Vilodagsförbannelse.

Jag var trött när jag kom hem från skogen på lördagskvällen så jag parkerade traktorn med fullastad skogsvagn och slängde mig på soffan efter att ha ätit en halvljummen Lasagne som stod på bordet. Därför noterade jag haveriet först idag då jag lastade över skogshuggarutrustningen från traktorn till bilen. Och joo, jag tänkte arbeta också idag trots att det är söndag som visst också kallas vilodag så haveriet fick mig att undra över om det var tänkt att jag skulle hållas hemma trots allt. Att någon högre makt försökt se till att det inte skulle bli något skogsarbete idag. Nå nu är jag varken speciellt vidskeplig eller religiös och någon tycker kanske att jag därmed inte har rätt att kommentera vilodagens vara eller inte vara. Jag har nu i vart fall gått i skriftskolan och även om det var intressantare att titta på flickorna än att följa med undervisningen så snappade jag upp ett och annat om vilodagar och dylikt. Jag är nu ändå av den åsikten att det är bättre att jobba i skogen och tänka på andliga ting än att sitta i kyrkan och tänka på jobbet hemma. För att blidka eventuella högre makter lät jag radiogudstjänsten från baptistförsamlingen i Helsingfors stå på i hörlurarna och där pratades det bland annat om det dagliga brödet. Och det är ju precis det som det är frågan om, mitt arbete ger ju både mig och Finlands befolkning det dagliga brödet. Och då man inte har månadslön utan förtjänar enligt utfört arbete så borde det ju rimligtvis vara bäst att arbeta så mycket som möjligt både för mig och för landet? Även på de så kallade vilodagarna.

I de efterföljande radionyheterna upptog de pågående samhällsfördragsförhandlingarna den mesta tiden och det verkar vara ett problem med tre dagars arbetstid eller 24 timmar, hur man nu får 24 timmar att bli tre dagar. Nå oberoende om det nu är frågan om tre dagar eller 24 timmar så är det väl inte tänkt att arbetarna ska behöva arbeta gratis dessa tre dagar, eller 24 timmar? Så jag förstår inte riktigt problemet.

Nog “fjollat” här nu, ni är antagligen mera intresserad av att få ta del av haveriet än mina funderingar. Som sagt jag tog bilen idag istället för att skramla genom Malax med traktorkedjorna, det är ju ändå söndag 🙂 Samtidigt som jag lastade över såg och övrig huggarutrustning från traktorn till bilen så tyckte jag att bakre hjulet på skogsvagnsboggien stod lite snett. Vid närmare kontroll så visade det sig att lagren gett upp på grund av varmgång och navet vilade direkt på spindeln. Av någon anledning har hjulet ändå hållits på plats trots att det satt löst. Idag då jag åkte till skogen hittade jag navkoppen (vaselinkoppen) närapå 10km hemifrån så antagligen är det där som haveriet inträffat. Vaselin fanns det så varför lagret gått varmt vet jag inte, eventuellt är det så att det inre lagret inte fått tillräcklig smörjning då det endast är möjligt att smörja från hjulets yttre sida. Kanske borde man montera en smörjnippel på navet mellan lagren så att både inre och yttre lagret garanterat skulle få smörjning? Fullföljde dagens planering, jag hade ju matsäcken packad, istället för att stanna hemma och reparera så skruvandet får anstå till i morgon. Så i nuläget vet jag inte hur pass skadat nav och spindel är, förhoppningsvis räcker det med nya lager. Att byta ut spindel och nav är en lite större, och dyrare, reparation.

Hjullagren har gått och navet vilar direkt på spindeln.
Hjullagren har gått och navet vilar direkt på spindeln.

 

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

4 reaktioner till “Vilodagsförbannelse.”

  1. Förbannelse eller icke, men typiskt är det att haverier sker när allt är stängt och det inte går att få delar. Riktigt säkert att något sker brukar det vara om man har planerat nåt speciellt projekt till helgen, man vågar nästan inte börja….

  2. Joo, vagnen stod ju oanvänd några månader under sensommaren och jag gick runt den vid hemkomsten med fulla lass och kände efter om det var varmt någonstans de första gångerna. Det är ju trots allt lite på 16km körväg (enkel resa) till skogsskiftet vid järnåldersleden. Nu efter tiotalet lass har man slappnat av lite då allt verkat fungera…… men säg den lycka som varar för evigt?

  3. Du måste trösta dig med att investeringen nog var lönsam när slitaget har varit så stort att en reparation krävs.

  4. Nå, “investeringen” gjordes ju inte precis igår så det kan nog vara tidens tand eller bristande underhåll som är orsaken. Lite knepigt smörja de här med ogängad vaselinkopp. Därav funderingen om smörjnippel.
    Allt är inte nytt även om man kunde tro det då man läser kommentarerna kring kommande fredagsdemonstration.

Kommentarer är stängda.