Oundvikligt: Döden och skatten

Allt går att fixa med massor av arbete, tid och pengar. Men döden och skatterna kan man inte undvika om man inte hör till de 85 personer som äger hälften av jorden.

Jag sitter alltså och deklarerar – årets värsta vecka. Det är som att borsta tänderna: Inte roligt men nyttigt. Jag avskyr tandkräm och kan bara använda sådan som absolut inte innehåller allt möjligt skräp som tillsatser. Och kör med en traktor som får hela huvudet att skallra – men visst är den effektiv. Lika mycket tycker jag om bokföring och deklaration.

Jag gör allting själv ändå för man har stor nytta av att gå igenom årets räkenskaper. Slutresultatet är inte upplyftande men det blev litet mindre förlust än i fjol. Då tyngde inköpet av tröskan ganska ruskigt. Speciellt likviditeten var på botten förra våren men nu är den mycket bättre. Bokslutet visar ju inte hur mycket pengar det finns på kontot vilket enligt min mening är det viktigaste.

Året 2018 var ett reparationernas år både ifråga om byggnader och maskiner. Fastän vi gjort allt arbete själva så har alla inkomster gått till reparationer. Förlusten täcks med pensionen. Men tänk hur dyrt det hade varit om vi inte gjort arbetet själva …

Så jag är ganska nöjd ändå. En ny (begagnad) tröska står i den reparerade ladan och Zetorn är ombyggd ganska grundligt och fungerar till och med. Vi har inte köpt nya maskiner men ändå satsat ordentligt på att sätta stället i skick. Mest med eget arbete.

Förlusten är delvis bokföringsteknisk för avskrivningarna för den nya skogslastaren och tröskan utgör en stor del av hela förlusten. Man har ju avskrivningar i många år efter det man investerat.

De utländska köpen bara ökar och jag har nu ett hundratal poster men i pengar är det inte så mycket för jag köper mest billiga prylar som kostar nån euro. De finländska företagen är hopplöst efterblivna då det gäller näthandel. Man har svårt att hitta deras produkter och hittar nåstan ingen information om varorna och inte ens priserna. De fattar inte att man inte har tid att ringa runt och fråga priser och egenskaper. Så jag köper hellre från nätbutiker som har allting tillgängligt.

Fjolåret var också verktygsköpens år. Jag har satsat en hel del på nya verktyg och satser – speciellt utdragare. Nu kan jag testa spridare till dieseln och har en elektrisk hydraulpump i verkstaden så jag inte måste starta motorn inomhus för att använda hydrauliken. Jag har länge satsat på verktyg. Bara en enda reparation betalar verktygen.

Men deklarerandet är inte roligt. Jag söker kvitton och stoppar in siffror och rättar siffror för alltid blir nånting fel. Man har saligen glömt hur man borde deklarera sedan förra året och gör om alla misstagen. Det värsta är systematiska fel för då får man göra om allting. Jag sätter in allt mer kontrollfunktioner som skall hitta felinmatningar genast.

Det behövs inte någon invecklad bokföring för deklarationen numera bara man skiljer åt poster som har olika momsprocent men jag har egna konton för varje maskin så jag kan följa med vart pengarna går. Det förvånar inte att Zetorn kostat en hel del fast den haft mycket litet utgifter tidigare. Likaså gick det pengar till ladan (mest betong). Men nu märks att Ducaton börjar bli gammal och kostar att reparera. Snart lönar det sej att byta till en nyare eftersom plåtarna börjar rosta och då är det snart slut på allvar.

Försäkringar är en stor utgiftspost men nästan lika oundvikliga som döden och skatterna. Jag minns bra branden 2014. Elström går det åt på grund av att vi har kalluftstork men brännolja går det ganska litet sedan vi gick över till direktsådd. Mest går det motorbrännolja till skogsarbetet. Det är inte mycket som behövs för sådd och skörd.

Nu har jag det mesta insatt och skall ännu kontrollera siffrorna kors och tvärs innan jag lämnar in deklarationerna. Sedan är det ett helt år kvar till nästa elände och vi skall fira inlämnandet med kaffe och temlor (som Ture Sventon säjer).

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

2 reaktioner till “Oundvikligt: Döden och skatten”

  1. Varje gårds situation är visserligen unik men jag frågar mig varför du avskriver så det blir förlust?
    Man måste ju inte avskriva fullt. Det är ju onödigt att förbruka avskrivningarna för att få bort en liten förvärvsinkomst. Skatten är väldigt låg på en liten inkomst. Man kan inte köpa sig fri från skatt. De är bättre att ta en liten inkomst varje år än att förbruka avskrivningarna vilket sen ofta leder till att man senare måste ta ett högre beskattningsbart resultat = mera skatt. Det här kan du kolla med vilken bokförare/skattexpert som helst

  2. Njaa, det blir knappast nån vinst i framtiden heller. Dessutom kan man använda tidigare förluster för att täcka eventuell vinst. Och jag har samlat en hel del förluster. Det enda som går med vinst är skogen och den deklareras skilt. Det är viktigast att ha kapitalförlust från jordbruket så man kan täcka eventuell kapitalinkomst med den.

Kommentarer är stängda.