Till skogs !

Nu är äntligen helgeländet slut. De reservdelsfria dagarna är över och man vågar andas ut. Visst kan och har vi varit i skogen under helgen också men det gäller att vara försiktig för man får inga reservdelar om nånting händer. Magen är i prima skick och jag dricker kaffe och äter fläsk så det står härliga till … Men det bästa är att det varit kallt och mycket litet snö så skogsvägarna har frusit och bär bra. I natt var det -17 som kallast. Framtiden ser inte så bra ut med nollgrader och till och med plus men det går an.

Helgen gick också till att fixa litet i köket som blev på hälft då tröskandet började. Inte är det klart men den sista hyllan är uppsatt och kylskåpet lagat (jag bytte termostat i går). Dessutom limmade jag äntligen papperremsor över fönsterspringorna och det blev betydligt varmare då kall blåst inte mera kommer rakt in. Men visst har vi haft utmärkt ventilation …

Det finns en hel del verkstadsarbete som måste skötas. Vi tog ett varv kring Tallmosan och konstaterade att det behövs maskin, dvs. gallringsprocessorn skall igång. Men först måste jag svetsa lastarens vridkuggar men nu byter jag hela klunsen. För ett par år sedan (Igen en katastrof) så svetsade jag om tre kuggar med specialelektroder (68.82) och de har hållit utmärkt. Nu har två andra kuggar brustit och jag vågar inte lita på resten av de gamla kuggarna.

DSCN4529

På bägge sidor om de avbrutna kuggarna syns svetsade kuggar som är i prima skick. Nu är vridhuvudet med kuggarna bortskuret och det nya skall svetsas fast.

DSCN4532

Det gäller att svetsa ordentligt och ta god tid på sej för man vill inte att tornet skall brista mitt under lastningen. Det är en tung kluns för den är helt massiv. Precis som förra gången funderar man på hur länge det lönar sej att svetsa eländet. Men den skall få en chans till. Sedan måste jag börja bygga en helt ny ram som passar processorn. Det finns inga färdiga fästen att köpa. Men då blir det modulkonstruktion där specialramen får en platta utanpå. I plattan skruvar man fast ett vridhuvud. Jag såg att man får vridhuvuden med dubbla kuggstänger från OFAB för omkring 2000 euro vilket är relativt mänskligt. och ovanpå vridhuvudet skruvar man fast lastaren. Då behövs bara en stabil platta i stället för klunsen ovan.

Förutom lastaren så skall Zetorn in i verkstaden och fjädrarna i bromsarna måste bytas. Det är närmast ett konstruktionsfel för då fjädrarna inte mera orkar dra tillbaka bromsbackarna så låser sej bromsen och det är absolut inte roligt om man fastnar i skogen. Där behövs minsann styrbromsarna. Det är ingen dyr reparation för jag fick fjädrar för ett par euro per styck men hela bakaxeln (halvaxeln) skall bort innan man kommer åt bromsarna som är placerade inne i axeln. Nåja, med pumpkärra så drar man snabbt ut halvaxeln bara man kommer igång.

Det blir väl att såga i skogen medan det är ljust och sedan skruva och svetsa på kvällarna i verkstaden. Nu är här -6 grader vilket är utmärkt för skogsarbetet även om det blåser onödigt mycket. Jag måste vänta tills vinden vänder förrän jag sågar omkull ett par stora aspar. Jag tänker inte ens försöka fälla dem mot vinden. Även om man kan knuffa omkull dem med lastaren så brukar det bara bli elände att gå emot naturen. I värsta fall brister fällgångjärnet och hela aspen kommer ned över traktorn.

Trots alla stora maskiner så är det bättre att arbeta med naturen än mot den. Det behövs bara litet tålamod att vänta på rätt vindriktning.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

6 reaktioner till “Till skogs !”

  1. Gälit! Hur stora krafter utsätts en sån där för? Tänk att de svetsade håller mera än de ursprungliga, fast de ursprungliga har ju varit med längre förstås.. men ändå…

  2. Mycket stora krafter. Lastaren är 7 meter lång och om man har en stock i gripen så skall en kugge klara av en svängning. Alltid går det inte att svänga mjukt. De gamla lastarna som bara har en kuggstång är alldeles för svagt konstruerade. De nya som har dubbla kuggstänger (en på vardera sida) blir ju dubbelt starkare då kraften fördelas på två kuggar (eller fler om kuggarna är rätt konstruerade). Jag tror de all fick fel då jag hanterade de stora tallstockarna till torken. De var över 30 cm i den klenare ändan och sju meter långa ! Vissa var över 60 cm i rotändan. Då pinades lastaren till bristningsgränsen så det är inget under att den nu är sönder.

  3. Det som inte dödar så stärker… som dom brukar säga. Lite mer svetsande så har du ett kugghjul för livet, vad det verkar.

    Fina tallar. Tänk förr i världen då dom hanterade dom mer manuellt med häst och råstyrka.

  4. Åtminstone har lastaren blivit tyngre då jag svetsat fast 20 mm stålplattor. Ursprungliga materialet var bara 5 mm (!!??).

    Förr hanterades stockarna för hand med smart teknik. Man fick upp de stora på släden genom att vippa den och lägga långa banor som lutade ganska litet. En kille i varje ända så rullades den största stock nog upp. Sedan satte man två långa spakar i slädens underrede och den vippades upp tillbaka. Också de stora stockarna kom ut på det viset. Vi har parslädarna kvar men hästen är borta så jag får väl bara svetsa …

  5. Hej Nisse
    Jag är intresserad av skogsgrejer o kranar o följer med er här på bloggen :). Jag undrar lite om ev. de här kuggarna skadades vid förra haveriet p g a lösa delar eller om kuggspelet inte blev riktigt hundra efter svetsningen. Finns det en justeringsskruv på svängboet för att justera glappet mellan kuggstång o kranpelaren?? .Jag har monterat till svängen en så kallad dubbel akku (sitter mellan ventilbordet och svängcylindrarna) + en justerbar stryp ventil på mina maskiner. Akkun innehåller en gas som komprimeras när en tryck-pik skapas . Detta gör ju oxå att hela konstruktionen på kranen inte utsätts för överbelastning. Har en akku på lyftcylindern oxå. Detta gör att hela kranen går mjukt o smidigt. :):)

  6. Japp, jag har kollat justeringsskruven flera gånger efter förra reparationen så glapp var det inte. Jag misstänker att de gamla kuggarna fått skador redan tidigare. En ackumulator är en utmärkt sak. Det borde jag absolut montera in. Den gamla kranen från 80-talet har inte speciellt bra hydraulik utan bara ett par övertrycksventiler som tar bort de värsta stötarna. Men mjuk kan man minsann inte kalla funktionen … Och så borde jag byta hela ventilbordet. Ventilerna läcker ganska ordentligt och en reparation blir dyrare än ett nytt bord. Fast först skall jag kolla om den här reparationen håller :-).

Kommentarer är stängda.