Spruta och gödsla

Förra veckan kom Yaras annonsbilaga med Landsbygdens Folk. Den har ganska mycket slagsida åt den våldsamma gödslingen till men där finns också intressanta artiklar. Optimal kvävegödsling på 210 kg rent kväve per hektar anser jag är rena smörjan. Optimal för Yara möjligen men inte för en vanlig bonde. Artikelns författare påpekar helt riktigt att man bör dimensionera gödslingen enligt skiftets förmåga att producera skörd men det stora diagrammet på sidan visar närmast ett specialfall för Kotkanniemis provrutor.

Redan länge har jag varit ytterst skeptisk till deras sätt att räkna “optimal” gödsling. Dessutom misstänker jag att de lämnar bort en mängd faktorer. Större hektarskörd ger dyrare transporter, dyrare torkning och mera arbete. För att inte tala om att vi borde få ned veteskörden med 40 % i Finland ! Varje ökning av skörden sänker bara priserna så vi förlorar på att ha stora hektarskördar. Nu betalar vi för frakten till Mellaneuropa medan vi skulle få en prishöjning som motsvarar frakten om skördarna skulle fås ned. Så det är ett riktigt dåligt råd vi får av Yara beträffande gödslingen. Förstås vill de bara sälja mera och få in mera pengar men dum är den som går på det.

Forskarna på Yara är inte några skurkar men de drar hemåt. En annan artikel handlade om bearbetningens inverkan på strukturen och det var intressant för mej. Sedan 2003 har på Kotkanniemi ett skifte plöjts, ett stubbearbetats och ett direktsåtts (med en Väderstad Rapid). De senaste fyra åren har direktsådden gett den bästa skörden och plöjningen den sämsta. Intressant var också att strukturen förbättrats mest på den direktsådda delen och var sämst på den plöjda. Men de första åren var inte så bra för direktsådden utan det tog flera år innan den började ge bra resultat. Det stämmer ganska bra med vad jag läst om direktsådd i svenska försök. Det tar tid innan förbättringen syns.

Så jag siktar på att fortsätta med direktsådden. Kvävegödslingen däremot tänker jag hålla nere. Likaså besprutningen men jag upphör inte med den. Speciellt naturvårdsåkrarna som jag testade avskräckte mej grundligt. Baldersbrå och kvickrot tog över helt eftersom man inte fick spruta. Men det är väl ändrat i de nuvarande reglerna.

I senaste Land Lantbruk finns en artikel om ett examensarbete vid Karolinska institutet och Stockholms universitet där man jämfört  grönsaker och frukt från tre källor: vanliga importerade, vanligt odlade i Sverige och ekologiskt odlade. Som indikator använde man HI-indexet där HI under 1 inte förväntas ge några långsiktiga negativa hälsoeffekter. Resultatet var delvis förvånande. Importerat och vanligt odlat gav HI=0.15 medan vanligt odlat från Sverige bara gav HI=0,02. Ekologiskt odlat gav bara 0,0003 och annat hade ju varit skandal eftersom man mätte resterna av bekämpningsmedel.

Personligen är jag inte förvånad då man vet hur mycket mera bönderna måste spruta i Mellan- och Sydeuropa. Den svenska maten var mer än sju gånger bättre och låg mycket långt under indexgränsen. Men det är inte konsumenterna som får i sej mest bekämpningmedel utan bönderna som andas in medlet direkt då de sprutar. Så det är all idé att minska på besprutningen.

Ekologisk odling blir det inte för mej nu åtminstone men jag är hela tiden mycket intresserad av odlingsmetoder som kunde minska användningen av gödselmedel och kemikalier. Vall skulle gå bra på våra åkrar utan gödsling men det finns tyvärr ingen som vill ha det den producerar då kossorna nästan försvunnit från våra byar. Fram till 1975 då vi sålde kossorna så hade vi stora mängder hö utan nämnvärd gödsling och utan besprutning.

