4 september, 2019 av Charlotta

Lite skitprat…

I våras hann jag inte. De bara inte blev gjort, men nu ska skiten ut.

Största delen går att ta ut med traktor, men sen har jag några små kättor där getterna bor, och nån såkallad sjukbox som behöver tömmas med grep. Att ha boxar som inte går att tömma med traktor kan tyckas vara rena rama idiotin, men de är nu så de är nu bara, och lite fördelar finns också, men inte just när de ska tömmas. Nå, de går nog på nån timme att tömma dem, men, tungt är de. Hård trampad skit som sitter ihopklistrad med halm och hö…

De gäller att vara försiktigt med ryggen, ta lite i gången och stå stadigt. På nån liten kvarts sekund kan man slinta runt och börja se ut som ett nergrävt och uppstiget träskmonster. Jag har provat de nångång… Man står och bänder och bryter löst någon lite för stor skithop åt sej, står med någondera fot så det lite lutar och schwwips så slintar man till och har bokstavligen skit upp till öronen. Nå, jag klarade mej denhär gången. Skiten är ute, och nu följer några timmar med strittad skit upp till öronen. Trycktvätten på, och i 90 graders hörn är de lätt hänt att det strittar både hit som dit. Men, vad gör det, det är ren skit och rent vatten i duschen. 🙂 Jag brukar inte tvätta kättorna rena med trycktvätt alla år, men, någon gång nu och då. I år desinficierar jag också, så gott de nu går… Det blir så fint, så fint så man nästan skulle kunna ta sitt pick och pack och flytta in själv… och så ska man ju ha det, så man själv vill vistas där 🙂

Naturligtvis måsta jag ju prova om mina egna ord håller, så jag sparkade av mej stövlar och strumpor och tassade runt barfota en stund… Kallt om fötterna, och lite småsmutsig blev jag, men, de kändes helt ok… Och barfota som jag var tänkte jag att nog borde man ju prova göra som när man var liten och de fanns löshö, hoppa och skutta runt… någon höjdare vet jag väl inte om de var, men de luktade gott och de var mjukt och trevligt att ligga och filosofera i en stund… sku jag vara får sku jag nog kunna flytta in där 🙂

3 svar till “Lite skitprat…“

  1. Nisse skriver:

    Det där känner jag till. Jag sitter just nu och skriver i ”folatjettan” (fölens kätte) där vi hade får då jag var liten. Fast inte så liten att jag inte skulle ha varit med att tömma den på våren då fåren släpptes ut. Då i början på 50-talet fanns det ingen traktor med frontlastare så det skulle bäras ut med grep precis alltihop. Min farfar hade föl men det var före 1950 så jag kommer inte ihåg dem alls. Men fåren minns jag bra. Och hur det var ”ti mok folatjettan”. Ganska tungt men inte så tungt som efter kossorna för vi hade mera strö för fåren.

    Här sitter jag nu med datamaskinerna i folatjettan som för all del också borde städas även om den inte mera innehåller lika mycket äkta skit. Bara papper och elektronikskrot …

  2. per skriver:

    Korna åkte 69 fåren 70 tillståndet för pälsdjur sluta i domstol 82 innan de ens kommit igång någon flickvän överraska med häst och hästen vann. Potatisen slutade säsong 15-16. Kanske potatis ännu när man är mellan 65-80 år, om värden svälter.

    Fixa pass och visum från en ambassad för en busslast som åkte till östeuropa ikväll för poststrejk krånglade till en del.

  3. Micke skriver:

    Hade galten på kätte (bra fäste under akten) och givetvis var den ganska synonym med en fårkätte i hårdhet och obearbethet. Husets härskarinna hade haft ett misslyckat bak av pepparnötter (småbröd) som blev hårda som sten. Öppnade upp en liten lucka med grepen i kätten och släppte in en pepparnöt lite här och var och en på ytan åt Asterix (som casanovan hette). I sin jakt efter mera godis bökade han upp hela kätten och det var enkelt med grepen efteråt. Följande gång hade han lärt sig, den late, och prickade in godiset precis där det var och grymtade uppfodrande efter fler!
    Om postens punktlighet och snabbhet följde VD:ns furstliga lön skulle man väl inte i dag behöva emottaga en räkning som förföll 05.08, postad 22.07! Apostlahästarna lär vara snabbare. Italiens maffiosos är nog tror jag bara ett gäng skriftskolgrabbar jfr med ”Du och Bästa broder” politiken här, speciellt när det gäller statliga institutioner och affärsverk. Girigheten har ingen gräns. Privata företag må belöna och betala vad de vill för de gör ju det enligt ansvar och prestation men i i fallet Posten korrelerar inte dessa eftersom inget funkar. Företag och bla skatteverket har noterat detta och sänder sina meddelanden och räkningar med utbärningen av dagstidningen!