7 februari, 2016 av Kalle

Inte utan ett spår….

Hej!

Jag heter Kalle och brukade blogga här förr. Det vill säga innan jag försvann spårlöst. Det hände på senhösten och har sin förklaring.

Om vi tar det kort så gick det till såhär: Jag rengjorde tröskan och städade torken. Sen körde jag in tröskan och gick in själv. Sen dess har jag inte gått ut.

Nåja, kanske det ändå inte är riktigt så illa men närapå. På något sätt gjorde förra säsongen att jag tappade tappade styrfarten gällande det jordiska och den har till dags dato inte kommit åter.

Till detta samverkade åtminstone tre saker:

  1. Det eländiga vädret och den dåliga säsongen. Det har jag dock upplevt förr och det är hanterbart.
  2. Alla dumma obegripliga konstverk till pålagor som kommer från EU- och miljöhåll och som över huvudtaget inte är begripliga med bondförnuft. Visst förstår jag att det behöver finnas ett regelverk runt stödutbetalningarna (om man inte helt enkelt bara satte en stödsumma för en ha – eller ännu hellre, gav oss vettiga producentpriser  istället) men detta inferno av obegripliga ord och bestämmelser, det kan driva vem som helst i betongväggen.
  3. Det allra värsta; Jag har nu i 25 år odlat hemmanet och hela tiden varit bombsäker på att bättre tider kommer. Nu börjar jag tvivla på det. Jag är inte säker mera på att det ens är någon vits med att hoppas på att en generation efter mig skall varken vilja eller kunna forstätta. Vem som skall odla jorden och ge oss mat i framtiden vet jag inte, och tanken är hur som helst inte bekväm.

Nåja, nu har vi februari och dagarna börjar bli längre och visst ser man en ny sommar i horisonten. Skulle någon runt jultiden ha frågat om jag skulle fortsätta eller arrendera ut hade svaret nog blivit arrendera ut (jag får kalla kårar längs ryggen bara jag tänker tanken) men nu har jag nog kommit på bättre, eller andra, tankar.

Visst skall det odlas i egen regi även 2016 på detta hemman och visst skall vi skriva bloggar om bara nån vill läsa. Vad som skall odlas vet jag inte ännu, jag har ingen som helst odlingsplan gjord ännu men den som lever får se.

Att husbonden sover vintersömn gör dock inte gården livlös, tydligen. Jag gick runt och kollade spår i nysnön härom dagen och spår, det finns det massor av. Speciellt nattetid är det nog mera liv i luckan på tomten än man kan ana. De flesta spår tillhör naturligt nog huskatterna, men även harar och annat finns det gott om. Många spår är det svårt att veta vem dom tillhör, men det handlar förstås om ekorrar, sorkar, möss, skator, andra fåglar, och sen finns det vesslor och vem vet vad. Vissa spår tyder också på råttor, men det har jag ju bestämt att inte finns här, så det kan det ju inte vara. Eller kan det? Ett råttspår är ju ändå rätt lätt att känna igen om släpverktyget hängt i backen där dom dragit fram. Runt token har jag inte sett något som tyder på råtta och det är ju bra. Problemet är ju bara att domdär otygena brukar ju åka tunnelbana vid behov, så säker kan man inte vara.

20160117_144351

Bilden ger inte riktigt texten rättvisa eftersom det ju är har- och kattspår men det visar lite på spårmängden som uppkommer under en natt. Lite längre bak i bilden försvinner ett oidentifierat spår in under frontskopan på grävmaskinen. Det är ett sånt där spår som jag inte ens vill veta vad det är.

En gång har vi haft tydliga lo-spår som släntrat över gården och det är en bra indikation på att katterna skall hålla till inomhus. I princip har jag inget mot stora rovdjur, men dom kan äta något annat än det som vi satt namn på.

11 svar till “Inte utan ett spår….“

  1. Christian skriver:

    ”Runt token har jag inte sett något som tyder på råtta och det är ju bra.”

    Syftar token på husbonden eller vem är det fråga om? 🙂

  2. Kalle skriver:

    Så kunde man mycket väl tolka det hela, men det faller på en sak. Den dagen jag har råttor lufsande runt mig när jag går över gården, då kastar jag definitivt in handduken.

  3. tillbaka skriver:

    Hej Kalle!
    Välkommen tillbaka, med spår eller utan.. detta du skriver är så sant, all glädje i odlandet är lika med noll, man är som en robot som programmeras med vad som ska göras.. punkt .
    Men vad ska vi göra med vår odlingsjord o tillhörande redskap?? Fortsätta så länge vi ”gamlingar” hör o ser. Hos oss är det ingen som fortsätter, möjligen nån utomstående, så därför beslöt husfar att försöka i mindre skala några år till om hälsan håller..
    Han har odlingsplanen klar redan, och ”startar första dagarna i maj” påstår han, sommaren blir fin ”vet han oxå”… nåja det får man se. Vädret har ingen ännu kunnat styra varken EU eller ”de gröna” , men ett hett samtalsämne brukar det vara,, för semester-firarna iallafall .
    Nu en bra fortsättning på året, glöm inte att gå ut lite oftare …
    Vi tycker om att läsa alla era skriverier, de må då handla om allt från ”vett o etikett” så fortsätt.
    Hälsar vi från nyland , halt o mera halt för tillfället har vi det.

