Eller egentligen “va jäär ja ije?” Att dra paralleller till vad en och annan soldat i framskjuten position tänkte under fortsättningskriget är väl att ta i men det kändes nog som om jag var långt in på främmande territorium på tisdagskvällen.
Jag hade under eftermiddagen i något besvärligt före kört österut, de sista hundra kilometrarna regnade det trots att det var fyra minusgrader. Satte full värme på vindrutan men ändå frös vattnet till is på ruta och torkare och jag blev tvungen att stanna för att skrapa rutan flera gånger. Trafiken var inte livlig frånsett en hel del virkesbilar men det oaktat vill man ha ordentlig sikt speciellt som det förekom en del snörök efter dagens snöfall.
Nu satt jag på hotellrummet utanför Kuopio och finslipade bildmaterialet inför morgonens föredrag. Lite trött efter en lång dag och med en slö gammal laptop ångrade jag att jag inte satt mig in i presentationsprogrammet Impress tidigare. Jag började också smått ångra att jag lovade att komma hit för att berätta om mina erfarenheter av planterad lök. Och speciellt att jag lovade försöka hålla anförandet på finska, ett språk som jag trots tillnamnet inte kan. Jag hade utlovats lite ersättning för sveda och verk och jag brukar i mån av möjlighet försöka betjäna mina “kunder” på deras språk, så därav språkvalet. Bildmaterialet var min livlina ifall orden skulle stocka sig i strupen så det var viktigt att det fungerade. Jag hade tagit skidorna med och planerat för en tur i friska luften för att rensa huvudet innan läggdags men jag anlände lite för sent för att hinna med det. Tog en öl i baren istället, kanske lika bra det 🙂 Jag var också lite hungrig då restaurangen hunnit stänga för dagen så ölen fick mätta magen.
Lite nervös intog jag frukosten följande morgon och försökte få in lite finsk stämning med att lyssna på finska morgonnyheterna. Att jag var långt öster om språkgränsen bekräftades också av att YLE fem inte fanns upptaget bland de förinställda kanalerna på hotellteven. Nåväl lite nervositet brukar ju bara vara bra för koncentration tänkte jag när jag sökte mig till konferensutrymmena. Väskan hade jag hursomhelst packat klart ifall det skulle bli att snabbt retirera hemåt 🙂
Nu är jag ju inte helt ovan att presentera ett och annat jag har ju i närmare tio års tid jobbat som arbetslärare och stått framför eleverna i klassen. Men det är nu en tid sen. Utmaningen bestod mest i av att på främmande språk ge åhörarna valuta för pengarna under det 1½ timme långa föredraget. Det var ju fråga om vuxet folk som offrade en hel dag på att införskaffa lite nya lärdomar, om dom sen inte förstod vad jag berättade eller att jag inte skulle förstå vad dom frågade skulle ju vara en katastrof.
Först i tur anträdde jag podiet och körde igång med att förklara min bakgrund och beklaga min svaga finska trots sju vintrar och två somrars studier i skolan. En bit in i anförandet fick jag dock några frågor som anknöt till det som jag just berättat och jag kunde lättnat slappna av lite då jag förstod att de förstått. Att jag sen inte fick de videosnuttar jag infogat i presentationsmaterialet att fungera gjorde inte så mycket då jag hade dem skilt kopierade till usb-stickan så jag kunde köra dem senare.
Följande talare började sitt anförande med att tacka för presentationen och förklara att hon visst läst svenska i skolan men inte på långt när kunde lika bra svenska som jag kunde finska. Även om jag antar att det mest var av artighet som hon tackade så var det i alla fall en lättad man som en erfarenhet rikare sökte sig hemåt efter lunchen 🙂
Dedär med Finska och Svenska kan nog (va lite kvistot ti stangas me) vara besvärligt. Jag blev av någon anledning trafiklärare -87 efter examen på Finska också psyk och ped approbatur gick jag på Finska liksom hela skolningen. Den första lektionen jag skulle hålla på svenska var nog inte så lätt precis eftersom jag lärt mig på finska hela baletten med fackuttryck etc. Jag jobbade då i Kouvola som är trots namnet både finskt och svenskt med Kuusankoskisvenskarna med i och med pappersbruken där den tiden. Då jag gjorde liksom du och sade att min finska inte är så bra så sade eleverna att det är kanske lite som en annan dialekt, men det är intressant att höra på dig (då blev ja nog lite förvånad men tillika glad). Men min dåliga svenska angående fackuttryck kompenserade jag med att använda finska uttryck istället vilket gick bra i den miljön. Idag hatar jag det att man tar finska uttryck till hjälp då man inte bryr sej om det svenska ordet eller ens vill tänka vad det är. Min hustru är fenomenal på att prata en massa smörja med två ord svenska och ett finska och så igen något som det nu råkar komma, men hon har jobbat med finska och svenska människor och inte bryr sej om vad hon öser ur sig för dom förstår nog ändå. Då du lägger ut lagtext eller annan viktig information tex. i ditt fall skall det nog vara exakt, så jag förstår dej riktigt bra men jag tror nog personligen att ditt föredrag i Kuopio så ville dom förstå vad du hade att berätta eller så tog dom reda på det.
