Höstplöjningen klar.

I går kväll plöjde jag de sista åkrarna som kunde plöjas för säsongen i fina förhållanden. Kunde ha plöjt mera om hemmanet varit större då det är roligt att plöja. Har dock en del grönsaksåkrar oplöjda men plöjer dem till våren efter att ha flyttat bevattningsslangarna till nästa säsongs grönsaksåkrar. Jag sparar en flyttning på så vis och så är det lättare att se vilka slangar som passar var när dom inte är ihoprullade. Dessutom hinner eventuella ogräsfrön gro innan jag vänder jorden. Vi har också små restpartier av kålrot, brysselkål och grönkål kvar att skörda, samt en del purjo men den har farit illa i regnen.

Plöjning i adventstider.

Brukar oftast så korn efter grönsakerna då det känns lättast att reglera stråstyvheten på kornet. Grönsakerna lämnar nämligen efter sig en hel del näring som är svår att bedöma vid sådden. Det är också en anledning till att jag inte plöjer nu för att förhoppningsvis minska näringsläckaget. Jag föredrar av samma anledning att plöja sent eller just innan marken fryser och i år har plöjningsförhållandena varit bättre i november än i regnen i september och oktober. Visserligen har det regnat i november också men inte lika ofta.

Så jag känner mig nöjd över att ha plöjt mera än vad som var målsättningen för hösten. Fast numera har plöjda åkrar blivit lite av ett skällsord medan växttäcke och direktsådd applåderas i miljöns och klimatets namn. Och visst håller jag med om att fleråriga städsegröna grödor gör gott åt jorden, kolbindningen och minskar näringsläckagen. Tyvärr så har jag en del åkrar som inte lämpar sig för vårplöjning och tiden är också knapp på våren. Har heller ingen egen möjlighet till direktsådd och vad gäller grönsakerna så finns det just inga alternativ till plöjning och intensiv bearbetning.

Jag tycker att ska man plöja ska man göra det enligt bästa förmåga, annars kan man lika gärna kultivera. Här lyckades jag ansluta kilen rätt bra om jag får tycka det själv 👍. Den observante hittar kanske ett fel i bilden också?

Så mitt bidrag till saken har så här långt sträckt sig till lite naturvårdsvall (som kunde vara mer om man hittade nån vettig användning för gräset), kummin samt lite höstsäd (tidigare råg men nu inne på andra året med höstvete). Jag har försökt ta till mig lite av den allmänna diskussionen och har en del idéer men återkommer till dem i kommande inlägg. Det har varit en bråd vecka och jag är både trött och förkyld så inte så inspirerad nu just 🙂

En god självständighetsdag tillönskas. 🇫🇮

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

8 reaktioner till “Höstplöjningen klar.”

  1. Vårplöjning på gammal sjöbotten brukar här resultera i knytnävsstora kokor som man svårligen får sönderharvade med ojämn uppkomst som följd. Kombinationen eko-korn/vårplöjning är svår för kornet fodrar lättlöslig näring vilken binds när den nerplöjda stubben bryts ner och frigörs när kornet inte han ngn nytta av den. Vid höstplöjning binds näringen över vintern under nedbrytningen och frigörs på våren när värmen kommer lämpligen till vårsådden. Jämnare kapillaritet är också odiskutabel.
    Visst är det lite ovanligt med plöjningsförhållanden i december men inte helt unikt. Det var ngn gång i början av 70-talet när min kusin plöjde en stenig hemåker på julaftonsmorgon bara för att kunna stoltsera med att ha plöjt på julafton. Utrustningen var Zetor 25A och Fiskars PP med knäledsutlösning som utlöste ideligen för åkern var stenig. Han spände på utlösningsskruven i vredesmod i botten och mycket riktigt ankrade gamla Fiskars PP i en jordfast sten. Det sa Tö-töff tvågånger i 25A och så sprack Fiskars PP mitt itu!
    Vokabuläret passade nog inte riktigt in i ngt juloratorium…

  2. Jo, det diskuteras mycket om plöjningens varande i olika diskussionsgrupper nu och för balkongbiologen är det kanske svårt att ta till sig hur det är att försöka få till såbädd bland tegelstenarna, jag gör mitt bästa att försöka förklara och tacksamt noterat att det finns dom som förstår. Å andra sidan så kan ökad kolbindning och höga humushalter minska på problemen men man måste dit först.
    Bra point i andra meningen, det där har jag glömt påpeka i diskussionen.

