Te stoor ledun (soolsiidån)

För tre år sedan så slog vi cementbalkar under moofas te stoor ledun (pappas morfars stora lada) och nu fortsätter vi arbetet med att rusta upp den. Det blev två år emellan för vi måste laga taket på boningshuset och det tog två somrar.

Solen har gått hårt åt ena sidan och brädväggen är så dålig att vi måste sätta ett lager brädfodring utanpå med takfilt emellan. Det yr in snö på vintern så att det ibland är 30-40 cm snö inne i ladan. På norra sidan är väggen riktigt fin ännu så det är solens fel.

Solfrätt brädfodring

Ännu bättre syns hur mycket springor väggen har på en bild från 2018.

Före ombyggnaden

Men annars är ladan från 1930 i perfekt skick. Jag satte ett betongjärn genom ladan i ändan eftersom den stora dörren för tröskan tog bort alla stockar som hållit ihop ändan. Då jag kröp under golvet så såg jag att virket var som nytt.

Under ladan

Katten Grålle är alltid med då man bygger utomhus. I röret till höger går vår fiberkabel för datanätet.

Intressant var att väggbräderna var i prima skick under takkanten där solen inte kommit åt dem. Där var de lika fina som på nordsidan.

Prima bräder där takutskottet skuggat mot solen

Tyvärr hade ena hörnet invid den stora dörren ruttnat och det var en besvärlig sak för där finns inte rum för förstärkningar eftersom tröskans bord bara har några centimeter rum på sidorna.

Knuten invid dörren

Lägg märke till hur man på 1930-talet låste konstruktionen med tappar. De var ännu ganska starka trots att en del av virket ruttnat. Jag var i alla fall tvungen att sätta en stolpe på utsidan för att stöda konstruktionen eftersom det inte fanns rum på insidan.

Ny stolpe på utsidan

Knuten borde nog hålla ihop med tre gängstänger genom stolpen och de nedre och övre stockarna och genom hela ladan.

Sedan var det bara att sätta upp takfilt och spika nya bräder utanpå.

Nya brädfodringens början

Problemet har varit solen. Det är obarmhärtigt hett i den här södervinkeln och det går bara att arbeta tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Eller om solen går i moln. Men i stort sett hela juni har gått förlorat. Jag har mest bara suttit inomhus och druckit kall surmjölk. Inte ens huvudet har fungerat.

I morse steg jag upp halv sex för då var det +13 grader och började såga mera bräder. Tre stockar hann jag såga men sedan tog solen mej och jag måste gå in och dricka surmjölk.

På tal om sågat virke så börjar priserna i byggaffärerna vara skyhöga. Jag har inte märkt det eftersom vi bara har eget sågat virke men jag såg att det var kring 900 euro per kubik – och vi får 70 euro för stockarna. Jag blir alltmer nöjd med Logosol sågverket som jag köpte för ganska länge sedan. Mest sågar jag klena stockar eller sådana som har litet rötfel. Det är så gott som gratis virke. Det bästa är i alla fall att man får precis de mått man vill ha och precis då man vill ha virket.

Det blir nog en helvetisk sommar det här. Inget regn och solen steker vid +30 graders hetta. Och inget lättnad utlovas i juli.

Jag har allvarligt börjat fundera på solenergisystem. Det är ju mest lönsamt för oss som har fliseldning på vintern och kallufttorkar. Fläktarna går ju bara då det är mest sol. Vi har aurinkovirta.fi här i närheten (Villmanstrand) så efter semestrarna skall jag ta kontakt.

Och så har jag sysslat med att motarbeta de vindkraftverk som en schweizisk fond vill sätta upp i vår Tallmosa. Trettio eländiga torn på 300 meters höjd skulle förstöra hela landskapet på 30 km omkrets. Det är ingen “miljövänlig el” utan en miljöförstöring som närmast motsvarar brunkolsbrytning.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

4 reaktioner till “Te stoor ledun (soolsiidån)”

  1. Värmen är väl bra om man bara kan sitta i skuggan och göra ingenting. Men om man inte är funtad på det sättet är det svårt. Har ett litet terassprojekt på gång men det är bara riktigt tidigt på morgonen som det vill bli till nåt. Inkommande vecka tänkte vi också börja byta torkpanna, kanske man borde vända dygnet och jobba på natten.

  2. Tyvärr hör jag till dem som lider av hettan fastän jag sitter i skuggan och dricker kall surmjölk. Här hos oss går det att arbeta till klockan elva på kvällen men sedan blir det mörkt. Brorsan var nyss i Jakobstad och konstaterade att det är ganska ljust på natten där. Hos oss blir det därför mest på morgontimmarna som man arbetar. Det har varit ganska svalt på natten (+13 grader) men det är på morgonen. På kvällen räcker det länge innan temperaturen sjunker. Det går an om det blåser och solen går i moln men i dag fanns det inte ett enda litet moln på himlen. Och så arbetar jag på solsidan för det är ju där som brädfodringen är sämst. Vart försvann de fina kalla och regniga nordiska somrarna ?

  3. Var ute med den vackrare av oss med husvagn i veckan. Bl.a till Kalajärvi utanför Peräseinäjoki, Kaskö och Kristinestad. Gav ju möjlighet att lite titta runt på växtligheten. Aldrig tidigare, tror jag, att man
    kunnat se så tydligt vad som varit vårplöjt och inte. Ställvis gick ju att räkna tiltorna i växten ännu där torkan gjort sitt fast vi är rätt långt inne i juli. Men fanns också riktigt fina fält med frodig växt som tydligen blivit sådda i rättan tid. Till och med fanns ett fält med rågvete (!) strax utanför Kristinestad.
    Lite kvickrotsinslag men annars jämnt och fint. På flera ställen även svartträda på stora arealer. Månne vi får se ökad råg/höstvetesådd ännu i år?
    Men nu är det slut på “bailandet” och i morgon blir det till att försöka tillverka ny skorsten till torkpannan. Snön rasade ner från torktaket med sådan fart att det träffade skorstenen som nu ser ut som småkusinen till “lutande tornet i Pisa”! Anläggningen byggd 1984 och aldrig förr har snön kommit ner med sådan fart och kraft. Brukar falla harmlöst ner på pannrumstaket. Pannan är original från 1984 och har funkat klanderfritt sånär som på att pumpaxeln till brännarn gått av en gång och lagren i huvudfläkten har jag bytt 2 gånger. Reläet till brännarkvitteringen är också bytt en gång. Munstycken är ju förbrukningsvara så de räknas inte. Brukar ha som målsättning att torken ska gås igenom och provköras innan Jakobs Dagar är över så kan hända “skrapar e i stänkskärmarna” lite med målsättningen i år för invigningen av dagarna var i kväll!

  4. Ni har det nog bättre än här. Vi har inte fått regn på en månad och det har varit över +30 grader länge nu. Den brodd som inte drunknade i våras torkar nu bort. Vallen ger usel andra skörd. Bara höstsäden växer men den lider också av torkan och hettan.

    Det var i år bäst att så riktigt sent i juni men även om den grödan är jämn så lider den också av torkan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.