27 januari, 2014 av Charlotta

Avundsjuk!

Mata fåren, lunch, och så mot skogen, med det – klädbyte.

Att kläderna sitter bra, och är bekväma en hel arbetsdag är A och O. Så det gäller att ha alla lager rätt. På sommaren behöver man ca två lager, nu behöver man några till… Och jag tänker nu ta mina tankar om dem, lager för lager…

Närmast kroppen, det lagret som absolut behöver sitta rätt, inte skava, knöla sej och allt det där, trosor och bh. Skapliga trosor… Ingen lätt match att hitta. Det ska stretcha, inte ha någå icke-stretchande spetsjox, det kan man ha på söndagar. Dom får alltså inte bromsa rörelser, inte heller ha en nerverande lapp som ligger och skaver i svanken. NEJ. Dom om något plagg ska sitta perfekt. Och helst, för mej i alla fall, vara i ett varmt material. Inget glansigt, halt och tunt. Eftersom bakändan förhållandevis är det största jag har, fryser jag mest och främst om den. Bhn. Förmårrade, nödvändiga tvångströja. Dock, ack så viktig. Det ska varken hissa, pressa, lyfta eller det ena som det andra, det ska endast, och bara se till, att allt hålls där de ska va och inte skumpar runt fast man skenar på. Helst ska det inte heller vara en såndär som skall dras över huvudet. Dom, kan jag berätta, är lagom fräscha att tråma förbi näsan när de ska av genomsvettiga, och så rullar dom sej så allt blir till en enda korv… Suck. Axelbanden får inte vara trådsmala och tunna som tandtråd, då skär de in i axlarna, och de får inte heller på något vis halka ner från axlarna. Det finns sådana som sitter ihop ganska högt upp i ryggen, dom är bra så länge dom inte sitter ihop alltför högt upp. Då pressar det mot nackmusklerna och då känns det som en press framåt. Det gör att man får helt fel hållning och… ja, det blir inte bra helt enkelt. Och sen, samma där, inga onödiga tvättlappar och så absolut inga järnbågar!

Följande lager. Underställ. Långärmad, halvhöghalsad skjorta i mjukt tyg och bra passform är idealet. Mjukt tyg med bra passform gäller även byxorna/kalsongerna. Med andra ord är strumpbyxor helt uteslutna, tunnare som tjockare. De är enligt mej djävulens uppfinning till kvinnan. De sitter aldrig bra, är spända och besvärliga att ta på sej. Tunna strumpbyxor är ju dessutom helt värdelösa om man inte filar naglarna stup i kvarten, kommer man ens lite åt dem säger det ritch, och dit for 8.90. Dessa sömlösa underställ, som jag först läste som sömnlösa… Har jag ingen aning om hur bra dom är, men lite nyfiken på dom är jag allt, för sömmar kan vara det värsta som finns. Men till lika, har dom limmat ihop dem, eller tejpat?? Nåja, viktigast av allt, skjortan ska innanför ”byxorna” / kalsongerna, kalla det vad ni vill.

Följande lager, mjukisbyxor och tröja/jumper eller vad det nusen är. Mjukisbyxor har jag inte ännu hittat ett par jag är nöjd med. Lagom lösa i benen, lagom varma, lagom tjocka, lagom, lagom, lagom… Finns inte, så man tager vad man har rent och så kör man på det. OM man har byxor, annars är man i bara kalsongerna under ytterbyxorna. Fungerar hur bra som helst om man är i rörelse och inte står och blir kall. Ner till -12 fungerar det i alla fall bra, på det viset för mej i skogsbyxorna. Problemet, som egentligen inte är ett problem, men som kan bli lite knasigt, är om man far hem till nån, och drar av sej ytterbyxorna, så står man mitt i allt i bara kalsongerna hemma hos någon… Blir lite … tja, knasigt, på något vis. Här på holmen höjer ingen på ögonbrynen om någon tassar på i bara kalsongerna mitt på blanka dagen inne, det betyder bara att den personen varit ute/är påväg ut, och har bra utekläder. Jumpern ska helst ha dragked frampå. Det är så enkelt, varmt och bra med en fleece jumper med dragked. Då kan man justera hur mycket man vill ha öppet, beroende på hur varmt man har det. Men, det gäller att få den nertråkad runtom ordentligt innanför ytterbyxorna så den inte bylsar sej. Huva är helt uteslutet, det bara knölar sej i nacken.

