10 april, 2014 av Charlotta

The end, of the pyjamasrace

Och med det, registrera… Det där som inte riktigt vill bli av. Sitta vid datorn och registrera lamm, är inte direkt någonting man längtar efter, men det skall också göras. Jag passade på att göra det, när jag satte av tiden ombord på en av pråmarna som går mellan åland och fastlandet. Jag var över till Geta för Mathias fyllde 7år.  … 7år, man fattar det knappt! Att den där lilla guldgrisen redan fyller 7. Tur att man inte själv blir äldre! 😉

Nåja, häftet med och så var det bara att packa upp datorn, försöka att inte fastna på nyhetssidorna (inkluderar facebook) och sätta igång. Tacka för tacka…

Registrera lamm

Registrera lamm

Först väljer man vems lamm man vill registrera, och sen benar man av de tomma rutorna varteftersom. Lamningsdatum. Vem är fadern, kolla att bagglinjen stämmer. Lägger till så många lamm som tackan fått och sen börjar man bena av varje kolumn. Det finns alternativ att välja mellan. Alla öronmärken som finns registrerade på mej ploppar upp och så är det bara att välja rätt. Bagge eller tacka. Och så färg, då kommer igen en rad olika alternativ fram och man väljer det som är huvudfärgen.

Man kan också välja om lammet har fler färger, en tilläggsfärg, tex en vit stjärna i pannan, vita strumpor, eller ngt annat. När man trycker på pilen i rutan som gör att alternativen ploppar upp kommer det en hel rad att välja mellan …. På finska. Varför i hela fridens tider har det inte gått att få de översatta till svenska kan man ju fråga sej… Nu är det ju inte frågan om en värre katastrof ifall man helt skippar det, men det kan vara bra att notera en tilläggsfärg, om inte annat så för ens egen del. Men nog är det lite ”B” att en sån enkel sak inte blivit åtgärdad…

registrera lamm

Nåja, namn, 3 dagars vikten och så är det att spara, och gå vidare i domedagshäftet. Under lamningsveckorna skrivs konstant upp små noteringar, som är värdefulla när hösten kommer emot. Jag har haft många sorters lamningar i år också, men nu var det till ände. 🙂

Om mina anteckningar stämmer borde där skutta runt 72 lamm i skrivande stund. Även om alla har lammat så är siffran ännu i rörelse. Det händer sej att det dör något lamm ibland, också fast de blivit lite äldre Det som grämer mej över årets lamm-resultat är att jag haft några tackor som varit, som pappa fint kallar dem, ”dansöser”. Jag skulle närmast vilja kalla dem någonting som inte lämpar sej i text. Det är alltså förstalammare som föder sina lamm, putsar och tar hand om dem, men sen vägrar ge dem di! Puckon. Lammen klarar sej inte värst länge om de inte får äta! När lammen närmar sej juvret börjar dansföreställningen. Dansösen rantar runt, runt, runt och både trampar och skuffar omkull lammen, som till slut ger sej och lägger sej ner, och sen ligger där, för de vågar sej inte upp. Det är då man först tar fram ”Kofi Annan – sidan”. Den sidan av humöret som förhandlar och tycker att, ”vi kan ju komma överens om att dina lamm behöver di, och det är ju faktiskt du som är morsan”! Puttar försiktigt lammen dit, kanske mjölkar ur lite tryck och masserar juvret lite så eventuella spänningar släpper. Håller i tackan lite lagom, skrapar och krassar lite så hon kanske mer koncentrerar sej på det. Fungerar inte det, trappas förhandlingarna upp tills man i värsta fall står som en akrobat och brottas med en jämnlik. När två ursinniga morsor brottas så fårskit och halm strittar, en på fyra klövar och en på två ben, som i 9 fall av 10 är strået envisare, då får övriga holmens invånare hålla sej undan…

Inget idealiskt. Men vad gör man? Ibland brukar trycket i juvret lätta när lammen fått dia så tackan kommer underfund med att det inte är en katastrof utan helt ok, i andra fall förknippar hon mej med djävulens själv, men ger di åt lammen så fort jag går därifrån, och ibland ger hon blanka 19 i alla föreläsningar, förmaningar och skolningar man hållit, och fortsätter dansa runt i kätten och konstaterar att lamm, det är då rakt inget hon bett om!

Bortfall blir det. Men vad göra? Springa med nappflaska-ja, men ibland vill inte heller det sej.

Men sen finns det dom, underbara 10-poängarena som man kunde ha hela fårhuset fyllt av! Här nedan ser ni en liten familj med ordning och reda. Tackan fick 4 tacklamm. Alla stora och fina, och hon sköter dem alla exemplariskt! Hon håller koll på dem alla, lägger dem att sova medan hon själv äter, och sen väcker hon upp dem alla när det är dags för mat. Ingen behövde ens komma i närheten av hennes små gryn den natten när de föddes. Jag fann de alla lammen som en liten klunga kring hennes juver på morgonen, och alla andra fåren (de 3 som ännu skulle lamma) i samma kätte, stod helt i andra änden. De fick med det samma egen kätte och på bilden tuttar lammen, de är ca 3 dagar gamla när bilden togs. Eftersom en tacka inte riktigt är utrustad för 4 lamm så började de få extra mjölk i flaska ganska snart. Alla lever än, och nu har de också lärt sej äta i lamm-baren. Hoppas tackan orkar med alla sina 4 tacklamm hela sommaren bara, och att hon inte kör slut på sej själv med att hålla reda på dem. Men hon verkar vara en sån typ med ”kuri på ungarna”, så det är nog snarare ungarna som får hålla reda på mor, än tvärtom 🙂

Duktigast i år

3 svar till “The end, of the pyjamasrace“

  1. Matts skriver:

    Ja, de här ”steppdansöserna” vill man inte ha, det om något testar ens nerver. Vi hade ett par st. ifjol, men de blev bra mammor efter nån veckas brottning. I år har vi bara en ”dansös” som fick tvillingar och godkände bara det ena lammet, så det blev att flaskmata det andra…(suck)

  2. Patrik skriver:

    Vad heter programmet du använder för registreringen av djurena? Mvh.

  3. Charlotta skriver:

    Hejsan Patrik. Jag använder Weblammas, lantbrukets datacentrals program för registreringar