28 februari, 2019 av

Månadsskifte igen.

Jag tycker att vi just bytte från januari till februari och nu är det dags att vända blad i almanackan igen, tiden går verkligen fort när man har roligt och även annars också verkar det som.

Det blåste rejält idag så jag lämnade skogsarbetet därhen för att liksom Nisse ta itu med sammanfattningen av skattebokföringen. Själva deklaration ska jag ha inlämnad till den andra april så varför göra den nu när man sin vana trogen kan göra den den sista dagen 🙂

Sonens dödsbo som enbart idkar skogsbruk skulle ändå lämna in deklaration idag men det var inte många verifikat eller händelser så det gick ganska fort då jag lämnade in på gammalt hederligt vis, pappersvägen. Moms och accisåterbäring skulle också vara inne idag så därför var det av nöd tvunget att få bokföringen och rättelseposterna fixade. Även det gick bra i bokföringsprogrammet och jag lät också dottern ta pappersblanketterna till skattekontoret samtidigt som hon förde dödsboets deklaration. Jag sände nog också elektroniskt men bäst att helgardera 🙂

Så långt allt väl, när jag sen skulle betala skatterna så ville det sig inte riktigt, ”Min skatt” har jag inte använt sen jag till nyår redovisade en förenings arvoden och nu gick det inte längre att byta till min egna ”Min skatt” och jag ville ju inte betala min moms i föreningens namn. Chatthjälpen stängde dom redan 16:15 så den var inte till nån hjälp heller. Nå skam den som ger sig jag kopierade fjolårets girering och sände betalningen den vägen, kan ju va att dom får söka lite där på kontoret men dom har ju betalt för arbetet. Banken var inte heller samarbetsvillig för tydligen har dom gjort lite förändringar där också så nu kunde jag inte betala från dödsboets konto som jag också administrerar utan jag blev tvungen att betala allt från mitt egna. Som tur var så fanns det tillräckligt med medel för att betala momsen. Men man blir så förgrymmad då ingenting får vara som förut och fungera som det ska.

Snö- och tjälmätning.

Riktigt hela dagen har jag inte suttit inne för i och med att det är den sista så skulle också snölinjen gås igenom. Riktigt muntert var det inte i stormen och snöyran och det var riktigt besvärligt att gå nu då skaren varken bar eller brast, man var liksom tvungen att stampa sig fram för varje steg längs den 2 kilometer långa rutten. Så här snabbt får man ändå konstatera att våren gjort stora framsteg. Det var rejält med flödvatten i diken och utfall och tack vare den lösa pudersnön vi hade i början av månaden så har tjälen snarare minskat än ökat sen föregående mätning. På åkern var läget ändå oförändrat men i skogen hade tjälen helt försvunnit på många punkter. Nu utlovas åter lite kallare väder och den vattenmättade snön isolerar inte så bra så kanske växer tjälen på nytt. Det är ändå allt för tidigt med vår ännu och de skridskobanor som nu bildats på höstsådda fält hotar förstöra grödorna.

Det är sällan som vädret är riktigt passligt.

24.2.2019. Isbränna hotar övervintrande och höstsådda grödor när snön smälter så här tidigt.

Etiketter: , , , ,

19 svar till “Månadsskifte igen.“

  1. per skriver:

    Tänkte! Skall inte en bondbloggare inte överhuvudtaget nämna bokslutet? Som är det viktigaste i jordbruket som finns. Är nu inne på min fjärde bokförare, de andra har åldrats snabbt.

    För mig själv så räcker det ännu med fyrsiffrigt minus, så det blir att täcka med lönen som kommer tolv gånger per år mot en skörd per år som är plågat av regn och torka mm. Odlandets inriktning är nu fokuserat på humushöjning, efter femtio års intensivodling. När vi har fin och grovmo som är mellan nisses skarpa leror och dina bördiga slätter.

  2. Nisse skriver:

    Det är inte alls dumt varken ur bondens eller samhällets synvinkel. Nu då det är relativ överproduktion så är de en bra tidpunkt att försöka återställa bördigheten på åkrarna. Om man har råd alltså. En lön kan vara räddningen och det är helt fel att börja med sanktioner mot folk som gör en god gärning (se Karhinen).

