23 mars, 2015 av Kalle

Dagens Ris

Det var ett tag sen jag hördes av här på bloggeriet. Dels beror det förstås på att jag inte varit speciellt aktiv denna vinter, i jämförelse med förra vintern har bara ett fåtal dagar tillbringats med motorsågen i hand, och utöver det har väl egentligen ingenting hänt. Jo, förstås som alla andra jordbrukare har jag bedrivit en hopplös kamp för att kunna få nån ordning på vad som gäller gällande regelverket som vi skall ordna in oss under från och med våren. Resultatet har varit ganska magert, det finns mycket man skulle vilja veta som man ännu inte har nån ordning alls på. I kommande veckan skall jag sitta av en skolning i saken, och hoppas vara åtminstone lite klokare än vad jag är idag. Det verkar i varje fall som om det inte skulle bli riktigt lika eländigt som det såg ut på hösten när prognoserna var riktigt eländiga.

Mer om det senare

Något som dock lever och frodas helt oberoende av vad EU hittar på så är ju förstås videbuskarna i åkerdikena. Det har jag gnällt om förr och det har förstås inte ändrats nämnvärt. Den enda skillnaden är att jag nu kommit på ett sätt att få ett litet övertag – i den mån det nu är möjligt med detta snabbväxande skräp. Det märkliga är i dessa energibehovets tidevarv så verkar ingen vara speciellt intresserad av mitt ris. Förvisso vet jag precis vad det beror på, det handlar ju förstås om att det som jag tycker är mycket anser en flisentreprenör av idag att är skrattretande lite. Visst förstår jag det, 10 kubikmeter ris som ligger i vägen är en jättehög, men flisad på en långtradare blir det inte precis överlast. Dessutom vill de flesta entreprenörer och andra flisintresserade ha bort de minsta kvistarna från högen, och eftersom åkerdikesvidebuskar till största delen består av just sånt smått skrutt så blir det just ingenting kvar att flisa, men ändå en lika stor hög med skräp kvar.

Sålunda flisar jag numera själv.

I fjol vid denna tid upptäckte jag att Farmi tillverkar en produkt som passar mig som hand i handske. Nämligen en leksaksflistugg. Det handlar om en visserligen traktordriven flisare, men ändå inte på något sätt i storleksklassen med en vanlig flistugg, inte ens för hemmabruk. Till mitt behov passar den dock alldeles utmärkt, för nu kan jag både bli av med riset, samt kanalisera mitt hat mot nämnda växt via en maskin och åtminstone det senare förgyller som regel tillvaron

20150321_182714

Som sagt, ingen skall komma och påstå att det är någon stor maskin, det är väl ett mellanting mellan trädgårdshack och flisare, men till mitt syfte duger den mer än väl. Dessutom var inte priset heller någonting som ens liknade priset på fullstora flisare som ju brukar kosta från ca 5000e och uppåt.

Den klarar stammar på ca 10 cm i grovlek och en aspstam på ca 4 meter med alla kvistar kvar, typ dom på nedre bilden äter den upp på kanske 30 sekunder. Proceduren blir alltså att såga ner ett tiotal stammar, mata i dom i tuggen och sen är alla problem lösta.

Med fliset gör jag för det mesta ingenting. Lite tar jag vara på som täckmaterial, men det mesta får nog naturen ta hand om. Lite slöseri kanske det är, men i slutänden är det så små mängder som det handlar om att det inte spelar nån roll. Den lilla högen som ligger bredvid flisen på bilden härstammar från kanske 25-30 småträd, och skulle kanske rymmas på en skottkärra, så mera än så blir det inte.

20150321_182731

Ungefär såhär brukar det se ut innan och en stund senare efter att Batteri-Stihl och Farmi gjort sitt brukar det vara en skottkärra med flis på backen.

Just för sån här verksamhet har ju våren hittills varit mer än hjälpsam, för det är precis nu med frusen snöfri backe som det går att göra nästan vad som helst. Jag när för tillfället hopp om att den långa våren som vi ser ut att få i år skall spela mig riktigt i händerna för som jag ju förr har sagt så är jag lite väderkänslig. Jag ogillar snö, men också långt gräs. Kyla är jag avogt inställd till, men nästan ännu värre är för varmt. Dessutom är det fritt från både flugor och myggor såhär tidigt på våren och allt är bara bra. Jag brukar ju säga att april och september är årets två riktigt trivsamma månader, men i år verkar man ännu kunna lägga till mars, och det är inte fel.

Ingenting blir dock så bra som man önskar sig, 24 timmar efter att ovanstående bilder tagits på lördagskvällen, så var ju slätten återigen vit och insvept i snöstorm och slask. Det får vi hoppas är tillfälligt. För det finns mera att flisa. Mycket mera

 

 

Kommentarer inaktiverade.