Endel söker sej framåt men jag går bakåt och har nu hamnat i vikingatiden. Här förevisar jag en mantel och hätta som vi köpte på Saltviks vikingamarknad (Åland) i somras. Den är av ylletyg och har inte kunnat användas förrän nu. Men den vikingatida klädseln är otroligt praktisk ! Jag började använda manteln då jag skulle gå ut efter tidningarna till morgonkaffet men den går att använda i alla möjliga sammanhang. Nå, inte det här fina exemplaret men jag skall skaffa fram kraftigt ylletyg som man enkelt kan sy till mantel i samma snitt.
Rent energimässigt är det mycket bättre att hålla armarna under manteln i stället för skilda ärmar. Det hindrar inte alls arbetet för man kan lätt svepa manteln åt sidan så man har ena eller bägge händerna fria. Och då man arbetar på allvar så behöver man ingen mantel alls. Jag märkte också att manteln fungerar som handske på vintern. Man kan lätt ta i saker och bära dem i en flik av manteln.
Jag kommer ihåg i början på 50-talet då det inte fanns motorsågar utan allt skogsarbete gjordes med justersågen och yxan. Då högg Ingas pappa, Skräddars Nisse, ved i vår skog. Han var en mycket trevlig man som kom in till oss på morgnarna och drack kaffe tills det blivit tillräckligt ljust för att gå till skogen. Mina föräldrar var i ladugården från klockan fem till halv sju men ofta kom han före det och språkade vänligt med mej som inte ens börjat skolan.
Jag minns tydligt då vi kom med häst och lavett för att hämta den ved han huggit. Och jag menar verkligen huggit för den skulle klyvas med yxa. Han stod barhuvad i bara skjortärmarna och klöv. Det var kallt men ändå var han riktigt svettig. Det passade inte riktigt att ta paus men då han måste vila sej litet så svepte han en fårskinnspäls runt sej för att inte frysa ihjäl.
Jag kan förstå att en mantel var mycket praktisk förr då man till och med var tvungen att sova i skogen på vintern under långa resor i glesbygderna där det kunde vara hundra kilometer mellan bosättningarna. Jag använder manteln som filt då jag tar mej en tupplur på soffan. Den är lång då man svänger den på tvären (litet över två meter).
Hättan är också mer praktisk än man kunde tro. Då man drar den så långt fram som det går så är man helt skyddad för blåst och regn. Orsaken till att den är så stor är inte att dölja ansiktet som man kan läsa om i spännande böcker om medeltida mysterier utan just för att skydda ansiktet för väder och vind. Sedan är det ju ett extra plus att man kan gömma sej i den också :-).
Hättan är så stor för att den skall skydda halsen och axlarna mot blåst och regn. Och det gör den bra. (Den lilla svarta grunkan jag håller i handen är fjärrutlösaren till kameran)
De här kläderna är exakta kopior av de kläder Bockstensmannen hade. Manteln är från medeltiden men har samma modell som vikingatida mantlar. Den är ihopsydd vid halsen vilket gör den lättare att ta på än de som behöver ett spänne. Troligen var den mera arbetsmantel och mantlarna med stora fina spännen var finkläder. Hättan var likadan på medeltiden men hade då fått en lång strut.
Summa summarum så hade man inte alls dåliga kläder förr. Nu är nästa steg att gå tillbaka till stenåldern och klä sej i skinn. Egentligen är det ju ännu finare kläder (ni har väl sett Julkalendern med familjen Hedenhös på svtplay.se ?) :-).
Men arbetar man med redskap som har rörliga delar, så finns det nog en viss risk att manteln fastnar i dessa!
Nåjo, inte är de gjorda för moderna maskiner. Fast i skogen används en modern variant av manteln vid dåligt väder (regnmantel).
Man ska inte vara mörkrädd ifall man tar sig en kvällspromenad i dina trakter, Nisse 🙂
På Saltvik vikingamarknad sålde de också vikingasvärd (äkta av järn) men jag räknar att jag hör till de vikingatida bondlurkar som blev hemma för att odla jorden då de mera äventyrslystna åkte iväg för att skaffa sej guld och rikedomar. Så det är ingen fara – jag är inte beväpnad :-).
Låter betryggande hördu Nisse. Huvaligen så rädd jag vart när jag snabbt kikade över bloggen… Men sen såg jag ju, att jo, visst är det ju du 🙂 Fina kläder 🙂
Jag märker nu at jag ser litet bister ut. Det beror på att jag koncentrerade mej på kamerans fjärrutlösare som jag först trodde inte alls fungerade. Men det gjorde den tydligen … Jag kom inte att sätta på stora kamerasmilet :-).
Vi har ju pippi på att läsa medeltidsmysterier och nu förstår man mycket bättre att skurkarna kunde gömma sej i hättor. Alla gick ju med sådana på den tiden. Det var bara att dra hättan framåt så kände ingen igen en …
Hahaaa, Hindersby egi Jedi krigare! I den dä kappan hålls nog Darth Vader borta… 😉
I mörkret, med huvan för ögonen och en lie på axeln…. Hugaligen om man möter en sån.
Till all tur är det inte aktuellt att gå omkring med lie nu på vintern … Och på sommaren är hättan alldeles för varm – den är ju av ylletyg.