Och tron på en lång varm höst.

Jepp, det är vad jag hoppas på nu efter att ha bekämpat lite kvickrot med glyfosat. Glyfosaten verkade vara en bristvara, antagligen har någon annan också problem med kvickroten. Fick i alla fall tag på så pass att det räckte till 13ha och fick därmed de värsta åkrarna behandlade. Besprutningen borde antagligen ha gjorts tidigare men det torra vädret har medfört att kvickroten vuxit till sig långsamt trots gott om värme sen spannmålen tröskades. Lite regn på morgonnatten  höll växtligheten lite väl fuktig hela förmiddagen men eftermiddagen med sol och 14°C torkade upp växtligheten så pass att det gick att köra. Det var också närapå vindstilla, så goda förhållanden för att vara oktober. Sparade inte på sorten men hoppas ändå på en 2-3 veckor med varmt väder, jag har ju planerat att få de mesta plöjt i höst också.

Idag blev det därmed inget skördat till lagret men en hel del beställningar för dagens och morgondagens leveranser togs om hand medan jag väntade på att växtligheten skulle torka upp. Tiden rinner iväg och oron över att inte hinna få allt under tak innan vintern gör sig påmind nu som då. Egentligen borde man inte ta emot några beställningar för leverans de närmaste veckorna för att kunna koncentrera sig på lagerskörden. Men man kan ju inte lämna stamkunderna i sticket heller? Bäst vore att ha ett extra gäng arbetare för lagerskörden så att den ordinarie arbetsstyrkan kunde få koncentrera sig på direktleveranserna……. he sku va moolit (det skulle vara enkom) 🙂

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.