4 januari, 2015 av Nisse

Mellan 14 och 15

Det fantastiska med jordbruket är att hur illa det än gått under året så vet man att det nya året alltid betyder ny början. Inte nödvändigtvis bättre men åren skiljer sej åt så mycket att man aldrig vet – så man kan hoppas. Och hoppet är det som håller människan uppe.

Här dominerades år 2014 fullständigt av köksbranden. Inte för att den var stor. Tvärtom var det bara fem korta brädstumpar och en skivbit som behövdes för att lappa ihop det som elden förstörde. Direkt alltså. Sedan kom det massor av rök och sot och vatten som gjorde stor skada. Hela köket plus klädrummet ovanför måste förnyas. Tamburen och hallen har vi inte alls börjat med än. Och då man började röra om de gamla rören och installationerna så växte reparationen än mer.

Så odlandet kom helt i bakgrunden och sköttes på rutin år 2014. En större ihopskruvning av tröskan som sprack det våta året behövdes men Henrik  ordnade det. Med de usla vetepriserna så känns det i alla fall som om vi inte förlorat så mycket. Tyngdpunkten är definitivt inte på några stora hektarskördar utan på minskade utgifter. Det har den varit länge redan.

Jag vet inte om Kalle kommer ihåg det år då vetepriset låg kring 78 euro ? Då började jag allvarligt fundera på det där med veteodling. Nu är det trots allt dubbelt högre (och stiger åtminstone i Mellaneuropa). Jag skulle säkert varit grön av avundsjuka för Christers 5800 kg korn per hektar men i somras var jag där och såg att hans jordar var som den bästa blommyllan. Nu är jag bara grön av avundsjuka över hans jordar – inte över hektarskördarna :-). På våra styva lerjordar kommer vi inte upp till sådana hektarskördar men det är naturligt. Dessutom satsar jag inte mer än det allra nödvändigaste på odlandet på grund av prisnivån.

Min inriktning är absolut inte spannmålsodling utan mera naturahushållning (med litet högteknologiska inslag). Helt enkelt därför att jag förtjänar mycket mer på att själv reparera en maskin än att odla en massa vete som jag måste sälja billigt och för de pengarna betala en reparatör. Så de egna reparationerna kommer före odlandet. Sådan är prisbilden och jag tänker inte bry mej om fastän jag inte kan skryta med höga hektarskördar. Fast ifall priserna skulle stiga 2-3 gånger så kanske man skulle tänka om.

Tyngdpunkten börjar allt mer ligga på skogen som ger större nettoinkomster än jordbruket. Med det ”olikåldriga” eller ”kontinuerliga” skogsbruk som vi haft precis hela tiden som skogsprofeterna jamsat om kalhyggen så är nästan alla inkomster från skogen lika med netto. Jag tittade i går på minskog.fi och fick mej ett gott skratt över de skötselråd som där fanns. Det var förstås trevligt att se hur mycket jag sparade på att INTE följa dem.

I december skiljde jag åt den gamla lastaren och skall nu börja svetsa den. Vi var med brorsan under helgerna ute i skogen och sågade upp vägarna. Då konstaterade vi också att där fanns massor med arbete och ett par gamla gubbar med motorsåg inte kommer långt så nu skall gallringsprocessorn igång. I början på 2014 fällde vi en hel del riktigt stora granar så där lönade det sej att arbeta med motorsåg men inte i gallringsskog. Det blir en hel del kubik med motorsåg bara träden är tillräckligt stora.

