Goda råd behöver inte vara dyra men många råd kan vara mycket dyra. Inte för att man betalar åt rådgivaren utan för att man förlorar mycket på dåliga råd. Men det är ju så att en klok människa lyssnar på råd men gör som det är bäst.
En rådgivare är en som inte har de egna pengarna i blöt och inte förlorar på eventuella dåliga råd. Därför bör man alltid tänka själv och beakta vad som är viktigt för en själv – vilket inte rådgivaren egentligen kan göra. Det är bara man själv som känner till alla faktorer som har betydelse. Det går inte heller att skylla på rådgivaren för beslutet är helt och hållet ens eget – utom i de fall då myndigheterna tvingar en att följa dåliga råd.
I går kom åter min favorittidning: Land Skogsbruk. Underligt nog var det nr.14 för den 29 mars 2019. Jag vet inte vad det har tagit åt posten för oftast kommer den försenad – ibland över en vecka. Det är ingen tjock tidning men hade i går flera riktigt bra artiklar. Bland annat i krönikan påpekades att “Kloka skogsägare lyssnar på råd men bestämmer själva”.
Krönikan handlade om gallring och huruvida vi alls behöver gallra och i så fall hur. Krönikören hade i fjol gallrat ut 2200 kubikmeter ur egen skog och i slutändan fick han ynka 18 kronor per kubik. Dagen innan hade samma virke varit värt 550 kronor per kubik så skogens värde minskade plötsligt med en miljon … Och som vi alla vet så är en förstagallring ett högriskprojekt där stormar, rotröta och snöbrott kan förstöra den nygallrade skogen.
Bläddrar man några sidor framåt i tidningen så kan man läsa vad professor Urban Nilsson vid SLU skriver om “Nio myter om gallring”. Det är inte bara åsikter utan bygger på uppföljning av runt 70 svenska fältförsök i skogar anlagda för 40 till 50 år sedan.
Artikeln finns också på Skogssällskapets nätsidor
Med tanke på hur vanlig gallring är och hur alla rådgivare tutar ut den som en absolut sanning så kan det vara bra att fundera litet på de nio myterna:
- Gallring ökar tillväxt och volymproduktion: Nej.
- Gallring ger grövre träd: Nej.
- Gallring ger friskare skogar: Nej.
- Gallring ger högre slutavverkningsnetto: Nej.
- Täta bestånd har gallringsbehov: Nej.
- Rumslig fördelning är viktig: Nej.
- Höggallring minskar tillväxten: Nej.
- Breda stickvägar minskar tillväxten: Nja.
- Gallring är oftast lönsam för skogsägaren: Nja.
Det är klart att det inte är så enkelt som det ser ut ovan och Urban Nilsson reder ut under vilka förutsättningar svaren stämmer så det är idé att läsa hela artikeln. Till exempel konstaterar han att höggallring (man tar bort de stora träden) inte minskar tillväxten för tall medan det har en viss inverkan på gran som dock inte är statistiskt säkerställd.
Jag håller med om det mesta men gallrar i alla fall i täta skogar där kronorna börjar skjuta upp – helt enligt de metoder som användes för 70 år sedan före kalhyggenas tid. Jag har gallrat enligt de nuvarande rekommendationerna också men det har jag slutat med för den gallrade skogen blir alltför känslig för stormar och snöskador. Jag har en bit som gallrades riktigt snyggt och sedan knäcktes nästan alla kvarvarande träd av snön.
Jag har också haft kalhyggen och i år har vi sågat ned de träd som stod på kanten till ett kalhygge. De var alla skadade och många stockar gick förlorade på grund av det. Då vi själva fäller så skadas visserligen ungskogen men det blir inte stora luckor eftersom det var så varmt att kvistarna inte slog sönder så mycket. Det blev bara en mycket lindrig gallring av ungskogen.
Men man måste alltid se på den verkliga skogen och anpassa åtgärderna efter behovet. Statistik har ingen betydelse annat än för byråkrater. Då man står där i skogen och väljer så tar man bort de träd som inte har förutsättningar att växa till samt de träd som håller på att bli för gamla. Tallarna har det problemet att om tjocka grenar torkar så duger de inte som stock så man får inte vänta för länge.
Det är klart att var och en måste fundera ut vad som passar de egna skogarna. Råd är bra men ansvaret för besluten faller ändå enbart på en själv.
För att finland skall må bra(och finländare) måste sodapannorna ljuda och valsarna sjunga 24/7 och till det behövs ett jämnt materialflöde. Rådgivare, skogsägare, entreprenörer, transportörer sysselsätts jämnt och skattebjörnen får sitt, så vi bla har råd att driva bla åldringshem riktiga åldringshem bör man kanske tillägga.