Det är värre med vetet. Jag har strävat till att minska på gödsling och besprutning och försökt minimera bearbetningen och alla kostnader och arbete. Men i princip är det i alla fall konventionell odling. Lägre hektarskördar stör mej inte alls men nånting måste man få in från veteodlingen. Och ogräsåkrar vill jag inte ha även om de inte behöver vara totalt ogräsfria. De stora problemen är närmast kvickrot och baldersbrå.

Jag tänker inte ta problem med gödsling och sprutning på den låga nivå jag håller. Undersökningen i Stockholm visar att jordbruket är renare än många tror och då har säkert bönderna i Sverige använt betydligt mera gödsel- och sprutmedel än vad jag gör.

Nya odlingsmetoder kommer hela tiden och det är möjligt att också jag kan lämna Yara och Monsanto åt sitt öde en dag.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

8 reaktioner till “Spruta och gödsla”

  1. Ganska intressant Nisse, men jag fattar inte riktigt hur du resonerar när du tycker att det skulle vara förmånligare att få en låg skörd jämfört med en större. Inom rimliga gränser är arbetsinsatsen för den
    bättre skörden den samma som för den sämre för att producera den. Däremot vid skörden vidhåller jag
    nog att om du får 2 ton per hektar jfr med 6 ton så ska du kuska tröskan över 3 hektar jämfört med en
    vilket tar nästan tre gånger längre tid! Vidare ska du flytta vagnarna och är man ensam och låt säga att du
    ska ha ihop till 15 m3, vilket inte är ngn rekordstor vagn idag, så har du endera ett jädra tomkörande till
    vagnen alternativt till och med måste byta sklfte. Dessutom ger en större skörd definitivt inte högre torkningskostnader/ton, snarare tvärtom för den större skörden är för det mesta av bättre kvalitet och innehåller mindre ogräsfrön och annan “moska” för att tröskan helt enkelt rullat kortare sträcka. Vidare
    har du en kännbar bränslebesparing för att tonnen kommer i tanken på kortare tid. Inte heller behöver
    vagnarna flyttas runt halva byn. När skörden sen ska avyttras så är det ju betydligt förmånligare med
    fulla tradare än med en halv “nuppi” och lättare att hitta köpare åt större mängd.

    Åtminstone för mig har jag ett bättre ekonomiskt resultat med en stor skörd kontra liten i min egen plånbok eftersom jag har flera ton till lägre produktionskostnad att sälja. Vad som sedan händer nationellt eller globalt kvittar. Har noterat de senaste åren att min lilla tork har en inverkan på världsmarknadspriset
    på olja. Varje år när jag startar stiger oljepriset och brukar sjunka på senhösten när jag stannar den!!

    Tolka nu inte detta som att jag är någon vän av ett riktigt “effektjordbruk” med maximala insatser. Först tar man vara på gårdens resurser och därefter kompletterar man med insatser utifrån. Lagom är bäst.

    Vad som är största bekymret just nu är ju den sena skörden i kombination med uteblivna stödutbetalningar
    vilket gör att Finlands bönder i allmänhet och jag i synnerhet är utan pengar.

    Testade tröska lite Quarnavete men det blev en gammal god vän som ville vistas 2 klockvarv i torken.
    Dock var skörden god med 5 ton/ha och 84,3 hl.vikt.

  2. Den som läst vad jag har skrivit vet att jag inte heller riktigt omfattar nämnda bolags marknadsföring men vad gäller gödsling så tycker jag att man borde få gödsla så att man kan säkra en inte blott kvantitativ utan också en kvalitativ skörd. Nu har jag förstått att årets spannmålsskörd eller åtminstone vetet lidit brist på kväve i slutskedet av säsongen med den följd att proteinet lämnat på en låg nivå. Om det sen är miljöstödsbestämmelserna eller odlarens misstag låter jag vara osagt men är det totalekologist vettigt att producera en vara som inte duger till brödvete eller i det fall den används till foder kräver kompletterande proteinkälla typ importsoja?