Utanpå det här varvet har jag ibland spänt på mej ett ryggstöd. Det borde kanske sitta längre in, men eftersom det brukar ha en benägenhet att hasa upp, är det lika bra att inte sätta det så långt in i varven av kläder.

Sen, sockor. Inte tunna strumpor som inte fyller någon annan funktion än att samla och bevara svett, utan ullstråmpår. Två par, eftersom stövlarna är lite för stora. Dom andas och håller fötterna varma hela dagen. Byxorna om man har sådana, ska vikas försiktigt, och redit på sidan, till bakpå, av vristen. Viker man byxbenet frampå vristen knölar det sej. Stövlarna skall vara vida i skaften så man får ner sockor och byxor, och hela alltihopa utan att det blir spänt. Blir det ens lite spänt ”för tidigt” hänger foten upp sej, och går då inte dikt ner, utan blir att småpressa uppåt, med den påföljden att hälen glappar, vilket helt enkelt inte blir bra och skaver sönder sockorna! Ytterbyxorna/skogsbyxorna skall, tycker jag, falla utanpå stövelskaften. Man kan då enkelt tråka ner byxorna utanpå stövlarna när man kommer in. Man har inte deciliters vis sågspån/snö med sej in. Och för det tredje så ryms helt enkelt inte byxorna ner i mina stövlar, eftersom där är fullpackat med allt annat, + mina inte alltför klena ben. Byxorna skall ha hängslen som inte får sitta för tajt, då kan man inte kröka sej ordentligt, det måste finns spelrum. Men, de byxor jag har nu är lite knepiga, för de hasar lätt ner så man blir lite småbromsad när man ska gå, inte så farligt, inte så man störs av det men dom skulle gärna ha fått vara skapta så man kunde ha bälte i dem… De är de inte nu, men det får gå ändå. Kanske jag får ta till lite nål och tråd någon dag så jag får bälte i dem så jag får dem exakt där dom ska sitta.

Jacka. I detta fall skogsjackan som jag redde ut om tidigare, och ovanpå det en vanlig arbetsjacka som det får bli hål i. Eftersom jag bränner alla riskor, så kan det flyga glödar som bränner hål i kläderna.

Handskar. Görs helt enkelt inte i min hands storlek. Liten, bred och korta tjocka fingrar. Oftast är det så att mitt lillfingret får dubbelt mer tyg än det behöver i överändan, men saknar en cm i nedre ändan. Nåja, om man sen hittar ett par som passar någorlunda, brukar de vara för mycket stoppning i dom, så de är tröga att använda, eller så är de helt utan stoppning så de är kalla. Eller så hittar man ett par, som passar hyggligt och som man skulle kunna vilja ha flera par av… Men då kommer man inte ihåg i vilken butik det var man köpte dom! Tarra ska dom ha också, så de går att spänna åt vid handleden.

Eftersom jag haft nacken i ett ”lite sådäär”- skick, så har jag ett nackstöd på. Ett som är lite lättare, lite mjukare, men det stadgar ändå rätt bra. Ovanpå det har jag en såndär ”tygtub” som man kan ha till allt möjligt. Jag använder den som halsduk, och den går bra att vika innanför nackstödet, så tarran som där finns, inte skaver mot halsen. Svänger jag nackstödet andra vägen, spärtar tarran rätt ut, och då är tygtuben bra till att hålla in den med.

