Oj, va ni har vuxit!

Kan tänka mig att när Charlotta återvände hem från bloggarträffen möttes hon av en glatt svansviftande Olle och bräkande får. Här var det däremot tyst och tomt när jag återvände då Rosmarie har tagit ut en vecka semester och rest till Norge och frugan råkade vara i kyrkbyn för att kolla in försäljningspunkten därstädes.

Mina skyddslingar kommer inte springande precis så genast jag kom hem drog jag på mig stövlarna för att ta mig en rundtur kring åkrarna för att kolla in läget. Jag var lite orolig att dom skulle ha antastats av diverse småkryp under tiden jag varit borta. Regnet kom så tidigt på onsdag kväll att jag inte hann utföra behövliga växtskyddsåtgärder innan jag tidigt på torsdag morgon satte mig i bilen för att anträda färden till Nisse. Nu verkar det som om regnen (19,7 mm på torsdag morgon och ytterligare 33 mm, enligt frugan, senare på torsdag och under fredagen) hade skött om att småkrypen inte hade varit så värst aktiva. Till all lycka. Det var inget större tryck i kväll heller så jag behövde inte sätta mig i traktorn direkt jag kom hem, kanske kan det bli aktuellt i morgon kväll.

Tillväxt.

Som vanligt när man försummar de dagliga rundturerna kring åkrarna så är det som om det växer lite extra. Eller egentligen gör det väl inte det men det är som om det märks lite bättre när man inte springer där hela tiden. Men visst konstaterade man ändå att hel del utveckling skett, kålen hade fått ytterligare ett par blad, lök och morot hade sträckt på sig lite och broccolin började bli på gränsen till lite för storvuxen för skörd av optimal kvalitet. Den får jag nog börja med i morgon bitti för att den inte ska bli för gammal. Så att jag nu inte hade varit dit på 3 dygn jämfört med minst 1-2 ggr per dygn de dagar jag är hemma märktes nog.

Kålen hade vuxit bra under de dagar jag varit borta.
Kålen hade vuxit bra under de dagar jag varit borta……..
....likaså hade gurkorna uppnått rejäl "karastorlek" under tiden :)
….likaså hade gurkorna uppnått rejäl “karastorlek” under tiden 🙂

 

Vad gäller själva resan och träffen som var både givande och trevlig så ber jag att få återkomma lite senare då jag smält alla intryck. Det har varit intensiva dagar och som vanligt får man nu försöka jobba ikapp det som försummats men det är ändå kanske inte så dumt att börja med en god natts sömn innan vardagen åter tar vid i morgon bitti.

Profilbild

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.