  3. Det är problematiskt. Jag skulle formulera min målsättning så att jag jag försöker odla med så låga hektarskördar som möjligt UTAN att förlora så mycket om man räknar in alla kostnader (och allt arbete). På våra besvärliga lerjordar kan man något år sätta ut en massa pengar på konstgödsel utan att få någon förbättring av skörden alls. Problemet är förstås att man inte kan förutse vädret. Så det är absolut fel att rita kurvor där man får så och så många euro mer om man gödslar mera. De kurvorna har inget med min verklighet att göra. Och att se till att “åkern är i skick” är rena hånet. Vi kan sätta täckdiken med fem meter emellan och ändå står det vatten på ytan därför att den slammar fast. Men det beror helt på jordmånen. På vissa åkrar kan det löna sej att täckdika och gödsla. Till exempel Christers åkrar har rena blommyllan och jag var helt grön i ansiktet av avundsjuka då vi hälsade på. Våra leråkrar ger ibland bra skörd – som i år – men det beror inte på mitt gödslande utan huvudsakligen på väderleken. Vissa år har åkrarna sett ut som Sahara trots samma gödselmängd. Så jag gödslar försiktigt för att inte förlora en massa pengar i onödan.

    Märk väl att det här är en sak som är mycket olika från gård till gård eller från åker till åker. Christer har helt rätt i vad han skriver men skillnaden i pris melan foder- och brödvete är alldeles för liten och osäkerheten hos oss för stor för att jag skall sätta ut pengar på att försöka få brödvete. Hos oss (märk väl att det är olika på annat håll) är risken för att jag kastar pengar i leran i onödan mycket stor. Så jag har börjat strunta helt i proteinet. Osäkerheten är enorm. Inte ens nu vet vi hur årets veteskörd blir. Blir det allt fodervete ? Och priset är ännu svårare att förutsäga. Speciellt som jag kommer att sälja årets skörd tidigast nästa sommar.

    För att sätta ut pengar måste det finnas en viss sannolikhet att få in dem tillbaka med litet ränta. Och VÅRA åkrar är så besvärliga att risken är stor. Man måste ju gödsla litet för att alls kunna få skörd men optimala nivån HOS OSS är mycket långt från Yaras 210 kg kväve per hektar om man beaktar riskerna. De får ju sina pengar fastän det inte växer nånting alls på mina åkrar men hur skulle deras optimala kurvor se ut ifall de vore bundna till den verkliga skörden ? Yara skulle få betalt först efter skörd och priset skulle vara bundet till den verkliga skördenivån … Kanske deras kurvor skulle se annorlunda ut då.

  4. Detta är en mycket intressant diskussion. Själv försåt jag precis det sätt som Nisse räknar på och anser att det blir mer och mer rätt i takt med att hela systemet blir mer och mer förryckt. Däremot har jag mentalt svårt att tänka i dessa banor själv eftersom det ligger så djupt i själen att man bekräftar sin yrkeskunskap med stora kvalitativt höga skördar, men där måste man börja tänka om nu. Själv kör jag så att jag nog vill ha stora skördar och bra kvalitet, men har kapat toppen och bla sänkt kvävegivan från max till något mindre.

    Det om det, däremot vill jag berätta vilka tre produktionsinsatser som över tid gett de enskilt största förbättringarna, inte bara på ett år utan också över tid.

    1. När jag började jämna ut plogskivorna med en vält som första insats på våren. Numera har jag förstått att det jag egentligen gör är att lägga ett avdunstningslock på åkern.