För 2015 gäller det först verkstadsarbete och sedan skogsarbete i början. Och det är bråttom för vi har bara tre månader vinter kvar. Men det är trevligt arbete bara man kommer igång och får upp konditionen litet och julfläsket bort. Jag stortrivs i skogen. Men man vet ännu inte hur vintern blir. Om det kommer massor med snö så blir det knappast gallring men om snön hålls borta och det fryser på i mossrna så kan det bli en bra gallringsvinter. Ho vet …

Vårbruket år 2015 kommer i alla fall att bli extra spännande eftersom jag varken plöjt eller tallriksharvat åkrarna. En dålig vinter utan ordentlig tjäle skulle betyda halv katastrof för mej i vårbruket för vår (#¤”#”&) lera måste frysa för att det skall gå att bruka den på våren. Förra våren var den grymt mör och lättbrukad men ingen vet hur det här året blir.

Jag har lovat att inte ge nyårslöften men tänkte i alla fall låta bli nya projekt under år 2015. Nåja, det har jag tänkt ungefär varje år men så dyker det upp det ena och det andra och så blir listan på halvgjorda projekt bara längre. I alla fall har jag kvar förra sommaren projekt ännu så de skall först fixas. Byggande blir det säkert. Uthusen borde ses över grundligt och speciellt bodvinden där gamla flistorken fanns städas upp och göras om till torrt och kallt lager. En och annan dörr håller också på att falla i bitar. Inga fritidsproblem år 2015 heller.

Sedan skall vi fira studentklassens 50-årsjubileum i maj. Det verkar underligt att det gått så många år sedan dess tills man ser sej i spegeln. Så det skall man inte göra. Då man träffar de gamla klasskamraterna så är det som om det var alldeles nyss man satt i klassen och lyssnade på lärarna.

År 2015 kan bli bra eller dåligt men åtminstone blir det spännande. Som obotlig optimist tror jag att priserna stiger och vädret blir vackert all min erfarenhet till trots …

 

Etiketter:

2 svar till “Mellan 14 och 15“

  1. Christer skriver:

    Här är 5800 kg/ha inte mycket att yvas över, Nisse. De som satsar på odlingen ligger nog över 6 ton/ha om sommaren är någorlunda. Själv ha jag haft 7680 kg/ha som bäst men det var på -90-talet innan miljöersättningsreglerna utarmade jordens skördepotential. Inför kommande säsong skulle det ändå vara intressant att se om inte något gröngödslingsalternativ vore att föredra om inte gödselkartellen sänker priserna. Det som man ändå är rädd för är att det blir problem med ogräs och sjukdomar efteråt. Tvångsträdan i början av -90-talet gav en hel del sork- snigel- och kvickrotsproblem men å andra sidan hade jag inte Elhon att slå trädorna med då. Blir väl att räkna lite den närmaste tiden…….

    Intressant att du föredrar processorn i gallringsskogen men motorsågen i slutavverkningen 🙂

  2. Nisse skriver:

    Nu är det mycket länge sedan vi odlat korn. Våra jordar passar inte alls. Då det är torrt så gulnar kornet och då det är vått så gulnar det också. Vetet är mycket mera tåligt. Jag har heller inga planer på att börja med korn på nytt. Gröngödsling testade jag för ett antal år sedan men det blev problem med kvickroten. Hacken som jag köpte i höstas var inte bara tänkt för stommen efter skörden utan jag avsåg också att slå trädor med den och nu blir det så illa tvunget.

    En hel del blir att tänka om. Yara tänker jag inte ge pengar åẗ annat än absolut minimum. Det gäller att få bukt med kvickroten så att gröngödsling skulle fungera. Senast hade vi ju grym växt på klövern så omöjligt är det inte. Den här våren blir det att räkna och fundera …

    Processorn (den lilla traktorburna som jag har) är ett naturligt val i gallringar. Den kvistar och kapar små träd (som inte är för krokiga) i ett nafs ungefär upp till 25 cm rotdiameter. Tar man en stock med motorsåg så klarar den relativt stora träd men inte riktigt de 120-åriga monstergranar vi har på en del ställen. Där finns också en hel del återväxt under dem redan så jag vill gärna ta bort dem så försiktigt som möjligt och det går bäst med motorsåg. Egentligen sysslar jag inte alls med ”slutavverkning” i form av kalhyggen.