  3. Christer skriver:

    Nå det blev lite i sista stund. Jag har sen några år sen överlåtit införandet av posterna i bokföringsprogrammet åt äldsta dottern. Det är bra att ge henne en liten inblick i resultatet och insyn i varifrån och vart sekinerna far. Själva skattedeklaration får jag lämna senare än vanligt i år så riktigt koll på resultatet har jag inte ännu. Lite plus blir det nog ändå annars hade man väl inte blivit tvungen att betala moms i femsiffriga tal. Löneutgifterna gick nu också upp i sexsiffrigt så deras andel av resultatet växer. Det är väl nog den tilltagande byråkratin som leder till större arbetskraftskostnader för produktionen har hållits ganska konstant, ja t.o.m. lite mindre under senaste torrsommar. För det kan väl inte vara så att farten för bondbloggaren avtagit? 🙂
    Jag har också investerat i lite ny teknik för att lättare kunna bedriva humushaltshöjande åtgärder, men det återkommer jag till när den tas i bruk.

  4. Johnny skriver:

    Håller med Per, bokslutet är viktigt. Men vill ännu tillägga att man måste spegla det mot lagren. Brukar själv undvika att sälja allt för mycket spannmål då den är billig. Vilket medför att spannmålslagret är betydligt mindre nu är t.ex. För ett år sen. Gödsel inköp görs inte alltid vid samma tidpunkt heller och man köper ibland på förköp. Olja i Lager varierar likaså utsäde. Så ska man ha koll så gör man en inventering vid nyårskifte med dessa och även vilka medel som finns på konto. Då får man enligt mig en ditåt uppfattning. Förstås påverkar avskrivningar Också bokslutet.
    Ibland får man den uppfattningen att man ska hålla ner bokslutet och undvika skatter så långt det går. Jag tycker man borde försöka hålla en bra årsinkomst och ibland justera lite om det blir för mycket moms o skatt att betala.

  5. Christer skriver:

    Visst kan lagren påverka årsresultatet, men har man samma rutiner från år till år så brukar skillnadena ändå vara marginella. Inventering är utan vidare att rekommendera oberoende, ibland kan man hitta nåt man inte tänkt på att finns i lager av en eller annan orsak.
    Avskrivningar och reserveringar bör man nog utnyttja för att jämna ut variationerna åren emellan, själv hade jag hoppats på lite bättre år de senaste åren och lyfte inkomsten lite men fick nog senare gå ner till samma nivå igen. Att försöka hålla ner skatterna med t.ex. onödiga investeringar är nog inte så klokt.

  6. Sten skriver:

    Christer. Förstör det ens egna personliga deklaration i ”Min skatt”, om man identifierar sig själv o betalar lönekostnader för en förening, som har
    FO-nummer o eget konto?

  7. Christer skriver:

    Jag vet inte, blev förvånad då man inte kom in i de egna uppgifterna. När det gäller löneutbetalningsfunktionerna i Palkka.fi så kan man välja det FOnummer man önskar arbeta med, men i MinSkatt fanns endast föreningen noterad. Knappast förstörs nånting, säkert någon inställningssak. Ska ta kontakt vid tillfälle i veckan som kommer jag borde också få användarrätt till min sons dödsbo för att elektroniskt kunna hantera skattekontot.
    Det verkar också vara nåt strul med inkomstregistret eftersom jag blev anmodad att meddela löneutbetalningarna i Januari. Det har ju tidigare fungerat automatiskt via Palkka.fi men nu påstår dom att dom inte fått nån rapport och hotar med förhöjd skatt. Det går åt mycket tid för oss företagare med myndigheternas förnyelseiver, så fort ett system börjar fungera och man lärt sig använda det så då börjar man göra ändringar. Suck……

  8. per skriver:

    Egentligen borde man vara i skogen den här tiden på dagen men håller på och avfrostar frysboxen, som man knappast får avfrostat på ett ekonomiskt (ekologiskt) sätt den här tiden på dagen med nutidens ”skitvintrar”

    Sonen håller på med slutskedet i sina ingenjörsstudier i sitt tjugofemte levnadsår varför ”min farsa” 85+ är lite skeptisk. Själv miste han sin fader(och syster) vid tolv års ålder i lungsot 1946. Kriget var slut och pengar och mat fanns ej i överskott. Han drog till havs och började fiska vid tretton års ålder i ett fiskeläge som hästbacka brukar årligen skriva om i vbl. Från fiskeläget i yttre havsbandet i bla kalle och johnnys nuvarande hemstad turades båtlagen att köra fångsten till kaskö. Sedan drog han som sjuttonåring till östrads massafabrik i timrå. Allt har sin tid står det i ordspråksboken om jag minns rätt. Nu måste jag hämta ett till vedlass så han får fortsätta på sytningsvedsjobbet.

