Ja, kalvar har det kommit tillräckligt av sedan jag senst skrev hit. Idisa har fått Midisa, Yrsa fick tvillingarna Myrsa och Martin, Jelli fick Milli, Öris fick Kraken och Kadele fick Kompis. Orsaken till att dom två sist nämnda har namn på K, beror nog helt enkelt på en kortslutning hos Antte som tyckte att det i år är K som namnet ska börja på 🙂
Yrsas tvillingar var sk bland-tvillingar, dvs en kokalv och en tjurkalv och det är inget man vill ha. Helst ska dom vara av samma kön, för kokalven i ett tvillingpar är oftast steril. Man får alltså henne inte dräktig eftersom hon har fått för mycket hormoner av tjuren i sig. Det här kallas för freemartin syndrom (därav namnet Martin). Enligt det allvetande wikipedia är upptill 90% av dessa kokalvar sterila, men man kan testa dem ifall det skulle råka sig att just t.ex. Myrsa sku höra till den där 10% som fungerar som dom ska. Eftersom sannolikheten är så liten så har vi satt henne på förmedlingslistan.
Alla dom här kalvarna mår bra och Martin har t.o.m. flyttat bort från oss redan. Utöver dessa kalvade också Karat, men hennes kalv var dödfödd. Exakt vad som hände honom vet vi inte 🙁 .
I förrgår kalvade också Hursula, en stor tjurkalv som fick namnet Matti. Dock inte Nykänen, för så elak kan man ju inte vara med sina kalvar 😉
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Talar de som säljer sådana här kalvar då om deras ursprung som en möjlig freemartinkalv? Testet påvisar tydligen förekomsten av Y-kromosom
Jag har funderat och skrapat mig i huvudet och nu bönder får ni berätta för mig: Varför namnger man efter bokstav per år? Är det någon gammal sed? Finns det nåt praktiskt i det att det är lättare att hålla reda på åldern på kreaturen?
Jo Janette tanken bakom ha vari att kunna snabbt tänka ut åldern på ett djur genom namnet. Tidigare var semintjurarna namngivna enligt samma system. I tex Sverige har hondjuren i samma släktled samma namn men får ett eget “ordningsnummer” såsom Rosa 450 eller Rosa 650 osv.. Men de Finländska systemet är ju frivilligt men dom flesta mjölkbönder och en del dikouppfödare använder samma system.
Största delen av mjölkras kokalvarna som åker till förmedling blir nog bara kött så då har det ju ingen betydelse om hon är fertil eller inte. Jag har hört om sådana som köper kokalvar från förmedlingsbilen, men då bör man nog själv vara medveten om att kalven kan ha något “fel”. Men hur det i praktiken fungerar vet jag inte.Tar köparen kontakt med kalvens hemgård eller tar man bara risken? Förmedlaren, i vårt fall HKAgri vet ju inget om djurens bakgrund. Klart man kan skriva på registreringskortet som åker med kalven att hon är en tvillingshalva, vilket vi kommer att göra, och på så sätt minska “risken” för att hon blir såld till mjölkproduktion. Om alla gör så vet jag inte.