21 augusti, 2017 av Kalle

Det händer – ingenting

Vi skriver den 22 augusti och jag vet knappt var min tröska finns. Nåja, det var nu förstås en överdrift men hur som helst har jag inte ens provstartat den för säsongen, än mindre börjat fundera på att sätta den i trafik. Tror det är personsämsta under min karriär. Detsamma gäller dock alla kollegor runt om – jag har inte sett en tröska i åkern ännu, och ännu märkligare, inte utkörd på någon gård heller. Kort sagt – det är sent i år.

Eftersom redan våren var sen så gjorde jag ju ett sent omfall i vårbruket och bytte ut spelparet raps och korn mot korn, havre och grönträda. Eller vall trodde jag, men nu har det visat sig att det nog blev en grönträda. Mer om det senare i texten.

Det är första gången sedan åttiotalet som endast korn och havre växer på mina skiften, men för var dag som går blir jag säkrare och säkrare på att turen spelade mig i händerna i våras, för det verkar nog som om säsongen skulle bli rätt sorglig för specialväxter som skall skördas sent – något som jag annars haft en viss förkärlek för.

Till på köpet försökte jag tänka lite ekonomiskt i våras och körde både med minimerad gödsling och minimibearbetning, något som jag inte kan se någon harm alls av nu. Både havre och kornväxtligheten ser riktigt bra ut, bortsett från att kornet ställvis gått omkull, något jag inte trodde på när jag mätte SPAD värdena i försommars och dom låg runt 35 istället för över 50 som jag brukar vilja ha. Min teori är att våra passliga regnmängder på försommaren lösgjort såpass mycket mumma som legat i marken att växtligheten via den har blivit bättre än vanligt. Om jag sen har rätt eller fel – det vet jag inte.

Sådär i allmänna ordalag kan jag berätta att vädret passat mig perfekt denna sommar. Inte en enda dag har det varit så varmt att man inte kunnat göra nånting, och vatten har också kommit i passlig mängd. Det har klagats mycket på vädret i sommar men den klagosången stämmer inte jag in i, jag har varit nöjd. Hoppas nu bara hösten samarbetar så att vi får in något till hus bärgat.

En ny sak som jag ”råkade ut för” härom veckan var en EU-granskning. Av någon obegriplig anledning har jag nästan ingen erfarenhet alls av åkergranskare, för många år sen fick jag en uppmaning att skicka in skiftesvis bokföringen, men det är allt jag hört hittills av MaVi myndighetsfolk.

Nu var nu inte samtalet om förestående granskning nån speciellt stor chock eftersom dels måste det ju ske nån gång och dessutom har jag ju utökat arealen inför året och det har jag förstått att drar granskare som flugor till ett saftglas.

Hur som helst så börjar ju nog knäna skaka när det talas om granskning. I princip trodde jag väl nog att jag hade allt i skick, men nån missad § kan ju röra till det mesta så visst var det med en viss spänning man inväntade granskarna.

Med facit på handen och såhär efter utförd granskning kan jag inte säga något illa alls om nånting. Jag fick inga större anmärkningar vid åkergranskningen – lite onödigt mycket ogräs i trädorna nämndes det om och det är jag nog medveten om själv. Jag hade för mig att man inte får slå landskapsträdorna men det får man tydligen om man har problemogräs där. Det har jag.

I övrigt var granskningen mycket saklig och det som skulle granskas granskades nog vederbörligen. Skyddsremsorna var viktiga och behörighetspapprena också. Skyddsremsorna har jag väl tilltagna och pappren var i skick, så det gick nog bra. Nu återstår sen granskningen av skiftesvisa bokföringen senare i vinter, men den oroar mig inte speciellt mycket – till den delen har jag nog ”heimane i skick”

En liten kuriositet är att jag sådde en blandning av timotej och klöver i våras i tron att jag sådde en vall, men på något sätt har jag fumlat i stödansökan och anmält den som grönträda. Fast det går ju bra det också – skillnaden är ju nästan bara byråkratisk.

Märkbart är ändå att man börjar se effekterna av jordbrukets stödpolitik och dåliga lönsamhet när man kör omkring på bygden. Väldigt många grönträdor / vallar och osedvanligt mycket ogräs i spannmålsåkrarna , men det skall man inte klandra någon för, så vill våra överhuvuden ha det och så ser det ut hos mig också. I slutändan styr plånboken det mesta av våra val – även om man skulle önska något annat.

12 svar till “Det händer – ingenting“

  1. per fd skriver:

    När jag åkte till Juthbacka marknad i helgen (typ trettiotusen besökare) var nog en claasägare och kom mitt i smeten. Dock öster om kalles revir. Brukar bonga bönder fel tid och fel plats. Påsktrafiken förra gången. Det här var nog en intern förflyttning och inget tröskande. Undrar om vissa överhuvudtaget lyssnar på radion vad som sker i regionen.

    I sommar är det kanske sju dar som man inte frusit. Om grödan är tre veckor försenad och man är nöjd med vädret. Pass säger ja då.

    Instämmer i vallarealen.

  2. Nisse skriver:

    Jag gillar i alla fall vädret den här sommaren. Man har till och med orkat göra nånting … Även om det inte är så bra för växtligheten. Vi är nu på andra halvan av augusti och åkrarna är ännu bara gröna även om de skiftar litet. Det kan bli en nervös höst.