  9. Christer skriver:

    de va -15°C här i morse, helt dugligt för frysavfrostning.
    Joo man frågar sig varför många skolar bort sin bästa arbetsföra ålder 🙂 Nån kurs har man väl tagit men i huvudsak ansåg jag mig färdigt utbildad/inbildad vid fyllda 18. Kanske hade man lärt sig nåt med att fortsätta skola sig ett tiotal år till men hade varit svårt att hitta energi för att jobba in 10 förlorade år. Hur som så lär man så länge man lever 🙂
    Tog hem traktorn från skogen igår för att serva och fylla flissilon, men fastnade vid skärmen med att följa mina vänners framfart i Vasaloppet.

  10. Johnny skriver:

    Jag förstår att många har ganska samma Lager år efter år, Christer. Detta är förstås en sak som påverkar lönsamheten. Att sälja vid 120 eller 130€ per ton så spelar mindre roll. Att sälja vid 150 eller 200€ per ton har desto större. 250€ per ha i skillnad vid 5 tons skörd. Här kommer förstås gröna arealer starkt med i bilden. Om man t.ex. Har t.ex. 30% grönt av arealen så krävs det lite insatsmedel åt den arealen och motsvarande pengar får ligga fast i spannmål tills prishöjningar. Samtidigt gör detta agerande att mindre spannmål kommer ut på marknaden. Mindre spannmålsareal och spannmålen ”pantas” mer i överproduktion. Detta medför att högre spannmålspris kommer mycket snabbare emot än vid traditionellt förfarande. Undrar om Karhinen alls har tänkt i de här banorna. Så du förstår Christer att vissa år så säljer jag bara 30% spannmål av den totala mängden om man tar 5 års medeltal. Så visst är jag emot 20000€ förslaget.
    Jag har i af. Funderat att man kunde ha en almänn gräns på t.ex. 2000€ och för gårdar under 10 ha som ligger på 500€. Detta för att jag är emot skenodling i den bemärkelse för det jag kallar skenodling. Dvs en mångsidig växtföljd som är maknadsbaserad där man säljer produkter från gården. Jag tycker att det är synd att bönder skyller på bönder om det här. Om en jordbrukare följer EU regelverk och klarar granskningar så har bonden inget att skämmas för, dessutom förbättrar markandsläget, jorden och miljön. Det är på de som har gjort systemet ni ska klaga på.

  11. Christer skriver:

    De är ju lite lättare att justera inkomsterna ifråga om produkter med flera års hållbarhet. Finns oftast inte möjlighet att invänta bättre tider med de produkter jag odlar.
    Kanske vore det bäst med likartat stöd för alla produkter och produktionssätt? Vill man sen ersätta olika miljöåtgärder, djurhållningsmetoder och odlingssätt så kunde de vara skilt och upp till var och en vad man väljer. Kanske skulle marknaden bättre styra odlingen då än nu då många ”springer efter” stöden?

  12. Bond77 skriver:

    Så länge det inte finns lönsamhet i vanlig odling så är det stöden som styr, det kommer man inte ifrån. Med samma stöd till allt så prioriterar bonden lätta grödor. Dvs det blir mera enfald, i praktiken korn, havre, gröngödsling, grönträda. De svårare grödorna bör nog alltid ha extra stöd så länge dessa inte belastas av större prispress från industrin liksom bulkspannmålen. Däremot kunde man ju tänka sig att sänka/skippa grundstödet, dvs gårdsstödet, som gäller alla grödor. Då förstärks incitamentet för specialgrödor och ett tryck nedåt på jordbrukets kapitalkostnader skapas. Detta måste förstås ske som minst på EU-nivå och WTO-tullarnas betydelse ökar givetvis då. Tveksamt om man får uppleva detta men den som lever får se. Åtminstone trumpen verkar tycka om tullar i viss mån…

    Det gäller att komma ihåg att det finns ju egentligen inget större lönsamhetsproblem i jordbruket. Problemet som alla talar om härstammar till stora delar av bara en sak, höga arrenden och höga markpriser. Dessa båda har varje enskild bonde fullständig kontroll över. I deklarationstider kan vi ju kolla på punkt 9.1 på blankett 2. Det skulle ju funka helt okej om vi bara betalade den summan för vår odlingsmark!

  13. Sten skriver:

    Det har ju nog en viss betydelse om man återbördar sin inkomst till samma ställe (land) som ger en inkomst. Dessutom kunde det kanske beaktas mängden använd utomstående arbetskraft som avlönas, (intäkter ges tillbaka till samhället).
    PS. Jag vet, det här är eldfängt. Jag är dessutom ingen bonde som känner till ell. har bondens bekymmer, så det är nog lite upp till envar att verka så som hen finner bäst.

    Christer. Det blir antagligen att försöka med palkka.fi till först. Skiter det sig så blir det att ”reparera” ell. hitta på ngt annat.
    Annors. CAPTHA-koden låter en komma nätt tillbaka o försöka på nytt.

