Fredagsmys i fickan.

Just som solen går ner och man ställer in sig för lite lugn och ro  till kvällen och avnjuter kvällsvarden så kommer ett alarm-sms till telefon. “Alarm Motor Skydd” visar displayen i telefon. Jaha va e de nu då, det är oftast flamvaktsalarm som kommer eftersom jag har det lite hårfint inställt -man vill ju inte få pannan full med obrunnen flis på grund av allt för stor marginal- men motorskyddsalarm skvallrar om att någonting kärvat. Konstaterar att motorskyddet för inmatningsskruven slagit ur, kvitterar och backar skruven lite och prövar på nytt, samma sak och nytt alarm 🙁

Jaha det är bara att gräva ur flisfickan för att kontrollera vad som fastnat. Jag som just höll på att fylla på mera flis men som tur var kallade frugan in mig på kvällschoklad så jag hade bara hunnit fylla på några frontlastarskopor. Tänkte fylla på mera men jag va hungrig så jag hörsammade kallelsen nästan genast för ovanlighetens skull. Nåja det är inte lätt att gräva i flisen, fick en del med spaden men resten krafsade jag ur för hand. En kvart senare hade jag nått botten av behållaren.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.
Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Och det här är vad jag hittade inklämt mellan inmatningsröret och inmatningsskruven.

En rejäl metallbit i bränslefliset.
En rejäl metallbit i bränslefliset.

Normalt brukar jag mest elda skogsflis från egen skog men då det är lite knappt med torkad vara så tänkte jag testa lite återvinningsflis för att se hur den fungerar i min anläggning. Återvinningsflisen är krossad och inte tuggad så den är lite grövre och kan innehålla lite ett som annat. Det ser man bland annat som lite mera slaggbildning i brännhuvudet. Järnföremål borde det ändå inte innehålla i någon större grad eftersom flisen körs igenom magnet i samband med krossandet. Den här biten verkar ändå på nåt vis slunkit igenom magneten utan att fastna. Lite spik och någon mindre bult har jag hittat i askan men dom stör inte inmatningen destomera men den här var för stor och för stadig för att rymmas i inmatningsröret.

Säg sen den olycka som kommer ensam!

När jag skulle starta upp igen märkte jag att inmatningsskruven inte var i rätt läge och vid närmare granskning noterades att “huset” till kullagret hade spruckit så lagret höll på att komma ut.

Ett sprucket lagerhus.
Ett sprucket lagerhus.

Just så det var ju typiskt! Ni som följt med oss bloggare en tid har säkert tidigare fått läsa om hur det mesta går sönder efter stängningsdags på fredagarna. Och var får man tag på ett nytt lager klockan halv nio en fredagkväll? Nu är det ju inte längre hård vinter men visst skulle det bli lite svalt i huset om pannan är kall över veckoslutet, för att inte tala om de små plantorna i växthuset, väderprognosen utlovar ändå svag frost de närmaste nätterna.

Men sen kom jag att tänka på att jag har lite skrot kvar efter branden och trots frugans vädjan om att göra mig av med “avfallet” så står den brunna flisfickan kvar i rian och det visade sig att lagret på den var i skick……… den som spar han har 🙂

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.
Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Efter en knapp timmes skruvande är så ordningen återställd och värmen på i pannan. Men kanske blir det inte mera experimenterande med återvinningsflis även om den visade sig värma bra.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

2 reaktioner till “Fredagsmys i fickan.”

  1. Stora metallbitar hör till det värsta i flisen. Jag hade en harvtinne i skruven en gång – närmare sagt under skruven och det var krångligt att få bort den. Nu har det fungerat bra utom att rullkedjan till skruven brast förra veckan. Men det gick bra att nita fast en ny länk för jag har en mängd gamla kedjor i lager. Här kastas inget för det är lång väg att köpa reservdelar och så går allting alltid sönder på fredag kväll …

  2. Joo grova träbitar skär motstålet i röröppningen av men metall klarar det inte. Tack vare backfunktion på skruven gick det ändå ganska lätt att med hjälp av kofoten få bort biten, mesta jobbet var nog att gräva sig ner till botten…… och så reparerandet förstås…… Tror jag tar till hjälpkarl vid fortsatt påfyllning så att han får gå igenom lite innan jag fyller skopan i lagret.

Kommentarer är stängda.