Överst och till sist, mössa. Den ska vara tunn och utan tofsar och jox så man lätt får hjälmen utanpå. Den ska gå ner i nacken, täcka öronen men inte falla ner över ögonen. Den får inte vara alltför djup för då tråkar den sej under hjälmen och den ska helst vara lagom varm. Brukar ta med mej en extra mössa, att ha utanpå tunnamössan när man tar av sej hjälmen. Jag brukar ta av mej hjälmen när jag bränner riskor för att minska tyngden på nacken så ofta det går. Men när man tar av sej hjälmen brukar huvudet bli lite kallt, i synnerhet om man har svettats så tunnamössan är lite fuktig.

Det var det.

Så tragglar man sej iväg till skogs, jobbar på nån timme och så märker man… NEJ. … nej, nej, nej… Varför, varför, varför… I det skedet hatar jag att vara kvinna, och blir så förskräckligt avundsjuk på alla män. Kissnödig…

9 svar till “Avundsjuk!“

  1. Stefan skriver:

    Haha, en fördel med att vara karl som man kanske inte tänkt på… Bra skrivet om arbetskläder, inget dämpar humöret så effektivt som kläder som sitter dåligt, korvar sig och annars beter sig som de inte ska. Speciellt i skogsarbete uppskattar man välfungerande kläder, trots att de som sagt är ganska dyra.

  2. Christer skriver:

    Försökte räkna men kom av mig……. har du hela garderoben med till skogs?

    Måste riktigt räkna vad min ”utrustning” består av, få se nu…… en omgång sportunderställ (ett sånt där tunt hightech med långa ben och armar), yllesockor, hängselskogsbyxor, skogsjacka och så hjälmpaket, handskar och skogstövlar.

    En tröja som man oftast får ta av sig och hänga upp på nån kvist efter en stund, och ta på igen ifall man sätter sig ner för att titta på fåglarna 🙂 Är det mycket snö i träden så att man blir våt kan en extra blus att byta till när man slutar för dagen / tar paus vara bra att ta med, liksom ett par extra handskar.

    Mössa har jag inte i hjälmen utan sätter på när hjälmen tas av, är det riktigt kallt närmare -20 grader kan jag använda en tunn kommandoluva, men det är sällan jag åker till skogs när det är så kallt.

    Skogsbyxorna är annars lite onödigt tunna på baksidan när det är kallt, att ha byxor innanför skogsbyxorna går inte för då blir det för bylsigt. Det får bli dubbla underställ i så fall.

  3. Charlotta skriver:

    Ja, ibland undrar jag själv, ”finns de inge mer jag ska ha…” när jag står i ytterdörren påväg ut… till detta hör ju naturligtvis också en kass med en termos med te, en banan, en mandarin, batterier, handskar, minivarianten av ”lottas skärgårdsapotek”, snytpapper och målartejp. 🙂

  4. Lasse skriver:

    Tack Lotta för underbar läsning, nu vet i svenskfinland hur bondbloggarna klär sig. Nu blir det olidligt spännande att få läsa vad Nisse har på sig i skogen. Kalle är ju halvnaken fast det är mitt i vintern.

  5. Nisse skriver:

    Ja se skogskläder är ett speciellt kapitel. Det är långt ifrån filttåssår och fårskinnspäls och ludimysså som jag hade för 60 år sedan (före skolåldern). På sätt och vis är dagens skogskläder bättre men enhel del irriterar man sej över. Blusarna är OK utom dragkeden som är alldeles för dåliga. Byxorna är sämre och speciellt där de möter stövlarna är det problem. Mest att få på dem och ännu värre att få av dem. Husqvarna läderhandskar är däremot riktigt bra med svenska armens ylle”posa”vantar under. Under skogskläöderna går jag helt på svenska arméns linje – allt inhandlat på ÖB. Speciellt bra är stickaskjortorna som har världens bästa dragked. Byxor m/59 är också bra för de har så många fickor och de ryms under skogsbyxorna.

