28 oktober, 2013 av Kalle

En inställningssak

Någon tänkare sa nångång; En människa borde vara som en Hankmoharv – ställbar. Dethär med att vara ställbar gäller möjligen Hankmoharven, men i ännu mycket högre grad plogen, och det oavsett märke och modell. Alla jordbruksmaskiner skall ställas in på någotsätt, men ingenting är på långt när så krävande som plogen, och samtidigt så totalt oförlåtande, eftersom varje misstag syns direkt i slutresultatet. Jag var runt 10 år när jag började plöja – visserligen med en plog som pappa noggrannt ställt in, men ändå. Redan då märkte man bla att hastigheten hade betydelse, och i takt med att bekantskapen djupnade som mångdubblades också problemen. Det var tyvärr så att pappa inte riktigt hann lära mig plöjningens ädla konst, i början ställde han och jag körde, sedan var han helt plötsligt för gammal och jag fick klara mig själv. Tyvärr minns jag också mycket väl vad ha sa när han sista hösten ha levde tittade till en åker som jag plöjt; ”Det ser ut som där hönsen krafsat” var betyget.

I många år körde jag 3-skärig Kvaerneland, kompletterade sedan med en skiva till för att sedan 2002 ta ett djupt andetag och köpa en riktigt dyrgrip, en 4-skärig Kverneland växelplog med steglös tiltbredd 12″ – 20″. Och med den fick jag inte bara en fantastiskt bra plog, jag fick också helt nya bekymmer. Fast en växelplog fungerar på precis samma sätt som en tegdito så är det ändå många saker som skall ställas annorlunda, vissa förstår jag inte ens varför. Jag har tex aldrig förstått varför en tegplog måste ha olika nivå på bäraxeln, medan en växelplog har en rak axel. Om man tittar i en instruktionsbok för traktor eller plog blir man riktigt yr, för enligt den måste man ta hänsyn till allt från framaxelns bredd till vinkeln på hydraularmarna – något som åtminstone jag med glädje hoppar över.

Principen är ju förstås enkel, alla fyra skivorna skall gå lika djupt och bli lika breda. På växelplogen tillkommer sedan den bonusen att detta skall stämma åt två olika håll, vilket naturligtvis grötar till det ytterligare. Plogen kan gå som styrd av Jungfru Maria åt ett håll, bara för att verka styrd av mörkrets makter när man svänger åt andra hållet.

Denna helg har jag kört ca 10 ha och inte på hela tiden fått bukt med att första skivan varit för bred, men bara åt ett håll. Det har något att göra med att plogen inte kommer riktigt rakt efter traktorn, men varför den inte gör det kan jag inte begripa. Man märker också på bränsleförbrukningen att något är fel. På lördagsförmiddagen sörplade Valtra brännolja av en sådan kaliber att jag började misstänka att någon oljesheik skulle dyka upp och ge mig ett diplom. Detta blir förstås följden av att plogen inte kommer rakt efter, utan kämpar åt ett eget håll – mot traktorns vilja.

Sen kommer det rent geografiska problemet mot. Det är här växelplogen visar sin styrka, för just på geografi är växelplogen ljusår överlägsen sin tegbror. Kan man bara köra en rak fåra blir det mesta rätt med växelplogen. Det är bara det att inte ens det är så enkelt. Fåran har en tendens att självböja mot slutet av längden och varför vet jag inte ens, det liksom bara blir så. För att motverka detta skall man svänga med plogen mot det plogade området på vändtegen, men det är så mycket lättare fysiskt att göra tvärtom – och så har man bananfåran som ett brev på posten.

Jag har också förstått att om tiltan faller precis som den skall så bildas en ränna strax under denna som hjälper vattnet att rinna bort på våren. För mig brukar inte tiltan falla som den skall – den faller sönder. Det beror till stor del på att jag ensvisas med att köra på 20″ men inte håller den speciellt bra ihop med 16″ inställning heller. Detta trots att jag plöjer i lera, som borde vara formbar.

Det är alltså inte för intet som det ordnas plöjningstävlingar. Jag har engång blivit ombedd att ställa upp i en dylik. Den gången avr det lätt att säga tack men nej tack. Jag hade lika gärna kunnat ställa upp i en sångtävling, matlagningstävling eller varför inte Mister Universum. Framgången hade varit samma i alla nämnda fall.

Ur boken ”ploginställning for dummies” ställer jag nu två frågor till Er som är bra på detta:

1: Skall sidobegänsarna vara lösa eller låsta. 2: Skall man använda det runda eller det ovala hålet för tryckstången på plogen.

Det enda jag kan trösta mig med när jag tittar på åkern som borde ha fina fåror, men som mera ser ut som nått man harvat är att, visst, det ser inte ut som i handboken, men det kommer säkert att växa något där i nästa år också. Varför jag drar slutsatsen – vackra plogskivor är överskattat. Tror jag.