    I vintras plöjde jag 19 januari och det hade gått att plöja ännu i början av februari då vintern kom först till sportlovet. Kanske borde man dragit några drag samt prövat igen i slutet av mars för att kunna stoltsera med att man plöjt årets alla månader 🙂

    Segdragningen i Zetorn övervann segheten i Fiskarsstålet.

  3. Vi har riktigt hopplös lera och får sällan så snygga plöjda fält som du, Christer, Vissa år har jag kört tio gånger med harven över kokorna utan att få nån såbädd. Så därför kör jag med direktsådd. Inte av “ideologiska” skäl. Men visst märker man att plöjning är säkrare än direktsådd. I somras var direktsådden inte så bra även om jag har haft värre problem med plöjda och harvade åkrar vissa år. Vårplöjning hos oss är för det mesta lika med katastrof och åkrarna kan se ut som öknar. Men om man har en otrolig tur med vädret så kan det förstås fungera. Ytterst riskabelt i alla fall.

  4. Inga hargömmor där inte skulle yngve ha sagt. Det är en tid sedan man lärde sig plöja på riktigt med en 602 4wd och en treskärig överum tegplog.

    Alla tar självständigheten för givet. Året var 39 och sex ryska bombplan startade i estland och kom flygandes på låg höjd mot vasa. I gubbens hemtrakter i de västra byarna stod framstukalle med ett japangevär (minne från frihetskriget) och sköt mot dem. Hans farsa stog på trappan och ropade stjut framför. Varpå ett plan vände och kom på nytt men som tur sparade på bomberna. Det var också en annan byssbo som gjorde samma sak. Sedan tog tyskarna estland och våra takter sparades på fortsatta bombningar.

    En dag i småskolan gick en soldat på permission förbi och fönstret var öppen, varpå lärarinnan frågade så hela klassen hörde på. Hur är det att skuta på rysxxx varpå soldaten svarade vi ser it na vi bare stjuter.

    Läran i samma skola sade till sina elerver en del av er kommer att uppleva år 2000. Så blev det.

    Läste att i australien håller skörden på att förstöras pga arbetskraftsbrist förorsakat av coronan. Det är inte bara att så utan det skall sködas också.

    Leve 103 åringen

  5. Snygga tiltor. Måste vara torrare i Solf, här behöver man nog inte tänka på någon plöjning nu. Jag höll på att fastna med stövlarna i leran idag när jag gick över ett fält.

  6. Just idag på självständighetsdagen är det kletigt igen då den lilla snön vi haft smultit med nattens regn. Det var bättre i veckan som gick då det höll sig runt nollan eller nån grad under. Höstens mörkaste dag var det nog idag man fick tända pannlampan redan vid 15-tiden. Vi får hålla ut liksom med coronan vi vet trots allt att med säkerhet så går vi mot ljusare tider efter den 21 december. Hoppas att detsamma gäller coronan.

  7. Vi var ett gäng unga, unga vuxna och några familjer på självständighetsdagsvandring till gumböleträsk och storsträsk nära sibbostorskogs nationalpark. Bilparkeringarna var fulla redan kl 11 och hot om vite vid felparkering 60€. 20 minuters bilfärd från arabia typ. Någa stigar ned och runt sjöarna med inslag av spångar vid de lägsta ställen. Vau vilken pool var sexåringen kommentar och det berättar om man varit för mycket bort från naturen , den riktiga naturen. Sjöar, dalar och bergskullar om vart annat. Som skogsägare tycker man nog det är mycket virke kvarlämnat i omkullfallna träd. Jobb för skogskran och grävmaskin hade också funnits.
    Svårt att njuta fullt ut när så mycket borde gjorts. Mycket folk och mycket yngre, par och familjer, Några ester med kastspön, gubben skulle aldrig äta en insjöfisk. Metersbjörkveds halvor under tak och bågasåg till förfogande. Men sågarna var oskränka så det gick inte att såga. Kanske man borde ringa forststyrelsen och tipsa om förbättring. Satte hela halvan i brunnsringen och tutta på för att grilla korv. Så stilrent blev det inte men korven och kakaon var god i glada vänners lag.

  8. Jaa det har ju blivit coronaårets hit det där med skogsvandringar. Åter en sak som inte varit främmande för oss naturbrukare tidigare heller, fast oftast går man ju nån sväng i egna skogar. Och även där ser man hela tiden saker att ta itu med 🙂
    Men det är fint att folket kommer sig ut till skogs även om vi kanske ser med lite olika ögon på vad som är vackert eller inte.

Kommentarer är stängda.