Jag börjar snart ha vant mej med att inte kunna skena ut och grejja, men voi jösses vad de är svårt! Jag ser en massa jobb och saker som borde göras, och man får nog ganska rejält med myror i byxorna emellanåt. Men, nu är de baby-tider och saker och ting får vara ogjort tills senare, eller så får någon annan göra det ifall de är så att det behöver göras nu, för den 26 oktober såg hon dagens ljus. Nästa generation fårfarmare, eller kanske hon blir fiskare? Bilmekaniker? Hälsovårdare? Chaufför? Bibliotekarie? Tiden lär utvisa…
Men, hur ska man svänga sej med dedär? Ska man mejsla in och plantera in i barn att “när du blir stor ska du ta över denna gården och här ska du leva och bo hela livet”.
Bra eller illa?
Är det schysst att sätta det på ett barns axlar att han/hon ska ta hand om och ta vara på det som hört till släkten i generationer. För de är så de “ska” va. Punkt slut. Eller?
Det finns så många olika tankegångar om det. Endel har barn som vill ta över gården. Barn som lever och andas bäst när skitern står upp till öronen och blir riktigt till sej när de ser fabriksnya traktordäck medan föräldrarna säger nej nej, börja int på med dehär slitet!!! Och så finns det dom som helt kallt förutsätter att JA-A! barnet SKA fortsätta med gården fast intresset hos barnet går mera mot New York fashion week.
Bäst är väl att sikta i mitten, lyssna på barnet och se vart intresset tar vägen, men, oundvikligen är de nog så att bondens barn många gånger får slarva med på jobbet, på ett annat sätt än på många andra jobb. Då föds ofta ett intresse för det som det grejjas med. Vare sej man som förälder sen vill det eller inte.
Funderingar för framtiden, men, redan nu har Cindy fått vänja sej med stundvis öronbedövande fårbräkande, och fått första lektionen i oljebyte i pappa Connys verkstad.
Så stora spår sätter de väl inte ännu, men fårbräkandet kommer hon nog att få som vaggvisa många gånger ännu, och oljebyten att bevittna finns det gott om i Töjby 🙂
Så dagarna rullar på, jag pysslar på med lite diverse, promenader, hushåll, julshopping m.m. Cindy sover och äter och Mathias kämpar på med skolan, hänger med kompisar på ungdomsgården, och gör de han trivs med allra bäst, köra traktor. Han va 12dagar gammal när han åkte traktor med mej första gången. Knappast va de den dagen som intresset föddes, men, vem vet…
Ganska fin miljö att växa upp i. Man vet ju aldrig vad barnen sist och slutligen intresserar sej för men det skadar inte att sova med fårens bräkande och lukten av olja. Jag tror inte att det är en bra idé att staka ut deras väg så grundligt – huvudsaken är att få dem upp i vuxen ålder. Inget fel om de ser sej om i världen. Jag jobbade 35 år på Tekniska högskolan (men skötte vårsådden varje år utom då jag var i Dragsvik). Sedan kom jag fram till att det jag ville bli då jag blev stor var bonde. Och bonde är ett universalyrke. Man kan syssla med nästan vad som helst då man är bonde. Allt från fårskötsel till programmering. Jag tror att Cindy har fått ett stort privilegium då hon får växa upp på landet (på en ö). Hjärtliga välgångsönskningar till hela familjen !
Kan inte saga annat, Charlotta, än att Du är ute i god tid med funderingar kring lill-tösens framtid! Är själv far till 3 vuxna barn och tror (vet ej ) att om de får testa själva vad som intresserar så löser sig framtiden på något sätt. Av de våra så krossar en berg, en annan bläddrade iväg via Australien och Sverige och är snart psykolog, nu hemmavid i grannbyn och jobbar ihop lite cash med ungdomar som kommit lite snett, och den tredje är mammaledig med 3 småttingar och håller paus i artesanstudierna. Med andra ord är dom alla i livets besvärligaste fas, mellan barnbidraget och pensionen. Har även noterat under småbarnstiden att
matematiken inte är så enkel att när tredje barnet kommer så ökar arbetsmängden i uppfostrargärningen med 30%. Ingalunda, den tredubblas!!
Bondbloggen som forum är verkligen “vid”. Som tillexempel början med Nisses Belarus motorrenovering, via skogshuggande, Christers grönsaksodlande och till en snabb “touch-down” i Pers finansvärld för att slutligen landa i na båånfååas! Det kallar jag spektra!!
Jo, angående din sista mening så tror jag inte att det finns nån annan blogg med så vida ämnesområden, borde finnas nåt för alla att ta del av. Några av mina skriverier har även lett till inslag i andra medier. Det är således brett och högt här, det enda vi avhåller oss ifrån är politik och religion om det nu inte handlar om dylikt hårt knutet till bondelivet. Ibland är det lite andligt över det hela 🙂
Du har fina foton. Fåren kring barnvagnen är verkligen bra.
Jättefina foton! Per efterlyste i ngt sammanhang och jag höll med att även vi som bara kommenterar skulle ha möjlighet att bifoga någon bild nu som då men något svar erhölls ej….