Det gäller att vara världsledande för att bibehålla sin position(ägande) och när mycket vatten runnit under broarna så ramlar vinsten(dividenden) i aktieägarnas fickor. Det här en sak alla vet men för få gör. Så nu senast black rock slagit klorna i upm. Blackrock – Wikipedia
Landet med evig kejsare är också ut i samma syfte (kaidi kalle) Vakna finländare innan det är för sent.
Jo nisse jag noterade vad du skrev, men som allt annat så finns det flera synvinklar.
Läs också boken Skogsliv av B. Andersson. Om att gallra och inte gallra. Om man gallrar rätt och ofta får man ut dubbelt mera virke från ett skifte än om det görs för sällan och tas för mycket. Och man slipper alla nej som professorer sitter och räknar ut. Fast det förutsätter förstås att man hugger själv.
Jamen det är ju klart att att det inte finns ett enda sätt att sköta skogen på – som jag ofta påpekat. Tanken bakom inlägget var just att visa att den nuvarande stilen inte är någon absolut sanning. Det är inte frågan om att sluta gallra helt – vilket också Urban Nilsson påpekade i sin artikel.
Just precis. Om man läser länken som jag satte in så förespråkar Urban Nilsson en annorlunda gallring. Han är alls inte emot all gallring. Det han gör är att slå hål på MYTERNA. Han är inte emot gallring utan emot en gallring enligt ett stelt schema. Nu kunde jag inte citera allting han skrev (se länken) men han diskuterade möjligheten att inte göra en hård första gallring utan skjuta upp gallringen. Däremot vill han ha en ordentlig röjning i småskogen (vilket jag inte är så säker på helt personligen). Huvudsaken är att INTE gallra hårt i ungskog för det är mycket riskabelt – som vi nog vet allihopa. Stormar och snöskador är farligast i gles ungskog – farligare än i ogallrad skog.
Jag personligen tycker att en försiktig gallring ofta är det bästa men det förutsätter som du skriver att man gör jobbet själv för annars blir det grymt dyrt. Det jag läser ut ur artikeln är att det inte är så farligt fastän skogen blir ogallrad. De stora träden klarar sej bra i alla fall och blir fina stockträd (kvistfria i ogallrad skog). Man förlorar litet i döda träd om man inte hinner ta bort dem i tid men annars så blir kubikerna större än i gallrad skog. Det är undersökt i flera omgångar. Jag minns ett examensarbete vid SLU för omkring tio år sedan (tror jag) där man jämförde olika gallringsmetoder. Den helt ogallrade skogen gav mest i kubik och det ekonomiska resultatet var inte heller dåligt. Det förutsätter förstås bra flisvedspris vilket de ju har i Sverige.
Så summan av kardemumma är att man skall gallra försiktigt och inte ta det så hårt ifall det inte alls blir gallrat. Det är sedan en helt annan sak om man vill se en välstädad och gles skog …
Intressant inlägg, Nisse. Jag läste inte linken men hela inlägget. Jag håller med om att en första gallring inte ger speciellt mycket, annat än om man har väldigt stor areal. Dessutom som du säger så kan stormen förstora precis allt, om den vill. Vill man få skog som klarar stormar så är det nog röjning som gäller, först tidig röjning, efter 10 år efter första så får man stöd på nytt åt en vanlig röjning. Har man röjt enligt anvisningar så sväller träden till mycket i roten, då kan man anta att rotsytemet är kraftigt samtidigt som träden utsatts för mera vind än täta bestånd. Detta gör att bestånd som röjts enligt rekommendationerna så klarar stormar mycket bättre efter första gallring. Om man vill vara ännu säkrare så röjer man kraftigare än rekommendationerna och skjuter upp första gallring ännu längre fram.
Att man inte alls gallrar skog mellan röjning och slutavverkning så passar inte mitt skogsbruk. Jag vill få grova och så långa stammar som möjligt vid slutavverkning. Jag vill också minska på omloppstiden eftersom jag anser att det höjer lönsamheten.
Om man uttrycker det på ett annat sätt: Pengar ska bort ur skogen så fort som möjligt så man får in kapitalet på ränteavkastande instrument. Detta eftersom skog i sig inte levererar nån hel procent alls i ränta. Kan inte påstå att jag följer principen så intensivt i alla lägen men det är i så fall själv valda plågor. Skog är ett bra instrument att binda pengar i så man inte slösar slantarna på en massa onödigheter. Då blir avkastningen på kapitalet negativ. 🙂
Del 2
https://www.entreprenor.se/nyheter/experten-hugg-i-skogen-for-klimatets-skull_732633.html