    På tal om tröskor på landsväg så var vi i Sverige i början på augusti och då vi kom hem så mötte vi en tröska mellan Arboga och Eskilstuna. Och efter den mötte vi en kö ! Den tog slut först då vi kom förbi Eskilstuna till motorvägen. Säkert över 10 kilometer lång. Till saken hör att vägen mellan Eskilstuna och Arboga har mitträcken. Till all tur måste jag säja för annars hade nån dött i vansinniga omkörningar. Vi undrade nog om det var alldeles nödvändigt att flytta tröskan just precis i rusningstrafiken ? Jag är glad att vi aldrig behöver köra tröska på landsvägen. Då jag hämtade den ”nya” tröskan så var det från grannbyn och sent på kvällen just förrän solen gick ned. Det var i alla fall ganska nervöst men på den smala grusvägen kom ingen emot och på asfaltvägen mötte jag en enda bil. Sedan trodde jag att jag skulle måla åbrons räcken gula för det var inte många centimeter luft men jag lyckades köra hem den oskadd. Jag avundas inte dem som måste köra på landsvägen med tröska varje år.

  3. Stefan skriver:

    Jag har under många år varje höst kört en längre sträcka på riksåttan med tröskan för att komma till några arrendeåkrar. Då gäller det att inte vara nervös av sig för annars gör man nog i byxorna. Vansinniga omkörningar sker hela tiden. Kan man så väljer man tidpunkt när man ger sig av, men det går inte alltid.

  4. Nisse skriver:

    Det är ett problem med alla arrendeåkrar långt borta. Kanske det skulle behövas ett nytt storskifte nu åter ?

    Men jag kan då inte klaga för vi har alla åkrar inom några hundra meter runt torken. Jag kommer till alla utan att köra på landsvägen (som tar slut efter en kilometer så det är ingen genomfartstrafik). Det enda är att jag måste köra tvärs över landsvägen på ett par ställen men det är rak väg och god sikt och nästan ingen trafik alls. Och det tackar jag min farmorsfar för som processade men förlorade i tingsrätten då han inte ville flytta så ”långt” bort från byn (en kilometer). Min pappa sa alltid att ”he va ein evinnärli tuura att te bisin förloora te pråsessn …”.

  5. Kalle skriver:

    Själv är jag också lyckligt lottad att ha åkrarna nära, behöver aldrig ut på annat än grusväg, men för ca 10 år sen sålde jag gamla tröskan till Tjöck och körde dit den. Det var hemskt, speciellt uppför ”kvittbergsback” på riksåttan där jag nog säkert hade 15 långtradare efter mig i flera kilometer, och ingenstans att väja undan. det vill jag aldrig göra om

  6. professorn skriver:

    På tal om gamla tröskor… Vad tror ni.. Är en Fahr M600 nåt att satsa på? Billiga i inköp åtminstone och går väl att köpa på sig några stycken reservdelströskor billigt om det nu behövs?

  7. Nisse skriver:

    Jag känner inte till Fahr men jag skulle kolla reservdelssituationen först. Vissa slitdelar kan man inte flytta från en gammal tröska för de är slutkörda på alla. De delar som sällan går sönder kan man plocka från en gammal tröska.

  8. per fd skriver:

    Äntligen

    Får bönder klaga lagligt inom EU !

    Här en länk till blanketten 🙂 http://www.landlantbruk.se/politik/eu-lag-ska-ge-bonden-battre-betalt/

    Det böjar tydligen hända saker.

  9. Anders skriver:

    Detta är behövligt, men risken när man i bryssel / helsingfors bestämmer något är som vanligt stor att det går snett. Går det snett så är det väl i första hand bonden och i andra hand konsumenten som får betala för det.
    professorn: Fahr är enligt min mening slittåliga, men delar kan i värsta fall vara krångliga att få i Finland, då det inte funnits någon officiell importör på länge. Remmar odyl. får man i alla fall från de vanliga reservdelsförsäljarna och annat vid behov från skroten. Har själv en 25år gammal 33.60 som går fint – för det mesta..

  10. professorn skriver:

    Med en fahr tröska tänkte jag typ att ifall motorn pajar så flyttar man över hela motorn från reservdelströskan och så vidare.. sånt som rostar sönder går kanske att svetsa ihop eller nåt och slitna lager och remmar är väl sånt som man kan få tag på.. Man får en ”ny” tröska för 9.900 – 1500 euro och i annonserna står det ofta att den är i bra skick om än ganska gammal och utan hytt

  11. Micke skriver:

    Jag är ganska mycket på vägen med tröskan eftersom det är i huvudsak entreprenadkörning inom en radie
    på ca 30 km och 130 – 160 hektar per år. Det har hänt att under samma säsong har Claasen sett tre kyrktorn, åkt genom 2 städer samt njutit av havsutsikt! Polisens hastighetskontroll klarades med glans eftersom den toppar 23 km/tim! Rondeller som är så snäva att man bara kommer igenom fel väg mot körriktningen är ingen manna precis. Däremot upplever jag det inte som besvärligt att färdas på vägar som är tillräckligt breda. Tvärtom är man lite av ”king of the road” när man för en gångs skull får se ner på långtradarchaffisarna!

  12. Johnny skriver:

    Bra att du klarade granskning! Det brukar gå bra om man har skiftesvis bokföring, markkartering o skyddsremsor i skick. Nog har det väl ökat med gröna arealer men spannmålsskörden (som ännu är otröskad) förväntas bli stor i Finland och inga prishöjningar i sikte. För egen del är jag nog nöjd med att man både har rikligt med viltåkrar och vall.