Det är ett stort problem. Jag håller på och försöker få ens våra foton att synas någorlunda hyfsat. Det allra värsta med foton är att de kan innehålla farlig kod. Ren text är ganska säker. Jag har en nätsida som har 300 skurkskriptar och det är ett jäkla arbete att plocka bort dem för hand. Jag har försökt hitta något program som gör det men det tycks inte finnas. Däremot finns det många som mot betalning plockar bort skräpet men jag är litet misstänksam – de har haft intresse att sätta in skräp också … Tills jag hittar något system som är någorlunda säkert så blir det tyvärr inga foton i kommentarerna. Inte heller kan jag lämna bort CAPTCHAn fastän den är ett elände. Beklagar.
Grattis till en fin liten tös! Fina bilder. Njut av mammaledigheten och varandra! Roligt läa bondbloggen när ni skriver från hela SvenskFinland.
Är det då bara kommentatorernas foton som kan innehålla skadlig kod och bondbloggarnas foton är “rena”
eller är den en liten dimridå!
När vi nu skriver med mailadress och signatur så vill vi nog vara seriösa.
WordPress är uppbyggt att hindra foton i kommentarer för det är en större risk. Ingen vet om du är du eller om nån har kapat din domän. Tyvärr är det alltför vanligt. Det finns riktigt säkra system där allt är krypterat – inklusive inloggningen men det är tunga system som kräver mycket av användarna och jag tvivlar att nån här orkar med det. Jag vet inte om jag själv skulle orka med fullständigt säkra system. Osäkerheten på nätet är ett stort problem. Uppladdade foton via Google och deras delsystem (t.ex. Drive) går igenom en tuff säkerhetskontroll men Google har sådana resurser att vi inte har en chans med liknande kontroller. Jag väntar på att WordPress skall få inbyggd kontroll av alla uppladdade bilder och då kan man släppa dem fria (även om en viss risk kvarstår).
Som jag ngn gång tidigare påpekat tycker jag att nivån (då gällde det CAPTCHA) inte nödvändigtvis behöver hålla samma nivå som försvarshögkvarteret i Pentagon. Tror detta också är ett lite specifikt fenomen för HSS-media. ÖT införde för några år sedan att debattörerna måste ha ett Face-book konto för att delta, och debatten på nätet dog pladask och har heller inte repat sig efter det trots andra metoder.
Drakarna Iltasanomat och Iltalehti då… “Tyck så skriver vi” metoden. Nu är ju det inte bloggar utan kommentarsfält, men iaf, det är ÖT också.
Som Per påpekar, så identifierar vi ju oss med e-post adresser. Tycker det borde räcka. CAPTCHA koden skrämmer säkert bort många goda åsikter efter 4-5 försök som inte går igenom för att små och stora bokstäver kan se lika ut, c, o ,v är några exempel. Kan lyckas att byta kod tills den består av enbart siffror men det bästa vore ju att slopa fanskapet och låta mailadressen duga.
Tyvärr är epostadressen det allra osäkraste. Den kan vem som helst sätta in. IP-numret är litet säkrare men inte mycket. Dessutom fungerar det inte därför att operatörerna byter IP-nummer för nästan varje gång nån tar kontakt. Du borde vilka mängder men skit som varje minut försöker komma in i våra kommentarer ! Släpper jag in den så försvinner era kommentarer i ett hav av smörja. Så illa är det !
Jag har faktiskt annat att göra än att sitta och radera allt skräpet för att de riktiga kommentarerna skall synas. Det är heltidsarbete.
Joo det är ett elände med skräpposten, de e blå piller, snabblån, allehanda marknadsföringshjälpare m.m. som fyller skräpposten här och visst kan det hända att nån hederlig kommentar i misstag hamnar där också. Cirka 12500 kommentarer har ändå kommit fram under årens lopp och det är vi glada för eller åtminstone jag gillar interaktivitet så därför har jag nog lämnat tv-tittandet till förmån för datorn. Men nog ogillar jag CAPTCHAn jag med det händer att man skriver om kommentarerna flera gånger då de försvinner om man inte lyckas få till det direkt. Försöker kopiera innan jag testar så att man kan klistra in den igen ifall det försvinner. Tyvärr är det nog nåt vi får lära oss att leva med. Vi kan väl ändå inte börja bygga upp ett system med personliga konton för alla som vill kommentera eller hur, Nisse?
Suck, jag har varit tvungen att ta bort alla extra konton från mina andra WordPressar eftersom de är ännu farligare. Det finns program som håller på dygnet runt och försöker bryta sej in till dessa konton. Jag startade om min datamaskin i går och fick genast ett dussin meddelanden från Google att det var nånting skumt med mitt konto. Efter att ha fått koder via mina mobiltelefoner och epostkonton så blev Google till sist nöjd med att jag är jag. Men det visar hur tuffa kontrollsystem de är tvungna att ha. Numera är det nästan omöjligt att logga in om man inte har tvåstegsverifiering och får en kod till mobiltelefonen. Och det blir hela tiden värre.