Det första jag tänker skriva i det här inlägget är en liten varning, det kan hända att du inte kommer att gilla räkor efter du läst detta. Det kommer att handla om ett infekterat lammöra.
Sådär, den som ännu läser får ta det som kommer emot, ingen censur efter det här.
Klockan var kvällsmål för fåren, och jag stod och gav dem vatten. Eftersom jag är fruktansvärt tankspridd står jag numera och glor på vattenslangen medan jag fyller vattenbaljan. Släpper jag slangen och får syn på någonting annat att göra, tar det inte många sekunder för mej att glömma slangen, och sätta alla tankeverksamhet till det nya. Vattenbaljan som inte sväljer hur mycket som helst, rinner småningom över och det är allt annat än bra. Det har funnits gånger när Saltkråkans Tjorven och Melker diskussion om Melkers vattenränna in i snickargården farit genom huvudet, speciellt orden, “näe, de e bara till tröskeln” … Nåja, där stod jag och glodde och tittade lite på lammen och fåren. Så fick jag se ett av lammen hade hängande öra. Lammens öron hänger ofta efter att man satt lappar i öronen på dem, så det är inget egentligt konstigt med det, men, det var redan typ två månader sedan för det här lammet. Ena örat stod rakt ut som det skulle, men det andra hängde. Jag studerade örat på håll medan baljan fylldes, och jag tyckte det så lite konstigt ut. Lite svårt att exakt se på några meters håll. Jag stängde av vattnet. Gick in i fållan och tog snabbt fast lammet, då såg jag det jag befarade… Örat var tjockt, och längs lappen fanns torkat var. Jag kände lite på lappen, den satt som fastlimmad i örat, lammet sprattlade till och så lossnade lappen lite från örat, den satt fastkliddad av var. När lappen lite rördes i och med lammets ryck, öppnades ett sår bakom lappen någonstans och det kom fram gult var och blod.
Jaha… Det också… Nåja, så fick man bli veterinär idag också. Tog patienten under armen och gick till förstahjälp stationen – “kontoret”. Där finns det mesta man kan tänkas behöva. Olika sårrengöringar, handskar, nålar, skalpeller, knivar, saxar, vadd, papper, bandag av olika slag osv…
Så började operationen. Skiten och roten till det onda måste bort. Man behöver inte vara geni för att räkna ut det. Antagligen har det farit in nån bakterie som börjat rumstrera i örat när jag öronmärkte dem, eller också senare… Lammen bökar ju på och när de skall stjäla mat av någon tacka händer det att tackorna kissar lammen över huvudet. Så att få in en bakterie i ett sår är inte helt konstigt i ett fårhus.
Hålet där varet vällde ut satt bakom lappen. Jag mårrade ur mej en liten ramsa och gjorde det man antagligen inte får… Men vad skulle jag göra? Kapa bort örat, eller kapa bort lappen?
Jag valde att kapa bort lappen. Han har en lapp kvar, så jag får lov att beställa ny lapp åt honom om han passerar 1 års ålder. Nåja, efter att lappen kommit bort började det hända saker. Först rann det ut var, men sen gick det att med pincett plocka ut diverse halvhårt var. Det kom var i alla former blandat med blod. Trögflytande var som såg ut som extraklibbig majonäs och så plockade jag ut två varklumpar som mest liknade majonäsdränkta räkor. Ungefär den storleken var det på klumparna. Jag som är allergisk för räkor kvittar det lika, men skulle jag kunna äta räkor, skulle jag nog tacka nej nästa gång. Sen kom det ut en brun-grön klump, lika stor som en jordnöt ungefär, ännu. Men sen lättade det i örat och det kom bara lite smojkisvar och sen efter det blod och blodvätska. Jag försökte kika in genom det ca 5mm stora hålet i örat, men vid det laget tyckte jag synd om det lilla tappra lammet som stod fastklämd mellan mina knän, så jag antog att jag fått bort det mesta, och försökte lite skynda på så han skulle slippa tillbaka hem. Jag öste på med sårtvätt och torkade så det inte rann ner i örat. Jag avslutade med att sätta en bomullstoss i örat på honom för att förhindra att eventuell vätska rinner ner dit. Bandagera ett lammöra tror jag inte skulle fungera, så… Så mycket mer kunde jag inte göra.
Man ser lite dåligt på bilden, men sår-hålet ligger i övre kanten. Här på bilden är jag mitt i lösskrapandet av gammalt var, det lossnar bäst med naglarna, därav inga handskar och skit på fingrarna, därefter följde nya handskar och sårrengöring/tvätt över hela örat 🙂
Operationen tog ca 45 minuter och lammet var mycket glad över att få komma hem igen. Och jag var glad att få gå hem och skrubba händerna! Några timmar senare gick jag upp och tittade till honom. Han skuttade glatt omkring med de andra, och såret såg ut att åtminstone för tillfället ha torka, så jag tog tossen ur örat på honom.
Hur det kunnat bli såhär tokigt är lätt att sia om nu efteråt. Men det måste man göra, vad kan ha hänt, hur skulle jag ha kunnat undvika det, hur skulle jag ha kunnat se det tidigare? Men man får inte låsa sej heller, det är bara så att man inte varken kan, hinner eller har möjlighet att gå igenom varje djur alla dagar. Det är bara att försöka hålla ögonen med sej, men när där skuttar omkring ca 70 lamm i olika åldrar, är det inte lätt att komma att tänka på allt i alla lägen. Bara att försöka göra det man kan åt situationen sen när den kommer emot. I det här fallet har jag nu gjort vad jag kunnat och har makt och möjlighet till. Att ta veterinär ut till ett 2 månaders lamm finns det inga försvarliga ekonomiska möjligheter till.
Nu vet jag ju inte hur det kommer att sluta för den lille bässen, men det blir att hålla ett extra öga på honom, och tro och hoppas att hans öra blir bra 🙂
Det är därför jag är växtodlare. Jag brukar svimma då jag ser blod :-). Utom mitt eget då jag drar upp knogarna i verkstaden men det kanske beror på att jag vanligen blir så arg att adrenalinet kokar …
(Jag var tvungen att sluta läsa efter första stycket)