  14. per skriver:

    Tror alla ”7” börsbolag som sysslar med livsmedel i någon form låtit påskina det dåliga ”försämrade” resultatet beror på dyr spannmål. Det betyder nog ett dumpat sädespris i höst om det kommer en någorlunda skörd. Enligt vissa experter kommer en ny torr sommar så det gäller att gardera tipsraden. Lågt pris/ liten skörd och håll i kulorna redan från början. Dyrt åkerpris högt arrende gäller först efter DU betalt det.

    Själv fick jag jordbrukskassan in i en kris, fick skjuta upp betalningen på en akku, brandförsäkringen och lantbrukspensionsavgiften. Lärde mig på en kurs en gång att för stor kassa ger inte rätt avkastning på kapitalet. Nu gick det lite för nära. Men ingen panik det är bara att meddela i tid så går det att jämka. Inga snabblån här inte.

    Sedan till johnny allt odlande är inte spannmål, när moroten ger så kommer det 40-50-60! ton/ha och alla skarvar inte utan kanske rent av håller tillbaka.

  15. Nisse skriver:

    Men det är ju huvudprincipen i EU:s politik att alla skall ha samma stöd och inte produktberoende. Då odlar bonden det som lönar sej bäst och vill nån ha något annat så får de betala extra. Tydligen finns det inte tillräcklig efterfrågan på specialgrödor för då skulle priserna stiga på dem. Naturligtvis måste man få tillbaka pengarna på de investeringar man gör för att gå över till specialgrödor och tydligen lönar det sej inte. En bonde går kvickt över till det som är mera lönsamt men då skall också nyinvesteringarna fås tillbaks. Och det vill inte uppköparna betala. SÅ det är helt förståndigt och klokt och lönsamt att INTE kasta bort pengar som man aldrig får tillbaka vad än Karhinen och liknande idioter påstår. De vill bara ha billiga råvaror och struntar i om det ur BONDENS synvinkel lönar sej.

    Och att öka produktionen leder bara till mera överproduktion och lägre priser så det förlorar man bara på. Jag har tvärtom satsat på att minska investeringarna och lappar ihop gamla maskiner för att få ned kapitalkostnaderna. Det är bäst för lönsamheten – eller skall vi säja som det är att det minskar förlusterna.

    Så osäker som världen är idag så vet man aldrig hur det går så jag tänker inte ta stora risker. Det leder troligen bara till konkurs vad än alla sorters ”rådgivare” påstår. (Rådgivare är en som inte har de egna pengarna i blöt och bara upprepar vad nån annan påstått)

    Fast då man ser på min deklaration så har det gått en massa pengar till investeringar även om det mest är gamla maskiner. Men nån gång måste en gammal tröska förnyas …

  16. per skriver:

    Funderar på konsekvenserna av johnnys 12,59 inlägg ännu!

    När nu en efter en lantgård läggs ned typ från 120,000 st till 25,000 till 12,000 så kommer ett stort antal driftcentra att bli kvar. Om man bortser från de som generationsväxlat må vara (lyckliga eller olyckliga)

    När nu redan en änka/änkling har mycket svårt att klara (med låg pension)ett vanligt bostadshus.
    Hur skall det gå för den åldrande bonden som står kvar med sitt livsverk, fähus, foderlada,tork och maskinhall,mm. Hittills är väl enda gränsen 5ha för att få stöd. Säljer/arrenderar han ut en stor del av arealen men kanske ännu en tid sköta sina produktionsbyggnader och sätter vall på typ 5-10ha för att finansiera underhållet och någon kräver ett antal X tusen i försäljningsinkomster. Hörde redan en skattebyrå tagit bort tvåårs momsavdrag av en bonde. När jordbrukandet är evigt och nu skattemyndigheter har börjat kräva ”kvartals” ekonomi. Tror vi sakta är in på en väg som ingen riktigt förstått hur det slutar.

    Tar man en läkare får han skriva ut medicin så länge han vill. Tar man en präst får han döpa, viga och jordfästa så länge hälsan tillåter. Den åldrande bonden borde också trappa ned på ett sjyst vis.

  17. Christer skriver:

    hmmm… intressant att du jämför med yrken som uppfattas som ett kall, ligger kanske nåt i jämförelsen 🙂

  18. + skriver:

    Angående förslaget om 20000 € gräns inte går det att säga att skenodlingen slutar pga den en bonde som säljer för 15000 € kan bedriva mönsterodling och en bonde som säljer för över 20000 € kan ju bedriva skenodling på all övrig areal

  19. Nisse skriver:

    Precis. Det är en ganska hopplös uppgift att börja skilja åt bönder i olika kategorier. Därför är det bäst att inte alls börja med sådant.