Gårdagen var ingen höjdare. När jag halvt uppgiven kom in lite efter nio funderade jag på att sammanfatta dagen i ett styckte text, men ansåg att det kanske var bättre att sova på saken och lugna ner sig lite – annars hade det blivit så jättenegativt. Nu har jag sovit på saken och konstaterat att det räcker nog bra med att vara saklig och konstatera att vissa dagar är bättre än andra – och således vissa sämre.
Det att jag sitter på efterkälken gällande sådden är intet nytt, så brukar det vara. Dels har det att göra med att jag nu inte är sådär supereffektivt konstruerad, dels med att jag inte ser nån riktig vits i att tvinga ut fröna i ogästvänlig jord. Detta har varit ett riktigt bra beslut i många år, men nu verkar trenden ha vänt. I fjol var det ett lyckokast för dom som sådde tidigt och det börjar verka så i år också.
Förutsättningarna såhär långt är alltså följande. Vårrågen är färdigt sådd – 6 hektar. Resten, dvs ryps, korn och landskapsträdan är osått. Någon direkt panik har jag väl inte känt av, men marginalerna börjar krympa.
Förmiddagen gick åt till småplock med såmaskinen. Kedjan till småfrölådan skulle kortas men det var nu inget större problem. Jag hade för avsikt att prova så ryps med småfrölådan trots att den nu inte riktigt är tänkt till det. Lite tidigt upplever jag nog det vara att så ryps, men det hade att göra med hur våt jorden var på olika ställen – så genom ett omfall blev det rypssådd istället för korn som stod på agendan. Ett dumt val tror jag det kommer att visa sig vara.
I väntan på att jorden skulle bli mera gästvänlig i solskenet tog jag mig för och åkte upp en sväng till skogen för att titta till en röjning som väntar. Det är en bit att gå – nästan över språkgränsen – så det har inte blivit att titta till det tillräckligt ofta – märkte jag brutalt. Det fanns inte bara ett röjningsbehov, det var nog betydligt värre än så. Det som väntar där är nog ett projekt som kommer att ta mest hela sommaren, om den nu ens kommer att räcka till. Tillväxt i skogen är nog bra, men fel tillväxt är bara ett bekymmer.
Ett begynnande dåligt humör började sprida sig bland gener och blodkroppar.
Hem och påbörja harvning. Jasså, var det verkligen så vått? Jodå, det gick överhuvudtaget inte att köra runt hela skiftet, på de blötaste platserna var det stopp. Inge bra alls. Det blev en halvering av skiftet och återigen en halvering av humöret. Harvade klart den bättre halvan med dåligt resultat.
Sen blev det aktuellt med vridprov. Letade en stund i gödsellagret efter de fyra säckar Y4 som behövdes. Hittade dock bara två. Tittade i odlingsplan. Behov 4 st. Tittade på vad jag beställt: 2 st. Hur har jag tänkt nu då? Fel uppenbarligen. Men varför och när? Konstaterade i samma sväng ett fel till i gödselbeställningen kontra odlingsplanen och var härvid tvungen att gå in och lugna ner mig en stund.
När ett falskt lugn lagt sig vridprövade jag rypset och det gick riktigt bra. 7 kg/ha blev det. Perfekt. Det var bara det att efter två sådda hektar var en säck förbrukad vilket betyder att det i alla fall gått ut 10 kg/ha. Ingen katastrof, men mera ved i irritationsbrasan för dagen. Det började vara på den punkten att det liksom inte var roligt längre.
Men mindre roligt skulle det bli.
Det är alltid en källa till ironisk glädje när man hittar såmaskinsdelar som ligger i åkern där man just sått. Så skedde i går kväll. Ett rör från frölådan hade fallit av, varför såg jag nog när jag tittade till platsen där den suttit.
På något sätt hade en sten lyckats rycka loss slangen med ovanstående skada som följd. Således hann jag så 0,8 hektar innan haveri med nya frölådan.
Efter detta slutade jag, åkte hem, drog täcket över öronen och hoppades att det inte skulle regna följande morgon
Det gjorde det…..
Hoppas att jag inte strör salt i såren med att kommentera men du kan antagligen vara glad över att det är bara kopphållaren som brustit och inte drivaxeln till utmatningsvalsarna för i så fall skulle du bara ha sått med halva maskin. (För jag antar att drivningen sitter endast i ena sidan)
Ändå märkligt att det kunnat riva av axeln på en ny (och dyrbar) frölåda. Slangen måste ha fastnat ordentligt, kan den ha fastnat under välthjulen?
Går dina slangar ner i såbillarna, eller hänger de löst?
Tror också på Christers teori om den måste ha fastnat på något sätt.
Jo, alltså visst var det så. Det låg nämligen en onödigt stor sten bredvid det bortslitna röret på åkern. Slangarna hade alltså varit för långa och tydligen har stenen först puffat röret bakåt mot hjulen och sedan klämt slangen mellan hjulet och stenen. Det betyder ju att dom var för långa, och nu har jag kortat av dom 20 centimeter. Precis som Christer säger blev haveriet ganska måttligt för själva slangen och koppen klarade sig också. Lite märkligt att plasten håller och metallen ger vika när man drar i något. Få se sen vad stången kostar?
Tja, alla har sina problem. Men vi som inte fått ett enda korn i jorden kanske hellre skulle vilja ha litet tekniska problem i stället …
Av den här synbart rätt konstiga skadan kom jag att tänka på en olycka som inträffade här i takten för några år sedan. En drygt 40kg tung 13-åring som satt på ett rep uppspänt mellan två stolpar av massiv sten ingjutna i betongfundament…varvid ena stolpen brast, pojken blev under och omkom.
Det spekulerades vilt i media om det fallet, men vad jag minns inte ett enda inlägg av någon som kom ihåg vad vi lärde oss i skolfysiken om kraftparallellogram och hur det synbarligen omöjliga ändå kunde hända i praktiken.
När det i ditt fall tycks röra sig om en axel av 6-kant profilstång i aluminium(?) med tvärsgående hål, så kan en yttre belastning mitt på, vinkelrät mot axeln mycket enkelt åstadkomma dragkrafter som är åtminstone 50-100gånger så stora…och dom krafterna verkar då på den knappa halva axelns genomskärningsyta, vid hålet.(På hålet andra sida handlar det om tryck i stället för drag, men bara så länge den andra halvan ännu håller ihop)
Och aluminium är ju egentligen inte SÅ otroligt starkt…åtminstone inte 50-100 gånger starkare än bra plast.
På lördag när det regnar kan ju Kalle roa sig med att räkna ut vilka krafter som behövs för att knäcka ifrågavarande axel. Jag är nämligen imponerad över hur väl plastslangen sitter fast på den gula plastkoppen utan slangklämma, tycker att den borde dragits loss där i stället för att knäcka axeln. Alla vet vi ju hur svårt det är att få en slang att hållas på en koppling trots användande av slangklämmor och andra hjälpmedel.
Konstigt faktiskt att inte bara slangen lossnade från koppen. Det har inträffat flera gånger för mig. Antagligen satt den bra fast eftersom den är sprillans ny.