Ny mediaerfarenhet.

Under hösten har jag tagit till mig en ny form av media, nämligen att lyssna till podcasts eller poddar eller vad man nu ska kalla dem. Orsaken att jag kom att började lyssna till denna form är i huvudsak SLC´s serie “framtidsodlarna” där nu det sista för hösten eller 10:nde avsnittet publicerats.

Framtidsodlarna 1: Kristian Bengts (puff) - SLC/Montem | Podcast on Spotify

Jag tycker Jens Berg som bandade diskussionerna tagit upp intressanta teman och relevanta frågeställningar så jag har lyssnat till alla och några avsnitt till och med flera gånger. Jag brukar öppna podden och låta den snurra nonstop de gånger det inte är något hörvärt på radion, på så vis har man lite sällskap under tiden man jobbar. De flesta som figurerar i framtidsodlarna känner jag från tidigare så det är bekanta röster. Och joo, jag är också tillsammans med äldsta dottern med i ett avsnitt, likaså finns ett avsnitt med bondbloggskollegan Sonja och hennes man. Så om Ni inte lyssnat så ladda ner podden för att ta del av den breda verksamhet som vi bönder sysslar med.

Länk till avsnittet härifrån.

SLC | Framtidsodlarna 3: Finne Farm (puff)

Podden och det faktum att jag, antagligen på grund av uppmärksamheten som mitt blogginlägg om Eivor föranledde i vintras, hamnade i rampljuset och därmed kom att figurera i flertalet tidningar samt Johanna Ventus välskrivna artikel som med sina över 6000 noteringar har gett en synlighet jag inte förväntat mig. Man är ju trots allt blott en vanlig bondpojk från Solf.

Uppmärksamheten i övriga media har också bidragit till att jag inte varit så aktiv här på bondbloggen, det kan faktiskt bli lite väl mycket ibland. Men artiklarna har tydligen berört och intresserat för folk har tagit kontakt på alla möjliga vis. Nedan ytterligare några exempel på reportage härifrån, som synes så har man synts en hel del i olika sammanhang.

Jag som inte är speciellt religiös hade väl inte förväntats figurera i kyrkpressen, men Johanna Granlund som skrev artikeln har ju skrivit om oss tidigare i sin bok “av jord” så jag tackade ja när hon frågade. Hon menade att dom nog skriver om “vanligt” folk också. Så här efteråt får man ödmjukt konstatera att man hamnat i celebert sällskap.
Marthaförbundets matkulturmagasin 2020.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

5 reaktioner till “Ny mediaerfarenhet.”

  1. Kanske nog bäst man besparar sig från dylikt. Jag har nu inte sett programmet så borde väl inte “såga” det direkt men vad jag hört så låter det inte som om det passar en arbetande bonde.

  2. Jag förstår precis vad du menar med att det kan bli för mycket av det goda. Bondbloggen var ju menad att lyfta fram böndernas vardag och det tyckte jag var en bra sak men de senaste åren har jag aktat mej noga för att synas i media. Det tar nämligen en massa tid och det finns en del saker som bara måste göras här hemma (som taket på huset). Bondbloggen är i alla fall ganska lätt att hänga med i så länge systemet fortsätter som förut. Litet är jag i alla fall tvungen att sköta underhållet. Alla system blir obönhörligen gamla.

    Man har också litet ansvar för helheten. Om alla alltid tackar nej så blir det inte några artiklar eller poddar alls. Du har nog gjort ett bra jobb så länge du orkar med allting. Personligen tycker jag att vanligt arbetande folk är mycket intressantare än all sorters “kändisar”som är mer eller mindre tomma skal skapade av media (som ju har ett visst eget intresse).

  3. Joo men i och med att man har en del förtroendeuppdrag så känns det liksom att man har nån form av skyldighet att ställa upp i de frågor som berör och för näringen framåt när man blir tillfrågad. Och det är kanske lite lättare för mig att berätta hur jag tycker och tänker då jag inte eftersträvar några speciella positioner i samhället, jag är nöjd med att vara en vanlig bondpojk från Solf.
    Mina skriverier/framträdanden är inte enbart tänkta som underhållning även om det nog skrivits en del som inte innehåller destomera fakta eller information också. Det är nog bondens vardag som är den röda tråden även om en del extraordinärt framkommit emellanåt och jag tycker också som du Nisse att det är intressantare att läsa om vanligt folk vars situation man lättare kan sätta sig in i.

  4. Lyssnade på kopodden och bäst var när tåget har gått för tvåhundra år sedan, ungefär när bonden paavo blev nedtecknad räknade jag ut men som svenskarna säger “jag förstår vad du menar”. Tåget gick före järnvägen blev byggd.

    Någon fiffig skogsägare borde göra lite olika stora julgranar och fota och sätt på en sticka och saluföra så för it folket sätta på datorn eller tv så har man sin gran digital. Som tidningar och räkningar och sådant modernt som de flesta ivrar för. Så får riktiga granar växa ifred och binda kol. Nu i klimatkrisens spår, hesa +4grader celsius idag. 21.12.2020

    På väg 170 österut från hesa så hälsar unga bönder god jul någonstans i västerkulla. Den belysta vägbommen vill dra ögonen mera åt sig men man har sett en och annan släpvagn genom åren.

    Kan också säga att ihopplockare i massor springer och plockar matvaror för hemkörning eller take away
    i ett aldrig skådat slag. Jobba hemifrån och matnäthandel blev något nytt för i år.

    Senast blev det att shoppa wc papper men nu blev det kaffepaket för ett års behov.

Kommentarer är stängda.