Finns det nån måtta?

Ingen rädder för vargen här, vargen här, vargen här… Så sjöng de tre små grisarna. Men, de va grisar det, nu har jag får i tankarna. Som vanligt… Mina får vet inte vad en varg är, och de ska dom vara lyckliga över. Men, får dom stifta bekantskap med varg, ja, då är jag säker på att dom nog minsann är rädda.

Tänk en lugnt betande fårskock som lägger sej till ro. De hittar sin favoritplats där de övernattar och lägger sej en efter en. Lammen med sina mammor lägger de sej för natten. Idisslar lite och bara vilar och samlar kraft inför en ny dag då en stor del av timmarna kommer att gå ut på att förflytta sej och beta. De är de får kan, och de är de får gör bäst. Betar gräs, vass och bekämpar sly. Att det då, i detta lugn smyger sej in en anfallande varg som splittrar flocken. Får flyr för sina liv till både höger och vänster. Lamm som tappar bort sej. Är det mitt i natten ser de antagligen inte riktigt vart de springer. En stukad klöv och de är finito. Ett lätt byte för en slug och hungrig varg. Men får är snabba, på gott och ont, kanske inte vargens kraftiga käft dödar fåret i ett enda hugg utan den river löst nån skinnflaga i bakhasorna och sen först när fåret är trött, slut och smärtan tvingar den att sakta ner kommer dödsstöten. Sjön är farlig för ett får, blir den jagad ut till sjöss, så, inte svänger den om och hoppas att vargen gått hem och lagt sej, nej den simmar nog i panik rakt fram, vart det sen än är som det är… Ända tills den sjunker, eller land kommer emot. Men har man en hungrig varg i hasorna är valet enkelt. Chansa att klara havet framom att bli sliten i stycken.

Utanför mitt fönster går några av mina får på hemåkern. Det skymmer lite och dom har börjat lägga sej för natten. Med några meters mellanrum ligger de mitt på åkern. Dom behöver inte söka skydd under granarna söder om åkern, vädret är vackert och några rovdjur finns inte här. Jag är så lycklig över att mina får aldrig har behövt känna den rädslan. Ännu.

Naturligtvis har jag ju tragedin i Österbotten i bakhuvudet när jag skriver dethär, och jag kan bara säga att det ryser i hela kroppen när jag tänker på det hela. Illamående blir man bara man tänker på varg i kombination med får. De går liksom inte. Och jag vet verkligen inte hur jag själv skulle reagera om varg skulle finnas på de holmar jag har får. Det är ingen lätt situation att försöka ta sej igenom. Har man fåren på hemmabacken, i direkt kontakt med gårdscentra, så man kan ta in dem, stängsla för varg, skaffa vakthund som vaktar fårflocken, osv, ja, de är en sak. Att hålla får på holmar är en helt annan sak.

Ja, jag vet inte vad eller hur, men jag hoppas innerligt att det löser sej för de som drabbats denna höst av varg. Eller, löser sej och löser sej. He foor reii…. De får som är dödade kommer inte tillbaka. Men, jag önskar och hoppas att det finns lösningar och möjligheter för dehär fårägarna att kunna fortsätta med får, sin passion och sina livsverk.

Kämpa på hälsningar söderifrån

Ps. bara för att förtydliga tycker jag inte man nu ska gå man ur huse och svära och domdera om att alla vargar ska skjutas, dränkas eller skickas med enkelbiljett in, innanför ring 3an. Jag betackar mej även för allt påhejjande om varghybrider m.m… Jag, som fårägare, tycker att även varg ska få finnas till i detta land, men, på nåt vis, (och förlåt mitt ordval, men) nån jävla måtta får det väl ändå vara….

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

5 reaktioner till “Finns det nån måtta?”

  1. Släpper man ut djur på bete på våren och sedan hämtar hem dem på hösten så kan mycket hända under den tiden. I Norge räknar man med att ca 100 000 får och lamm dör på bete varje år. De blir sjuka, bryter ben, fastnar i stenar eller grenar eller angrips av fluglarver. Det skapar ju inga som helst rubriker i media!

    I Sverige har man i stället mycket tydliga regler: “Djur på bete ska hållas så att tillsyn över djuren kan ske dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade djur och djur som beter sig onormalt ska ses till oftare. ” Det gör skillnad, det är mycket få lamm och får som dödas av rovdjur i Sverige, och det sker bara där det tidigare inte funnits rovdjur

  2. Hej Kurt! Jo, en sommar är lång och mycket hinner hända. Det räcker med lite nyponbuskar så kan dom sitta fast och bli dit. Måste bara tillägga, om någon baxnar över det stora antalet försvunna djur i Norge, så de beror ju dels på att de också finns någonstans runt 2-2,3 (? någonting sådant) miljoner får i Norge i Finland har vi väl runt 140 tusen (?någonting sådant…) Procentuellt är det ändå en större del får som försvinner i Norge, jämfört med både Sverige och Finland. Precis som du skriver har dom andra sätt och system i Sverige, och bra är ju det, men, samma system skulle innebära slutet för endel fårfarmare i Finland och för ganska många i Norge om de skulle bli samma regelverk överallt.

  3. Man behöver inte skjuta alla vargar men det måste vara lättare att få bort problemvargar som kommer för nära människan. De är inte några ofarliga keldjur. Jag har mycket svårt med stadsbor som sitter tryggt i sin lägenhet och vill att vi skall ha vargar springande omkring oss. De kan ha sina vargar i koppel eller inhägnader. Det gäller för hundar och bör gälla för varg också. Om nån angriper mina djur (eller barnbarn) så bör man ha rätt at skjuta den (eller hellre be en riktig jägare att göra det).

    Det är helsjukt att vurma för varg till den grad att man struntar helt i andra människor.

  4. Har bekanta i Kimito som har barn och som har sett varg nära husknuten. Känns inte så tryggt att låta barnen springa omkring. Har också familjevänner i Kimito som har haft varg springande över sin gård. Deras dotter och hennes barn bor nära dem. Barnbarnen vill förstås kunna springa till mommo och moffa.
    Är ingen expert men inte vill jag ha barn springande omkring där vargarna rör sej.

  5. Det är skillnad var vargen huserar är den innanför ring trean så är det nog pang pang direkt

Kommentarer är stängda.