Då man sprutar mot ogräs så ser man ganska bra hur sådden lyckades. Den tidiga brodden ger ännu inte så mycket att gå efter. Fastän den ser jämn och fin ut så kan ett åskregn förändra allt på ett dygn. Men då plantorna fått bättre rötter så ser man redan hur skörden blir. Visst kan mycket hända än men större plantor med djupare rötter klarar både torka och regn mycket bättre än den första brodden.
I det stora hela blev det bättre än den katastrof jag var rädd för. Speciellt där vi sådde i alldeles för våt jord trodde jag det inte skulle komma nånting alls. Och vår lerjord är stenhård av allt regnande. Jag bara förundrar mej över att vetet alls växer i den cementen … På många håll ser man stora gula fläckar på åkrarna och visst har vi det också men inte alls så mycket som jag befarade. Vissa ställen är brodden gles men det är inget att undra över. Att köra med den tunga såmaskinen över våt lera måste ju vara illa men vi kunde inte vänta mera då det var 27 maj …
Inget katastrof även om det är dåligt på många ställen. Men nu ser man också alla felen i sådden. De är också ganska få med tanke på att jag ibland inte hade en blekblå aning om var jag hade sått och var jag skulle köra. Markörerna på såmaskinen är nämligen alldeles för dåliga för direktsådd. De består av klena pinnar som kanske ritar en fåra i välharvad och mjuk mylla men för direktsådd behövs tuffare don. Möjligen en ordentlig harvtinne eller något ännu större som orkar dra en fåra i oharvad jord.
I år fungerade sprutspåren ganska bra. Jag stänger alltså inte någon bill utan lämnar helt enkelt ett litet mellanrum mellan två slag var fjärde varv. Då blir bredden 12 meter och det passar precis för sprutan. Egentligen behövs inga stängningsmekanismer alls på såmaskinen ! Det går fint att följa mellanrummet då man sprutar och sätter ena hjulet i det osådda. Man bör förstås alltid köra på samma sida om den osådda remsan. Då passar allt ihop.
Här ser man hur jag kör. Det här mellanrummet blev onödigt brett men det var som sagt problem med körmarkeringens synlighet. Man bör se till att man inte lämnar mellanrum mellan slagen där det inte skall vara sprutspår för då måste man hoppa ur traktorn och mäta var man skall köra. Så sprutspåren fungerar bara vi får körmarkeringarna att synas bättre.
Det jag lade märke till vara att sprutandet före sådd fungerade utmärkt. Synd bara att jag inte körde överallt. Vid direktsådd måste man spruta precis all kvickrot och all baldersbrå som man ser för dessa formligen exploderar senare. Där jag lämnade en ynka liten tuva kvickrot obesprutad före sådden finns nu ett stort område där kvickroten redan gått i ax. Jag börja fundera om man borde spruta precis allt utan undantag före sådden ? Direktsådd är ju i allmänhet ganska sen så en stor del av ogräsen hinner gro före det. I år hann tyvärr kvickroten växa till alldeles för mycket innan sådd så vetet har inte en chans att konkurrera ifall kvickroten inte blev besprutad.
En sak som jag måste fundera på är åkrarnas yta. Vid direktsådd är ytan precis lika slät eller ojämn som på hösten efter tröskandet. Jag kan tänka mej att en våt höst så måste man bearbeta jorden för att få bort spåren från tröskan. Jag undrar om en styv pinnharv skulle kunna användas för att jämna åkern. Problemet är bara att den på nolltid blir full av halm.
I det stora hela är jag riktigt nöjd med direktsådden. Otroligt litet arbete och litet bränsle behövdes. Skörden vet man inget om förrän den är inne men den kan bli mycket mindre än med vanliga metoder och det lönar sej i alla fall med de nuvarande priserna. Vi har 38 % överproduktion på vete och ju större skördar vi får desto lägre blir priset. Så jag sysslar i stället med att minska på utgifterna och arbetet. Det är mer lönsamt än stora hektarskördar där firmorna plockar in största delen av pengarna.
Nu vet man ännu inte hur direktsådd fungerar andra år med annat väder. Det kan ju vara rena nybörjarturen. Men jag tänker fortsätta på den här linjen tillsvidare. En otrevlig överrraskning var hur dåligt Zebran växer. Den gamla sorten Reno går mycket bättre. Jag undrar om Zebra kräver mulljord och massor av gödning ? Då passar den inte alls här hos oss. Där ser man att man inte skall stirra sej blind på sortförsök. De kan vara gjorda på helt andra jordar. Det som gäller är förstås hur sorten går på just mina åkrar. Och det är styv och ytterst besvärlig lera som är fullständigt annorlunda än den blommylla som Christer har – och Kalle med för den delen. Det finns lera och lera men den lera vi har är just nu nånting som liknar cement.
Hej Nisse!
Måste bara säga att det ser hyfsat ut efter allt regn o kylan. Man ser av riktigt frodiga gröna fält o sen av gula o “döda” fält detta år. Vi har både ock , bättre kunde det vara men vad göra. Nu har vi ju haft högsommar värme några dagar kanske det blir flera varma dagar ännu innan sommaren är slut , fast svalare utlovas nu igen. Nån topp skörd får vi inte detta år, det ser man redan.. Sommar-hälsningar till alla bloggare.
Jag är litet förvånad över att det finns så mycket gula fält i våra trakter. Visst har det regnat men inte så där katastrofalt som en del år. Det måste vara en kombination av regnet i maj (som gjorde ytan seg och tät), svalt väder och sedan regnet efter midsommarn. Jag har en hel del glesa fläckar men inte så mycket gula fläckar. I år klarade sej direktsådden ganska bra i jämförelse med traditionell sådd med plöjning och harvning. Här är det alldeles förskräckligt hett – kring +30 – men det lär bli svalare nästa vecka. Och regn. Men det är värme som behövs nu allra mest.
