Stolparnas sista offer

Som jag skrev ett par år tidigare så grävdes elkabeln ned under våra åkrar (Elstolparna kommer bort från åkern !). De hade under årens lopp fått tömningsröret på tröskan att krokna flera gånger. Jag har haft ett nytt rör hemma i flera år men först nu har jag kommit mej för att byta ut det. Det gamla röret har hållits ihop av silvertejp, plåtar, ståltråd och skruvar – men framför allt av själva skruven inuti. På något sätt har det gått att tömma det mesta i vagnen. Men i höstas tog jag bort tömningsröret från tröskan och satte det på en sådan plats i verkstaden att jag var tvungen att laga det för att kunna använda verkstaden. Annars skulle det bara ha legat där till nästa skördetid.

Så jag tog bort ståltråden, skruvarna, plåten och silvertejpen. Det visade sej att inte mycket annat höll ihop röret. Det var så gott som avbrutet på två ställen och skruven hade nästan nött igenom plåtenb på ett tredje ställe där det kroknat och jag varit tvungen att värma plåten med gassvetsen för att buckla ut det värsta så skruven kunde tvinna.

DSCN5375

DSCN5377

DSCN5378

Nog är silvertejpen ganska otrolig att den hållit ihop det här …

Nu skall ännu nedre fästet svetsas fast och det är en litet besvärlig sak för det måste få rätt vinkel. Annars kan skruven tömma åt sidorna eller uppåt. Och så måste röret passa i fästena då det tas ned. Men det finns gott om tid för verkstadsarbete just nu då dagarna är så korta och kvällarna så långa. Och verkstadsarbeten finns det i mängd.

Litet bygger jag under den ljusa delen av dagen. Det har varit så varmt att det går bra och inte har det regnat så mycket heller – även om allting är genomblött.

Profilbild

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

5 reaktioner till “Stolparnas sista offer”

  1. Du skrev då tidigare att fåglarna som satt på el-ledningarna spred ogräs på åkrarna…har Du nu efter några år med nedgrävda kablar noterat någon konkret skillnad/förbättring?

  2. Det fanns alltså flyghavre under ledningarna. Men flyghavre gror ännu efter tio år så det tar tid innan det märks. Tyvärr så spred sej flyghavren med harven över hela åkern och nu måste jag spruta mot flyghavre varje år. Men det blir knappast nya flyghavrefläckar mer då ledningarna är borta så om tio år kanske flyghavren ger med sej. Tyvärr är det ganska dyrt att spruta mot flyghavre i tio år men det hjälps inte …

  3. Fördelen med direktsådd då det gäller flyghavre är att man inte vänder ner flyghavrefrön. Jag tror att de flesta frön gror inom ett par år. Vill man vara riktigt säker så kan man spruta i 5 år. Men man måste komma ihåg att fast man gör en åker flyghavrefri så kan den bli smittat på nytt. Genom eget utsäde, maskiner och fåglar. Många beskyller entreprenadtröska eller fåglar mest. Men i verkligheten så om det kommer med 20 kg spannmål med en entreprenadtröska så finns det ju högst bara några gram flyghavre som kommer med. Men låter man den flyghavren vara ifred, ja ni kan säkert tänka ut resten själv. Alla sådda åkrar borde minst kontrolleras ett par gånger under den aktuella tiden. Själv har jag hört många versionen om hur, var och när flyghavre finns. Men det finns bara en rätt version, den man själv ser och lär sig då man är ute i åkern, år efter år.

  4. Jo, det kan du ha rätt i. Då får man hoppas att man blir av med eländet på litet kortare tid. Vi hade dessutom två andra orsaker till spridningen: översvämningar och älgar. Översvämningarna har försvunnit efter dikandet av ån men älgarna har vi kvar i skogsskiftet Alkärret.

  5. Bilderna på tömningsröret fick mig att minnas en historia som berättats om förra ägaren här på gården. Den går nåt i den här stilen…….. det hände sig vid den tiden då skörden bärgades på åkern en bit söderut att föraren glömde att svänga in röret när han lämnade åkern för att köra hem under tröskningen. Den lite på en kilometer långa färden efter landsvägen gick bra då det inte råkade komma några högre fordon emot men när han svängde in efter gårdsvägen small det till. Det råkade sig så att gårdsvägen då kantades av björkar bildande en allé upp till gården. Servicemannen tillkallades och röret reparerades och provkördes, allt var i sin ordning men tröskningen hade blivit försinkad så servicemannen hann knappt lämna gården innan föraren startade tröskan och satte fart mot åkern för att återuppta tröskandet. Efter några tiotal meter small det igen, servicemannen hade nämligen lämnat röret utfällt efter provkörningen. Servicemannen tillkallades ånyo men nu gick det inte längre att få fason på röret utan ett nytt fordrades. Allén fanns inte kvar när vi köpte gården…… det sägs att motorsågen gick varm under väntan på nya röret.

Kommentarer är stängda.