Så är det ju förstås, Janne B. Om ämnet är intressant så har man mer överseende ifall presentatören inte är perfekt.
Jag sysslade förr med att springa på konferenser och man fick höra alla sorters föredragshållare. På den vetenskapliga sidan så bryr man sej ganska litet om pedagogin (=man struntar i den) men nånting borde man förstå av vad föredragshållaren säjer. De värsta var fransmännen som försökte prata engelska. Vissa förstod man helt enkelt inte ett ord av …
Finnarna var förr urusla på språk. Jag minns då en av mina kolleger från labbet skulle hålla ett föredrag på engelska. Han uttalade allt riktigt bra men den gick så långsamt fram. Hela publiken höll andan: Skulle han hitta följande ord ? Jo, det gjorde han men publiken tappade nästan andan. Han fick grymma applåder efter att ha kämpat sej fram till slutet :-).
Från 90-talet framåt kom det en ny generation studenter som pratade både bra och ledigt engelska så det är rena struntpratet att finnar inte kan lära sej och uttala främmande språk.
Jag har länge varit intresserad av språk och har svårt att tåla att man blandar språk. Ofta är det ren lättja bakom. Men man bör ha så stor respekt för folks språk att man inte misshandlar det. Bättre då att hålla käft. Fast det är inte heller bra att aldrig börja tala ett språk. I början måste felaktigheter godtas men man bör sträva till att tala ett gott språk. Till exempel östnyylendskå :-). Eller finlandssvenska. Ordet “rådd” tänker jag alls inte ge upp – rikssvenskarna har inget lika bra ord.
Jag gillar inte heller blandspråk eller rådd som man ofta hör i Sverige och i storstan här i landet. När jag var till Island fick jag höra att man där helst hittar på egna ord i stället för att låna in främmande på diverse moderna rackerier. Jag har med tillfredställelse noterat att ungdomarna börjar ta till sig de lokala dialekterna igen, kanske är det så att det lokalproducerade håller på att komma igen även när det gäller språk? Att det inte är nåt fel på till exempel österbottniska dialekter får följande historia, som jag skrev ner på en dialektsida på facebook, bevisa.
“I början oåv åttitaLe va vi in nagär ongdoomar på vieg heim froån svärje me boåtin å soåt vär ett booL å taLa. Tå kåmb in gaambLan kaar å fråga åm an fick sess neer vä booLe vårT å lyssn för an tyckt vi taLa så bra svensk. He tyckt jo vi va na lite ondelit fö på han tiidin va int e na maang såm tyckt att e va vakarT me dialekt. Sedan beretta an att an va iislening å pråfessår i fornnordiska språk i oppsaLa å att e va lieng sedan an hadd hört nain såm taLa så de bra svensk, mytchji betär enn va di taLar i svärje. Täär kan int di na svensk na meir saag an. Jiss åm vi tyckt vi va dockti”
Dedär med språk e nog en viktig aspekt i livet idag. Jag har just nu efter en vecka då min yngre dotter kom hem från en resa på 4 dagar till Paris tentat henne hur det var där, och hon sade att det blev nog att tala Franska fast ja nu int kan så bra, då sa Henrik att dom sa ju att du talar bra Franska men ja tror nog att hon är lite perfektionist. Där tyckte dom om att hon ens försökte, men hon har också konfronterats med rikssvenskar och talar finlandssvenska och då tycker nån av dom OK vi talar engelska så går det lättare. Jag är personligen nöjd att båda flickorna talar Franska för det är ett internationellt språk fast ja nu inte själv kan det mera än att öppna en diskussion så blir det nog engelska efter det. Jag vet inte om denhär diskussionen hör hem här men jag berättar den i varje fall, jag körde för Metso Finland till Macon i Frankrike stenkrossdelar och hade nog tagit reda på adressen och hur man skulle dit ifrån motorvägen Macon Nord men jag var inte säker så jag stannade och frågade Polisen hur jag skulle köra dit, efter dom hade sett mina fraktsedlar sade dom att kör till Macon syd avfarten och kör sedan under tre broar efter tredje bron tar du till höger och kör rakt fram så är du där. Efter det lärde jag mej att fråga polisen eller brandverket så får du ett korrekt svar vart du skall. På tal ännu om språk så frågade jag min äldre flicka om hon vill som 16 åring till Frankrike och sköta om hästar hos Ingmans Lasse och hon var där i tre månader och trivdes bra, jag tror att språkintresset kanske väcktes där, min yngre flicka var med mig en månad som 11 åring mellan Norge och Italien men talade då redan engelska, svarade i telefon om jag var ute och sade vart jag skulle ring för order etc.