    Sedan har jag Lottas och hennes mormors äkta ullstrumpor i stövlarna och dem vill jag inte vara utan. Om vi går in på de mera intima kläderna så är det ylle som gäller – dyrt men bra. Och så kan jag avslöja att jag använder Sloggis underbyxor som är dyra men som har gummiband som håller. Gummibandet är perfekt ännu då hela tyget är slutslitet och bara består av hål. Jag blir så f-d på skräpgummiband (av plast) som inte håller upp byxorna alls. Det går ju inte att under fyra lager börja hissa upp byxorna hela tiden.

    Under hjälmen använder jag tunna tygmössor (runda hattar). De är inte för varma och hålls ganska bra där de skall vara. Det behövs flera per dag eftersom man svettas och behöver byta. Jag torkar dem ovanför utblåsningen vid vindrutan så de också blir varma.

    För övrigt består utrustningen av mobil (absolut nödvändig då man hugger ensam), Androidtelefon så jag kan kolla värmepannan och GPS. Det är otroligt så man kan gå i fel riktning i skogen och då är GPS bra att ha. Den ritar automatiskt karta då jag kör omkring med traktorn.

  6. Charlotta skriver:

    Tack själv Lasse för din kommentar, jag skrattar så jag kiknar 🙂 Antar dock att även Kalle fått dra på sej något lager till 🙂 Ja, Nisse, fördelen med att bo på denna lilla holme är ju att jag känner igen varenda bergsknall och klev, sten och stubbe, så vilse går jag inte. Men, skulle jag mot förmodan ändå göra det, eller om man är på någon annan holme, är det bara att gå rakt åt något håll, gå tills man kommer till stranden och sen följa den. 🙂

  7. Nisse skriver:

    I går skulle jag gå upp en rå i skogen och väjde för en stor sten. Därefter gick jag i alldeles fel riktning. Då var GPS:en bra att ha. Jag hade aldrig hittat råstenarna utan den. Även om jag känner vår skog bra så kan det hända att jag kommer ut på helt fel ställe om skogen är tät. Min brevduveinstinkt tycks inte vara helt felfri 🙂

  8. Kalle skriver:

    Ha ha, jo ganska varmblodig är jag nog, men jag har märkt en lustig detalj. Så länge man har roligt fryser man inte. Idag finns det så fina arbetskläder att det inte är något problem egentligen, ju dyrare desto slitstarkare så priset är egentligen inte nått hinder om man hittar det man vill ha. Det som irriterar mig är att det är så svårt att hitta en vettig kombination för mössa och hjälm, alternativt mössa och öronskydd. Det blir bökigt hur man än gör.

  9. Charlotta skriver:

    Ja, Kalle, må hända jag inte har så roligt jag tror, för jag kan frysa som en herrelös hund ibland. Men, då är det som nu, -7-8 grader och 10-12m/sek. Eftersom havet är öppet drar de såndär råkall, fuktig snålblåst. Burr… Min tunna mössa är snudd på perfekt. Det är en reklammössa. Den är lite djup, men det är bara fördel för man kan vika den riktigt så som man vill. Dra ner över öronen, vika upp i nacken och det korvar sej inte alls 🙂 Alternativet jag hade, om jag inte fått förhandlat åt mej Mats reklammössa, var att uppsöka en sportbutik, där hade jag siktat liknande mössor, och funderat på att införskaffa en sådan, men priset… hohho.. för en stackars liten mössa! Nä, flax att jag fick syn på reklammössan. Dock kan jag tro att företaget inte är lika lyckliga, finns inte så många i Ytterholmsskogarna att göra reklam åt 🙂 Dessutom, har jag den inte ovikt framme och att hänga bakåt sådär ”hippie-coolt” som man ska, utan viker och rustar så loggan försvinner in bland vikningarna 🙂