  4. Hocke skriver:

    Du är nog inte ensam om dessa tankar!Kul att du skriver igen !

  5. C-H skriver:

    Välkommen tillbaka ! Vi är nog alla i samma båt med samma funderingar o tankar.Men den stora saken är hur skall vi få det bättre ? Ingen tycks vilja höra på våra problem ! Man sätter bara nya pålagor på oss med nya direktiv som skall följas till minst 100 %. Bondbloggen med alla inlägg o kommentarer välkomnas med glädje av oss läsare o odlare . Bondbloggen ger oss kraft att förtsätta kämpa vidare !

  6. Nisse skriver:

    Liksom Kalle tror jag på bättre tider men det tar ganska lång tid innan ändrar. Om man ser på utvecklingen i världen så har faktiskt länderna med stor befolkning gått framåt starkt. Det betyder att de inte bara behöver mat utan kan betala för den också. Samtidigt minskar den produktiva åkerarealen hela tiden. Så i något skede måste det synas också på världsmarknadspriserna. Men marknaden är en nyckfull sak som inte alls fungerar stabilt och rationellt. Men jag förutspår (ingen behöver förstås tro på mej) att det kommer en matkris lik oljekrisen i tiderna. Problemet är bara att härda ut till dess för det kan ta lång tid.

    Som jag skrev i ett tidigare inlägg om den stora svälten 1695-97 så är det inte omöjligt att vi får uppleva liknande väder i framtiden också och då är den stora svälten ett faktum all modern teknologi till trots. Man blir litet ödmjuk av att läsa Topelius berättelse om svältåren i Fältskärns berättelser och börjar tycka att vi trots allt har det ganska bra. Så jag sår vete i vår också och hoppas på bättre väder. Till dess har jag full sysselsättning i skogen – även om vädret just nu är ganska uselt också för skogsarbetet.

    Råẗtor göre sig icke besvär att komma till den här gården numera. Vi har tre tuffa ungkatter som patrullerar uthusen dygnet runt. Jag har sett till att de kommer in överallt och att de faktiskt rör sej där ser jag på mina automatlampor som mitt i natten börjar lysa. Då vet jag att mus- och råttpatrullen är vaken och i arbete …

  7. Johnny skriver:

    Det är intressant att läsa din skriverier, Kalle! Man blir själv lugn och sansad när man läser det du skriver. Samtidigt får du fram din synvinkel på ett bra sätt. Troligen blir inte lantbruket mera lönsamt efter ytterligare 25 år men och andra sidan är resan minst lika viktig som målet. Vi får väl göra det bästa med det vi har. Fastän lönsamheten är dålig så har vi det i alla fall ganska bra. Vi har mat, värme och nära o kära.

  8. Snart 60 skriver:

    Hej alla bondbloggare!
    Jag har läst varje blogginlägg i flera år, men inte tidigare kommenterat.
    Mina föräldrar var jordbrukare så det mesta av ALLT NI orkar skriva känns bekant och som att vara tillbaka i barndomen. Jag känner sympati med Er då ni kämpar med byråkratin. Jag är av den åsikten att jordbrukare borde få lön enligt utfört gott arbete. Att lyckas med odlandet är ju det som borde eftersträvas. Så känns det nog inte längre, även om jag inte personligen är beroende av lantbrukets fluktuationer har jag full förståelse för ER frustration.
    Jag hör till dem som läser Era inlägg, gläds då något positivt hänt. Jag har också fällt mången tår då något tragiskt och tråkigt har drabbat Er.
    Hoppas NI ALLA har kraft att fortsätta Ert värdefulla jordbrukarvärv och ännu hitta energi att berätta för oss andra om vad än Ni har på gång.
    Min gudmor brukade säga: HÅLL FLAGGAN HÖGT OCH KÄMPA PÅ!
    Hälsar en som gärna fortsätter läsa Bondboggen

  9. Filosof skriver:

    Läste ni om handelsmannen i Kyrkslätt? Han tog tillfället i akt och börjar sälja förnödenheter via butiksbil till flyktingförläggningar! De ligger ju för det mesta litet avsides och kunderna har i detta fall inte så enkelt att ta sej till butiken.Detta tycker jag var en bra ide’,kan kanske kallas ”markkinarako”. Ide’så bra som någon annan; det gäller att hitta på nytt!

  10. Inga-Britt skriver:

    Oj va roligt att Kalle har vaknat från vinterdvalan o är på G igen. Förstår nog att man kan nå botten
    efter senaste säsong. Önskar dej o de andra på bloggen bättre ”flyt” detta år!
    Hur som helst är det jättetrevligt att läsa vad ni skriver för den som har bondblod i ådrorna!
    Lycka till!

  11. T.S skriver:

    Hej, känner igen mig i ditt inlägg! Kämpa på. Har läst era inlägg en längre tid och tycker att det ni skriver är intressant. Tack.
    Med hopp om bättre odlings säsong.