En ambassadör mitt i smeten

Jag ska bli ambassadör! Visst låter det coolt 😀 Om jag klarar det vill säga… Jag har ju ingen aning om hur det kommer att gå med mitt ambassadörsskap, men jag ska försöka bli ambassadör för skärgårdshavets biosfärområde.

Bio… vaddå? Kanske nån frågar sej… Det är kanske inte så känt att vi i Finland har, av UNESCO utsedda biosfärområden. Eller kanske alla är bekanta med dem? Det finns 2 biosfärområden i Finland. Ett här i skärgårdshavet och ett i norra karelen. Och nu ska alltså några personer få utbilda sej till biosfärområdesambassadörer. Exakt hur många vi är vet jag inte riktigt, men, efterfrågan på platser var så stort att när det ännu var två veckor kvar att anmäla sej, så måste de stänga ner anmälan, för då var redan nästan 40 platser fyllda. Så efterfrågan fanns det 🙂 Vi träffades för en första kursdag den 3.12. Och vilken start… ett glatt och blandat gäng som intresserat lyssnade på besöket från Sverige, en dam som berättade om hur de jobbar med sina biosfärområden där. Vi fick också veta mer om grunderna. Hur det går till när nya biosfär-områden utses, och så fick vi höra historien om hur skärgårdshavets biosfärområde blev till, och naturligtvis en massa annat…

Mycket intressant. Mycket information och mycket trevliga människor 🙂

Men, vad har ett biosfärområde och nån ambassadörskurs med bondbloggen att göra? Det kan man ju fråga sej. Men, anledningen till att jag skriver om det här är mycket enkel, för jag bor, lever och arbetar dagligen mitt i skärgårdshavets biosfärområde. Biosfärområdet i sej och den tanken på att jag är en del av det berör mej kanske inte alla dagar, sådär att jag går runt och tänker på det, men jag berör biosfärområdet konstant. Hela tiden. Jag är en del av biosfärområdet och mitt jobb är en del av biosfärområdet. Det är vi alla här egentligen.

Men, varför gå kurs? Ambassadör??

Jag jobbar direkt i naturen. Med naturen. Runtomkring i min närmiljö. Så, jag vill lära mej mer. Fördjupa mej lite mer i min egen närmiljö. Visserligen, jag känner till min egen närmiljö. Jag har bott här sedan jag föddes och intresserat följt med naturen med näsan på suden, eller med näsan ner i mossa och jord. Följt med med det som händer runtomkring mej i samhället, både högt och lågt… Men det är mitt perspektiv på det hela. Det är så jag ser på min närmiljö. Men, hur ser de ut från ett annat håll. Ur ett unesco biosfärområdes perspektiv? Jag vet inte. Men det ska jag försöka ta reda på genom den här kursen. Jag har inte tänkt på det förut… men att just jag råkar bo i ett område, som är utsett av unesco, ett unikt område i världen, det tycker jag att man som en liten fåraherde mitt i smeten ska ta vara på.

Perfekt att studera lite på soffan 🙂

Om någon är intresserad så googla, och besök hemsidan för skärgårdshavets biosfärområde, eller fråga, kanske jag kan svara… Om int annat, så lär jag nog återkomma till ämnet vartefter kursen framskrider…

Profilbild

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

4 reaktioner till “En ambassadör mitt i smeten”

  1. Men visst är du helt perfekt som ambassadör – just för att du har näsan i jorden

    Egentligen är vi alla här på Bondbloggen en sorts ambassadörer – var och en inom sitt område. Och det är bra att vår vardag kommer ut litet.

  2. Någon utländsk “expert” sade att 95% av världens alla grynnor, kobbar och skär finns i Finland. Hade visst råkat på flera med båten. I riktiga länder blir det snabbt djupt och man kan segla tryggt nästan var som helst !

    Sågade ned några aspar i åkerkanten idag och de var murkna inuti medan de varit gröna och granna på sommaren, för några år sedan skulle torrved och döda träd lämnas kvar i skogen så spillkråkor och vitryggig hackspett skulle klara sitt familjeliv. Nu däremot skall allt växa till max för att binda kol så det blir som svårare hela tiden att veta vad som är rätt. Alla borde göra som nisse och rada lager på lager av plankor i lidret så kolbindningen hålls bunden en längre tid. Betongen är ute !

  3. När den nya ambassadören har “näsan på suden” så var har du den då? ..nånstans i kontakt med en båt, relingen, bordläggningen? eller var? frågar nyfikna signaturen.

Kommentarer är stängda.