Som “stadsbo” kan man inte bli annat än imponerad över hur väl direktsådden lyckades på dina leriga åkrar…men samtidigt ställer man sig frågan varför jordbruk normalt alltid tycks vara förknippat med plöjning om det går lika bra (eller tom. bättre!) med direktsådd.
Är det praktiskt tänkbart att på samma åker köra med direktsådd “i evigheter”, eller måste man ändå någon gång emellanåt plöja i alla fall, närmast med tanke på hur direktsådden väl ändå i någon mån måtte påverka halmens nedbrytning via förna o. humus till mull & matjord.
Nu är det klart att plöjning är en säkrare metod. Den är också bättre mot kvickrot och liknande ogräs. Speciellt luckrar den upp ytan (men inte djupet) och det var jag riktigt orolig över med direktsådden. Ytan är också stenhård nu men underligt nog växer vetet i alla fall. Växternas rötter är tuffa då det gäller att hitta små springår i “cementen”. Direktsådd har debatterats bland bönder i många herrans år. Vissa gillar den men största delen är ganska skeptiska. Trots allt är det en ny metod och det tar väl en 20-30 år innan man vet hur den beter sej vid olika väderlek och på olika jordarter.
Vad jag läst så påstår en del bönder som länge använt direktsådd att den kan ge skördeminskning de första fem åren men sedan börjar det finnas maskar som luckrar upp ytlagret (ganska djupt förresten). En massa mask blandar ned halm och bryter ned den så i princip kan man fortsätta med direktsådd hur länge som helst. Det jag funderar på är hur jag skall kunna jämna ut ytan ifall det blir en våt höst och djupa spår efter tröskan. Att harva går inte innan halmen är nedbearbetad för harven blir full med halm på nolltid. Så jag är troligen tvungen att köra med tallriksharv först i spåren och sedan jämna med pinnharv eller nånting. Får väl prova med olika metoder … Men jag hoppas intensivt att det inte blir en våt höst nu då allting redan är så försenat.
Tolkar jag dej nu rätt om jag ur den där förklaringen drar den slutsatsen att maskarna på lång sikt trivs märkbart bättre i oplöjd jord?
Eller tar själva plöjningen livet av såpass många maskar, att det därför uppstår en skillnad i praktiken?
En lyckad direktsådd måtte också ställa höga krav på själva tröskan/hacken, för man vill väl då ha möjligast kort stubb och möjligast korthackad/krossad halm, som dessutom väl helst borde vara mycket jämt utspridd och inte i strängar…å det igen är knappast högst upp på egenskapslistan hos trösk-tillverkarna?
Ju mer man tänker på saken, så desto knepigare tycks direktsådd vara… 🙂
Jo, det påstås att maskarna trivs bättre i oplöjd jord. Det är ju ganska hårt att vända 20 cm matjord upp och ned. Men jag har ingen egen erfarenhet av det ännu.
Det är alldeles riktigt att halmen måste vara finhackad. Och i fjol köpte jag en s.k. betesputsare som hackar stubben och den använde jag för att köra över alla åkrar. Resultat var hyfsat men slagorna var ovassa och i år skall jag vässa dem ordentligt. Visst ställer direktsådd vissa krav men inte oöverkomliga. Sist och slutligen är det vädret som är det avgörande – som vid vanlig sådd. Är det lämpligt väder så växer det men för mycket regn eller torka kan ställa till stora problem.
Vid direktsådd är inte halmstubben något problem det är den hackade halmen som finns på marken som kan ställa till problem .Jag tror att kör med betesputsen skapar mera problem än den löser .Stor mängder halmrester som trycks ned när man sår gör att kornen inte spricker om det blir torrt strax efter sådd annars brukar direktsådd fungera bättre ju torrare väder det är om man jämför med vanlig sådd.
För mej var det den *dåligt* hackade halmen som ställde till med problem. Så jag funderade på om jag skulle skaffa en bättre hack till tröskan eller köpa en betesputs (slaghack) och det blev den senare för den kan jag använda till vallen också. Det är riktigt att det inte är bra om det blir en torr försommar men det har vi inte haft på länge utan det regnar snarare för mycket både före och efter sådd. Men vi får se hur det går då det blir ett torrare år. Vädret är sällan detsamma varje år.
Häller helt med a i att halmmängden inte orsakar problem med direktsådden om halmen står upprätt och inte ligger hackad i en sträng bakom tröskan. Ju längre stubb desto bättre slipper solen o torka marken på våren. Det vanliga på lerjordarna är att hjulspåren torkar relativt fort och strängen under agnmassan torkar först då man kört över den med såmaskinen. Har själv ett relativt smalt skärbord på tröskan men en fläkt bakom sållen skulle nog ändå behövas. Eller så en sk halmharv som skulle jämna ränderna genast efter tröskandet. Men då börjar det ju vara på gränsen om det kan kallas direktsådd.
Det är både bra och illa att halmen ligger på marken. De senaste åren har det varit problem med alltför våt vårsådd men tidigare hade vi torra försomrar och då hade halmen varit bra att hindra alltför stor upptorkning. Men inte lång halm för då blir det problem med sådden. Så halmen borde vara korthackad och jämnt spridd. Det är alldeles riktigt att stående stubb inte ger problem vid sådden om man inte rycker upp den. Det är ju inget egenvärde i direktsådd utan huvudsaken är att minska på arbetet med såbädd. Jag har bara kört ett år med slaghack (med ovassa slagor) så man får se hur det fungerar i längden. Den slår åtminstone sönder halmsträngarna och sprider halmen bättre.