22 februari, 2014 av Sonja

Kabböle

Vi är på en liten ”semester” i Kabböle, hela familjen för omväxlings skull. Då vi kommer hit brukar vi ofta prata om ”gamala tider” och för er som inte exakt vet var i världen Kabböle finns, så kommer här ett litet infopaket 🙂

Kabböle är en by i gamla Pernå kommun i östra Nyland och finns längst ut på en udde invid Pernåviken . Hur länge hit har funnits befolkning och varifrån namnet kommer vet jag inte. Enligt sägnen skulle en av de första fastbosatta personer som bott här ha hett Per af Kabbas och faktum är att det än idag finns en åker som heter Kabbasåkern.

I början av förra århundradet bestod Kabböle av två skattehemman, (under Näse gård, om jag inte minns helt fel); Jakobsvik och ett ”husvillt” område där inga byggnader fanns. Så småningom byggde man upp en gård på det ”husvilda” området och det fick namnet Husvilla. Efter några ägobyten och delningar heter gården idag Dahlskog och ägs av mig.

Man kan egentligen säga att Kabböle by i sin nuvarande utsträckning fick sin början då några estniska familjer köpte största delen av byn och flyttade hit i hopp om ett bättre liv än vad man hade i Estland. Man hade tidigare varit väldigt nära ett markköp i Rimito, men just innan man skrev under köpebrevet ändrade försäljaren sig och det blev Kabböle i stället. Kanske på många sätt ett bättre val för esterna eftersom man redan långa tider åkt över Finska viken för att fiska i dessa vatten. Lätt hade de inte då de flyttade och hela livet skulle i princip börja på nytt.Husen måste byggas, ladugårdar lagas åt djuren man hade med sig,  åkrarna röjas upp osv. Förutom jordbruket livnärde man sig genom fiske och båtbygge.Så småningom accepterades esterna också av den befintliga befolkningen och byn blomstrade upp. Jag vågar nästan säga att tack vare esternas inflyttning fick byn en egen skola, eget bibliotek,danslava,såg osv.

Då åren gick började det estniska i byn försvinna och idag finns det egentligen bara några enstaka byggnader kvar som påminner om byns historia samt några släktnamn som ännu lever vidare bland estättlingarna. Sådana är t.ex. Kristjankroon, Mikiwer och Warma. Namnet Mikiwer ligger mig närmast, då det är mammas flicknamn. Min morfar var liten pojke då hans familj flyttade till Kabböle och mormor (f. Piibemann) föddes några år efter flytten till Kabböle, så teoretiskt sätt är mamma est och jag och mina syskon halvester.  Mummis far var förövrigt en skicklig båtbyggare och det finns än idag en allmogebåt som är gjord enligt hans ritningar och heter Joosep,likasom vanhapappa.

I samband med att man firade 100 år sedan esterna flyttade till Kabböle restes en minnessten. Den avtäcktes av Estlands ambassadör i Finland och den står på det ställe där danslavan i tiderna fanns.

De åkrar som esterna med stor möda röjde upp för att livnära sina familjer med har så gott som alla växt ihop eller blivit beskogade, endast tegdikena bevittnar om vad skogen en gång i tiden varit.
Från att ha varit en by med mycket människor och många små gårdar har Kabböle förändrats till en typisk finländsk by som lever upp på sommaren tack vare sommargästerna. Visst finns här ännu fastbosättning, såväl ung som gammal,men nog får man vara ganska för sig själv då man går längs med landsvägen. Den enda gård som fortfarande bedriver jordbruk i byn är det forna husvilda området, Dahlskog.

 

3 svar till “Kabböle“

  1. Janne B skriver:

    Kabböle är såtillvida speciellt som liten ort hade dom ännu i början på åttiotalet snabbtursförbindelse med buss till Helsingfors på Fredag och Söndag (sommartid). Detta fenomen berodde till en viss grad på att ägaren av bussföretaget hade sommarvilla i Kabböle. Kanske man ännu kan tillägga att Kabböle var en betydande ort för import av till en viss del medicinala vätskor ifrån söder i tioliters kundförpackningar, på första delen av nittonhundratalet men även senare. ( dedär med senare kan jag ge er besked ty jag var med.)

  2. Sonja skriver:

    Stämmer. Man hade faktiskt ännu på nittiotalet bussförbindelse fredag och söndag till Borgå som var i flitig användning av sommargäster. Turerna till Lovisa drogs in i höstas.
    ”Tack vare” de där vätskorna kallades byn i folkmun Kanisterböle. En av de mer aktiva inom importbranchen, var min mammas farbror Arnold även kallad Humu eller Kabböle länsman. Här bör ju nämnas att alla ester ingalunda deltog i spritsmugglandet, utan det var frågan om såväl gamla ortsbor som ester som skaffade sig extra inkomster på ett rätt farligt sätt. Många historier har man fått höra om hur Humu gömt sig, t.ex. i det som nu är min ria. För Arnolds del blev det inget lyckligt slut, utan han togs fast av myndigheterna och förpassades till Sibirien. På något konstigt sätt kom han i liv därifrån, men fick aldrig mera komma till Finland utan han dog och begravdes i slutet av åttiotalet i Estland.

  3. Janne B skriver:

    Du har säkert uppgifter när vägen byggdes till Kabböle, för första tiden då Esterna kom dit fanns det nog högst bara en gångstig kanske till Isnäs . Därifrån dess ypperliga läge för handel och sjöfart innom tidigare nämnda näring.