Långsamt framåt.

De flesta små och medelstora gårdarna häromkring börjar vara på slutrakan med vårsådden. Själv väntar jag på den sista gödselleveransen som utlovats till denna vecka innan jag kan fortsätta med spannmålssådden och det är det faktiskt flera med mig som gör. Det verkar trögt på gödselfronten i år 🙁

Under tiden fortsätter jag så där sakteliga med grönsaksplanteringen, de kalla nätterna gör att jag är lite försiktig med planterandet och jag planterar inte mera än vad jag kan täcka in. En del grönsakssådder kunde jag också utföra för jag har fått det mesta av grönsaksgödseln men på grunda av kylan är jag också försiktig med dem. När det är kallt tar groningen så lång tid att risken för slagregn med skorpbildning och dylika problem med groningen ökar. Till veckoslutet har det utlovats rikligare regn och kommer värme därpå så tror jag att det är lika bra att vänta till nästa vecka med sådden. Det är ju ännu ingen tid förliden men det är klart att det som är gjort är gjort så visst jobbar vi på om än inte så allvarsamt som vi brukar en sen vår.

Trots att en del såddes redan i påskhelgen här i byn syns ännu ingen brodd och lika bra det för det rör sig kring fyra till sex minusgrader mest varje natt.

Även om inget syns på åkern så sker det saker under jordytan. Kornet jag sådde den 27 april har börjat rota sig.
Även om inget syns på åkern så sker det saker under jordytan. Kornet jag sådde den 27 april har börjat rota sig. Så fukten räcker nog tydligen till även om det ser torrt och grått ut på åkern.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.