Vår… eller nåt sånt….

Ja, va e de här för en vår? Att det är kyligt och kallt, det är man ju van med på våren. Här är sjön länge kall och kyler bra ifrån sej, jämfört med hur det brukar vara inne bland stadens solvarma trottoarer. Efter en dag i staden brukar det kännas kylslaget att komma hem till kobben. Nu är det råkallt och kyligt var man än är. Och vatten, varifrån kommer allt detta vatten? Våren brukar vara sådan att man får hålla utkik i väderprognosen efter någon regnskur, sprida konstgödseln när det ser lovande ut och sen invänta det utlovade regnvädret någon vecka… För att sen kanske få konstatera att nähä, de kom inte heller…

Nu finns det vattenpottar överallt, och det har inte ännu dammat det minsta i potatislandet. Lite ogräshackande fick jag gjort när det torkade upp så mycket att man hölls på ytan…

DSC_0889[1]Det är ju inte direkt ett av mina starka ben att stå på i detta yrke som tusenfoting/bonde. Men egna nypotatis är ju aldrig fel 🙂 Så lite ogräshackande blir det, om man hinner. Annars får det vara.

Det som mest fyller mina dagar är som vanligt fåren. Nu börjar det vara hög tid att skilja bagglammen från tackorna. Endel av de bagglammen som föddes först har växt till sej riktigt fint så för att undvika några oönskade “hoppsisar” så förde jag de större bagglammen till eget bete härom dagen. De hade inte direkt något emot det, sämre kan man ha det…

DSC_0902[1]På betesområdet nedanför hemåkern har stängslet varit nere på nu i två år, för nån dag sedan fixade jag upp det tillbaka, och med det samma var det nog dags att sätta några slybekämpare på plats! Se hur al-slyet har tagit sej på bara en sommar…

DSC_0885[1]

 

Som en riktig urskog som man snart har svårt att ta sej igenom har det vuxit upp ett ganska stort område sånt här metershögt sly. Om inte de bekämpas nu, i år, så kommer det att bli för högt för fåren att få bukt med. När man ser sånt här, det är då man blir påmind om hur exemplariska fåren är på att bekämpa sly 🙂 På bilden ser man också röjvass, betet som baggarna går på gränsar till sjön, det är alltid lika behändigt när man inte behöver stängsla i ring, utan man behöver bara dra stängsel “ena vägen”. Nackdelen är dock att man måste vara mycket vaksam och noga med vattengårdarna. Det här betet har det effektivaste av stängsling på en ca 70 meter lång sträcka, ett stängsel ingen kommit igenom eller över ännu

DSC_0888[1]

Det är inte ofta som berg kan stoppa får. De kan klättra uppför de mest konstiga ställena på berg. Man tycker att de skulle vara klumpiga och ha halt under sina klövar, men jag tror de fungerar mer som sugkoppar, för de är helt fenomenala på att klättra, men här, där berget stupar rakt ner och dessutom till och med böjer sej lite inåt på sina ställen, där har de inte kommit upp ännu. I änden sej man vattengården. Nu är vattnet lite upp, vilket inte heller är ett direkt kännetecken för våren, utvatten så man kan gå torrskodd runt vattengårdarna brukar vara mer vanligt, än som nu, att man skall plumsa med stövlar för att komma nära dem.

 

 

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

2 reaktioner till “Vår… eller nåt sånt….”

  1. Traditionellt brukar ju bara nötkreatur användas för strandbete, medan man oftast bara har får på torra marker. Är man rädda för några sjukdomar för fåren om de går på fuktiga marker?

  2. Hej Kurt
    Ja, alltså, jag håller får på de marker jag har tillgång till, svårare är det inte 🙂 Att man kanske brukar hålla främst nöt på strandbeten kan också ha med det att göra att fåren ogärna doppar klövarna i vatten. Ett får som vadar är mycket ovanligt. Jag har sett det vid några tillfällen, att får vadar ut i vattnet, av egen fri vilja för att äta vass, men vanligt är det inte. Sen finns det ju endel parasiter som trivs väldigt bra på strandbeten, tex. lilla leverflundran är en sådan. Den behöver sniglar i sin livscykel, så fuktiga strandängar är ganska bra för dennes härjningar. Lilla leverflundran är ingenting man önskar sej. Den ger sej på fårens lever och bygger gångar och bosätter sej där. Följderna av sådant är inte svåra att räkna ut, levern blir oanvändbar och djuren mår ju inte direkt bra av det. Det knepiga med den är att den inte syns nånstans eftersom den bor i levern, men, man lär sej att hantera otyget. Det finns några medikamenter som biter på leverflundran, svindyra sådana, men vad gör man, det är bara att se till att mata i fåren medikamenter i rättan tid och försöka hålla leverflundran i schack.

Kommentarer är stängda.