Vardagen rullar på

Den senaste tiden har det inte hörts alltför mycket goda nyheter om jordbruket. Svinproduktionen har ju redan länge varit praktist taget olönsamt, spannmålsodlingen ganska nära det. Senaste kalldushen kom igår då mjölkpriset sjunker ytteligare.

Det goda är det dock med det här jobbet att korna är lyckligt omedvetna om allt och de fortsätter som om ingenting har hänt. Tack vare det att man dagligen måste  gå till lagårn och sköta det som skötas ska, så kommer man ju lite själv också bort från tankarna om hur svårt det just nu är.

Inte går det ju som på rosor i ladugården alltid heller. Förra veckan tänkte det nämligen gå dåligt för en tvillinghalva i samband med kalvningen. Storebror Mike, som i själva verket är mindre, kom ut rätt väg medan lillebror Monroe var i fel läge. Han hade dragit i sig en rejäl sup fostervatten så han var fem före död då Antte drog ut honom. Tack vare ett kalvåterupplivningsinstrument (jo det heter verkligen så i mejeributiken 😛 ) lyckades Antte först suga ut slemmet och därefter pumpa in lite luft i lungorna åt Monroe.

Återupplivningsinstrument
Återupplivningsinstrument

Allt gick bra och nu har vi då både Mike o Monroe 🙂

Mike o Monroe
Mike o Monroe

 

Och igår morse kom den här inte så lilla herremannen till världen 🙂

 

Profilbild

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

3 reaktioner till “Vardagen rullar på”

  1. Tänkte faktiskt på er bönder då de på radion aviserade sänkta producentpriser. Det är ingen lätt sits det förstår jag. Om alla mjölkbönder samtidigt protesterade genom att låta bli att sälja hjälper det ju inte heller för då ökar mejerierna bara på importen. Några mindre andelsslagsmejerier finns det kanske fortfarande som har också bondens bästa i åtanke inte enbart återförsäljarens intressen.

  2. Hej Sonja!

    Tur att ni klarade kalven, där ser vi igen hur “skört” livet kan vara, och vad bonde måste kunna då det är fråga om liv o död. Ni alla som har levande djur i produktionen må då vara små eller större, ni har det verkligen kämpigt för djuren är helt annat än en maskin,, djuret lever och måste må bra. Hur länge månne alla djurgårdar orkar med pressen som de utsätts för,, redan det att sänka priset på allt som vi bönder producerar är skamlöst må då vara vilken produkt som helst… Dessutom alla ni som har djur i produktionen är bundna 24 timmar i dygnet året om, men det vill ingen ens tänka på. En sak som jag har observerat i butiken denna tid på året,, grönsaker-rotsaker må då vara vilken som helst som kommer utifrån har ett högt pris,, obs. detta för de vet att vi inte kan odla dessa här ute i vår finska jord vintertid.. men ack bara våra finska produkter finns till salu då vet dom nog att pressa priserna ,, och allt som kommer utifrån är sååå BILLIGT… Så länge vi har egen mjölk-kött-osv. produktion här i vårt land så måste det vara billigt det vi säljer ,,, men tänk om allt skulle komma utifrån och vi ingen matproduktion hade,, VAD SKULLE MATEN DÅ KOSTA… Detta vill ingen ens fundera på.. (nu hamnade jag lite på sidospår) med utländskt grönt ,men detta är sant.. tänker nu på Christer med sin specialodling och hans kämpande.. Så lycka till med era nyfödda kalvar och hoppas ni orkar med det krävande jobb ni har.. hälsar vi från öst-nyland

  3. Svårt att hålla motivationen uppe när sänkta producentpriser (oavsätt vad som produceras) aviseras :/ ,men kan tänka mig att glädjen är stor när man kan rädda livet på ett djur. Önskar kalven Monroe lycka till.

Kommentarer är stängda.