10 svar till “En inställningssak“

  1. Christer skriver:

    Nej, Nej Kalle!
    Vackra plogskivor (tiltor) är inte överskattade, en lyckad plöjning är inte enbart en fröjd för ögat utan grunden till ett lyckat odlingsresultat kommande säsong 🙂

    Jag kör ju delburet men vad gäller sidobegränsarna bör de vara låsta och inmätta så att plogen går mitt bakom traktorn och traktorns spårvidd bör också vara någorlunda anpassad för tiltbredden, kanske har plogen din en hydraulisk inställning av första tiltan (är inte bekant med kvärneland) och då går det ju finjustera litet.

    Har marken god bärighet så att du kan belasta stödhjulet utan att arbetsdjupet varierar kan du använda avlånga hålet och på så vis köra ”delburet” traktorn bör då ha dragkraftsregleringsavkänningen i dragarmarna. (finns den i toppstångsfästet måste du använda runda hålet).

    Hoppas att detta är till hjälp:)

    Och joo, det hade varit roligt med en bondbloggarplöjningskamp i samband med distriktsplöjningen här om året men tyvärr hade jag inte tid att ställa upp då 🙂

  2. Stefan skriver:

    Jag har lärt mig det lilla jag kan om plöjning den hårda vägen. Min far hade däremot gått en plöjningskurs i samband med ett köp av en ny Kverneland, han påstod alltid att plogen skall vara lös efter traktorn. Ifall plogen är rätt inställd och passar till traktorn i fråga så går den rakt efter traktorn i alla fall. Jag har aldrig lyckats med det, och förstår det inte heller, jorden tvingar ju obönhörligen plogen till ena sidan.

  3. Christer skriver:

    ……och sen angående den krökta bäraxeln på tegplogen, den är till för att kunna finjustera första tiltans bredd. På växelplog skulle du vara tvungen att vrida om den efter varje vändning så därför finns den inte där utan oftast finjusteras det via hydrauliken och grovjustering görs med inställning av spårvidd på trasktorn.
    Finns säkert handböcker att ladda ner på nätet också…… rätt inställning påverkar, som du noterade, också bränsleförbrukningen så det kan löna sig att lägga ner lite tid på justeringen.

  4. per skriver:

    sidobegränsarn i avlånga hålen.

    tryckmstång i avlånga med stödhjul

    Har du en valtra så sitter du inte mitt i hytten (i traktorn)

  5. Kalle skriver:

    Historien upprepar sig. Nu har jag tre bud, sidobegränsarna lösa, fasta och i avlånga hålen. Allt är helt normalt.

  6. Johnny skriver:

    Jag kör alltid med lyftarmarna lösa i sidled och tryckstången i det ovala hålet.

  7. Matts skriver:

    Kolla att du har samma lufttryck i båda bakdäcken, om det är olika går plogen inte lika. Det finns bra instruktionsvideor på Youtube, t ex : http://youtu.be/iTaJKCynVps

  8. per skriver:

    Jag pratar växelplogar i alla inlägg. Efter att två grannar på 805,905 brutit av ett av nedre hydralarmsfäststet(fastgjutet i godset) krökt båda lyftcylindrarna andra fästet och all olja ut. De gick över 10000 mark på den tiden. Lappfjärdsborna bidrog till att suolahti utväcklade sina traktorer. Växelplogarna är nog så pass tunga att minst i avlånga hålet.

  9. Stefan skriver:

    Delar den uppfattningen att plogen åtminstone bör köras i avlånga hålen av den orsaken att det skonar traktorn något. Gäller både sidobegränsare och tryckstång. I slutet av sjuttiotalet gick det i alla fall att köra treskärig Kverneland med MF165 utan begränsare i någon riktning, plogen följde ändå snällt traktorn.

    Tänker man på bränsleförbrukningen bör nog plogen få söka sig själv till rätt spår, med hjälp av rätt inställningar, försöker man tvinga den går det strax mycket tyngre.

  10. Dånö Matte skriver:

    Håller med Stefan. På en buren växelplog skall Tryckstångstappen sitta i det ovala hålet o sidobegränsarna på hydraularmarna lösa. Har hört om scenarior där man haft tryckstången låst och kört över en svacka i fältet och knäckt vändhuvudet på plogen,p.g.a att de inte fanns spelrum för tryckstångstappen. Har man plogen rätt inställd o i synnerhet första tiltan rätt insälld så drar sig plogen rätt efter traktorn automatiskt. Har själv en Kverneland plog o en Valtra framför och de samarbetar bra. Men om du har lermarker skulle jag rekommendera att du plöjde 14-16 tum istället. Är lättare o få till en bra o snygg plöjning då,och de går betydligt lättare för traktorn =mindre turer till farmartanken. 🙂