13 augusti, 2014 av Kalle

Jaktplanspilot?

Så har vi då inlett upploppet av årets odlingssäsong. 12. 8. Jag tror det är rekordtidigt för min del. Någon enstaka gång har nog rågen tröskats tidigare på hemmanet, men det var på sjuttiotalet, -73 tror jag närmare bestämt.

Odlingssäsongen har det skrivits spaltkilometer om så den är det väl inte så mycket mera att orda om. Egentligen borde man väl vara glad åt att det alls finns något alls att tröska efter den konstiga våren, den kalla juni och den torra juli. Vi kan egentligen utan överdrift säga att stråsäden inte fått något vatten alls i år, lite har det kommit några dagar, men strängt taget är det lika med noll.

Resultatet då?

Tja, det är väl för tidigt att säga, men visst såg havreväxten ganska beklämmande ut uppifrån tröskan. Det som var den stora fördelen var att det var torrt. (vad annars). Riktigt torrt. Om jag så är lite osäker på om tröskstarten är rekord så är jag desto mera säker på att jag aldrig tröskat havre som varit 13,4% vid tröskningstillfället, och inte innehållit ett enda grönt korn. En timme i torken räckte gott och väl och det skall jämföras med kanske 7 timmar som är normalt för havre en helt vanlig säsong. Mängden mätt i kubik var väl ganska  hyfsad, men en uppskattning av hektolitervikten gör nog en bara trött. Fast det var också väntat.

Växten var också så kort att skärbordet nästan fick släpa i marken och detta drar med sig sina egna risker i form av stenar. Man inbillar sig kanske att man ser en sten som kommer in på skärbordet och hinner reagera, men gårdagen visade att det inte är något annat än övertro på ens egen förmåga. Medan jag satt och tömde tanken på tröskan föll ögonen på något som inte skall vara på skärbordet och pulsen var uppe och svängde i nya toppnoteringar. En ganska stor sten hade slunkit upp där, men blivit liggandes precis just där den inte gör någon skada. Den som har tur behöver inget förstånd brukar det ju heta och det stämmer verkligen i detta fall. Om en sån sten åkt ända in i tröskcylindern hade rätt mycket illa kunnat hända. Denna gång kom man undan med blotta förskräckelsen.

12082014005

Vad betyder då rubriken? Jo, jag diskuterade just denna problematik med en kollega en gång och då sa han ungefär såhär: ”Det finns ju nog bönder som påstår att dom hinner reagera och stoppa skärbordet när en sten kommer upp dit, men det gör nog inte jag, jag är väl för tusan bonde och ingen jaktplanspilot heller”

Att däremot se steneländet när den legat där en stund, det är väl nog att vara mera sengångare än jaktplanspilot.

Ett svar till “Jaktplanspilot?“

  1. Stefan skriver:

    Nästan oförskämt mycket tur med stenen. Den kan väl ändå inte ha legat så värst länge på det stället, då skulle den nog åkt vidare med halmmassan.