Lamm

Så va då lamningen igång… Men, de kunde ju fått börja bättre…

Första tackan fick 4 lamm, varav två är stora och svarta, en lite mindre brun och så en liten liten skrutt. Och denna lilla skrutt bor nu i mitt badrum om nätterna.

Den duger icke! Tyckte tackan, och i och för sej har hon väl en liten poäng, spara och satsa på dem som blir stora och starka och låt dedär små som aldrig riktigt blir till någonting vara… Så skulle naturen sköta om de hela och tackan skulle ha varit helt nöjd och glad med sina tre. Men, de är när naturen får ha sin gång, vilket kan vara de smartaste… Men, sii… sen kommer Lotta (alltså jag) in i bilden och tänker att kära hjärtanes ändå… Ojjar och voiiar och bär hem de lilla lammet och springer och matar det med tuttflaska dygnet runt…

Varje vår är det något lamm som ska räddas till varje pris… Är de värt de?

De beror på hur man räknar värde.

Räknar man ekonomiskt är svaret ett galant enkelt nej. MEN… Man bara inte lämnar små lamm att dö helt för sej själva helt kallt. Nix. Inte här. De bara inte går de… Betalt i pengar för all tid, och mjölkpulver man köper, får man verkligen inte, men, när lammisen tittar upp på en med sina små mörka ögon, och med pigga öron på skaft, den määä-ar och gärna kryper upp i famnen och tar sej en tupplur… Då får man betalt, inte i pengar, men de kommer rakt in i hjärtat.

Så, lilla lilla skrutt, hoppas du orkar kämpa, än är de långt kvar till vår säger “mor”…

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

2 reaktioner till “Lamm”

  1. Går det inte att få den adopterad till någon tacka med ett ensamt lamm genom att blanda dofter

  2. Hej Kurt.
    De är nog väldigt svårt, tackornas näsa lurar man inte så lätt, dom är ofta väldigt bestämda av sej. Jag har aldrig lyckats adoptera ett lamm åt en annan tacka. Hur mycket jag än tvättat, smörjat in med diverse slem och mjölk från den tacka man skulle vilja adoptera lammet till, så har de alltid slutat i mitt badrum. Kan hända andra raser är smidigare med adoptering, men åtminstone mina finska tackor har en bestämd vilja som ofta går ut på att mitt är mitt, och sen bryr de sej int en gnutt om andras. Till på de ska de finnas någon annan som lammar lämpligt och passligt också för att man ska ha en chans att prova. De som däremot hänt är att någon tacka snott ett lamm av nån annan. När de själv ännu inte fått lamm, men väldigt gärna skulle vilja ha lamm, så har de liksom tyckt och trott att, jamen, dehär lammet tar jag hand om, och sen vill ju inte lammets riktiga mor ha de mer… sen är alltid frågan hur de går när tackan som snott åt sej nån annans lamm, hur de går när hon får sina egna lamm… oftast ha de gått bra, men, då kan de ju va så att hon får tre, eller 4, och då har man flask-cirkusen igång igen… 🙂

Kommentarer är stängda.