9 oktober, 2013 av Sonja

Följande steg

Jag skrev i ett tidigare inlägg om vår tjur Alan.

I förrgår fick vi ett brev hem där det stod att han blivit godkänd som ungtjur. Det betyder att hans förväntade avelsvärde är så högt att man vill ha avkommor från honom för att sen kunna bedömma hur det förväntade värdet stämmer överens med det ”verkliga” värdet.

Nu kommer det förmodligen att ta närmare tre år före vi får veta om han godkänns till brukslistan eller inte, eftersom de avkommor som kommer efter honom föds tidigast om ett knappt år och sen tar det ytterligare två år innan de själv börjar producera och bedöms.

Återstår att se hur det går! 🙂

3 svar till “Följande steg“

  1. Janne B skriver:

    Det talas om produktion hit och dit, det är nog enkelt om man producerar stövelskaft eller sulor att lägga om produktionen. Ni som jobbar med levande djur och deras välfärd så är det nog inte så enkelt alla gånger, det är nog enkelt att sluta (om man inte tar beskattningen i beaktande) men att starta opp på nytt det är nog en annan sak. Som du beskriver så tar det säkert 3-5 år innan du får någonting ut av det. Det är min personliga åsikt att då mjölklitern kostar mindre än en flaska limsa då ligger vi någonstans RIKIT PÅTOK. Du och din man har ändå ansvaret för era djur oberoende om ni har några semesterdagar per år. Jag kan hälsa till alla att min mor säger alltid att ett djur som inte mår bra producerar ingenting heller, vare sig mjölk päls eller kött. Jag önskar er lycka till med er tjur.

  2. Sonja skriver:

    Tack ska du ha! 🙂 Din mor har så rätt. Om djuren behandlas dåligt, går deras energi åt att överleva och inte till att producera något ”extra”. Som tur är, så är det ju en självklarhet för så gott som alla djurproducenter att se till att djuren mår bra.
    Visst ska vi ju få lön för arbetet precis som alla andra, men inte är det ju för pengarnas skull som man gör det här arbetet. Det är nog kall fakta att om man börjar räkna ihop arbetstimmarna, drar av alla utgifter från inkomsterna och på den kvarvarande summan räknar en timlön så är den nog inte alltför stor. Men så länge vi har det bra och korna mår bra så ser jag inga problem med att fortsätta.
    Sådana här små ”extra” inkomster är man ju glad över och dessutom får man ju ta det som ett tecken på att vi är avelsmässigt på rätt väg 🙂

  3. Janne B skriver:

    Ännu en kommentar så kan jag ganska lite om djur, men jag har hört på dom gamla människorna berätta, då vi ännu var på traktorernas början och hästarna skulle vila och alla andra också så gick morsan till lagårn och så om nån ko stod då de andra vilade då visste hon att den var sjuk eller att den var brunstig. Hon säger idag ännu att hon kunde se i kon´s ögon om den var sjuk. Hon har jobbat med djur sedan liten flicka och ännu på pensionersdagarna var det modersuggor och smågrisar men inte mera kor. Hon fyller nu 93 år och berättar mycket om det som var i tiderna och det anser jag att är viktigt att det skall gå i arv. Dom hade lärt sig av sina föräldrar och bryr vi inte om den kunskapen så har vi förlorat mycket som vi inte kan få tillbaka. Trots sina 93 år kommer hon otroligt bra ihåg saker och ting.