalsongerna kan man ta av på midsommaraftonen och sen sätta på igen på midsommardagen, då klarar ryggen sej”.

  3. Hmm, jag minns från min barndom (på 50-talet) att det fanns sådana långkalsonger.

    Numera använder jag helst ylle (äkta ull) som är ett av de bästa material som finns. Speciellt i skogen där kläderna obönhörligen blir våta både inifrån och utifrån är ylle verkligen bra. Dyrt men bra.

    Lustigt nog sätter jag på langkaliisjen först sent om hösten – och tar av dem sent på våren. Det har inte direkt med temperaturen att göra. Man vänjer sej småningom vid kylan tills det en vacker dag blir alldeles för kallt. Fast det kan bero på att byxbaken spruckit också … Det blev betydligt bättre då jag sydde på en ordentlig lapp :-).

  4. Yllekalsonger hann jag nog använda i min ungdom också, lite stickigt den första timmen men ack så skönt sen 🙂 Jag var förövrigt riktigt varmblodad på den tiden frös t.ex. aldrig om händerna trots snöbollshantering hela dagarna och kunde inte förstå mina jämnåriga som sa att dom frös och ville gå in. Nu har nog blodet kallnat lite eller är det cirkulationen som sviktar för nu fryser jag nog också, ibland.

Kommentarer är stängda.