    2. När jag började odla växter som har kraftiga rötter. Ryps och solros bla. Deras jordförbättrande värde är oslagbart.

    3. Flytta en del av kvävegödslingen till försommaren, med gödslingsprodukter som innehåller mangan och kväve. Detta ger bäst resultat på korn

  5. Största orsaken till att ekoodling är relativt populär i våra trakter är nog ekonomin. På våra jordar får vi inga jättestora skördar hur vi än satsar. Så länge stöden betalas ut per ha lönar det sig att ha många hektar som man odlar så billigt som möjligt. Många gånger är vinsten per ha störst på de skiften som man ger bort vallen på (eller bara slår ner) och bara bärgar stöden, man har ju inga utgifter på det skiftet det året.

    Angående att bekräfta yrkeskunskapen funkar det också inom eko. Lyckas man få stora skördar där kan man vara stolt, det är betydligt svårare än inom konventionell odling!

  6. Stefan har så rätt så! Ekoodling enbart för stöden producerar ingen skörd utan ett problemavfall fullt av ogräs och mögelsporer. Däremot finns det också yrkesskickliga ekoodlare som får ett väldigt gott skördeutfall, både kvalitet och mängd, speciellt med vall och havre. Kornet däremot är problematiskt eftersom det fodrar lättlöslig näring och tar upp näringen under så kort tid under sommaren. Det blir gärna lite efter insådden som i de flesta fall innehåller klöver som växer igenom. Klövern har ju nästan dygnet runt en vattendroppe under bladen så tröskningen blir närapå ett litet h-e. Om pissbrunn används på kornsådden så lyckas även den, för där finns lättlösligt nitratkväve. Har tröskat ekoodlingar som frakttröskning i över 30 års tid och variationen är minst sagt stor. Bästa hittills var i fjol en åker som var
    blandsäd av vårvete och ärter. Ärtorna som normalt ligger längs backen hade slingrat sig fast vid det stråstyva vetet och var fullmogna från marken till toppen. “Soundet” i tröskcylinderna kan ni föreställa er.
    12-13 km/h i tröskfart och när man tappade ur tanken rymdes vetekornen mellan ärtorna så ärtorna rullade inte ut i hörnen som i blandning med korn eller havre. Borde vara en grisfarmares drömfoder!
    Tröskan var som sandblästrad inuti! Dessutom var skörden i klassen 5 ton/ha!
    Problemet med baljväxterna är ju annars att de kryper längs marken och mognar ojämnt. Skräckscenariot är korn,havre, ärter +insådd med klöver där baljväxterna drar ner säden och sig själva och klövern dessutom som fuktsvamp växer igenom. Finns inga inställningar i instruktionsboken på tröskan för dylikt, men Claasen brukar klara det iaf. Allt mellan blomning och moget och fuktigt som bara den. Ärter och klöver får under inga omständigheter blandas. Vart och ett skilt för sig är en helt annan femma även om det är insått. Har axlyftare på vart 3:dje finger just med tanke på ärtblandsäden som ekoodlarna ofta har.

  7. De som odlar vete ekologiskt odlar väl främst de äldre vetesorterna, som har betydligt längre strån, det ger ju mindre problem med både ogräs och mindre problem med svampangrepp. Att de också är bättre på att tillgodogöra sig kväve vid begränsande kvävekoncentrationer är ju inte heller fel

  8. Jag tror inte jag ids odla ogräs. Våra åkrar passar utmärkt för vall och havre men vall går inte åt och havre vill jag inte ha på grund av flyghavren. Korn är hopplöst på våra leråkrar. Regnar det så gulnar kornet och är det torrt så gulnar det. Vete klarar sej bäst men måste ha litet kväve för att växa. Nya sorter är också mer krävande än äldre. Men jag vill inte ha tillbaka det gamla Apu som var så känsligt att det började gro i axen om solen gick i moln … Reno (Norge) som jag länge odlat har varit väldigt säkert och bra men har litet för låg hl-vikt så nu prövar jag Zebra.

    Mickes erfarenheter av klöver i säden är inte direkt upplyftande. Så det blir ännu litet gödsla och spruta för mej misstänker jag.

Kommentarer är stängda.