Aldär meir !

Det har varit en tung tid med hetta och torka. Jag kan inte göra nånting utom tidigt på morgonen och sent på kvällen för jag lider alldeles förskräckligt av hettan. Inte ens i verkstaden eller den gamla tegelladugården har det varit dräglig temperatur. Så jag har inte fått mycket gjort och inte heller orkat skriva nånting. Men nu gick temperaturen ned och är 16 grader och ännu svalare blir det i morgon bitti. Helst skulle jag säja “aldär meir” (aldrig mer) om vädret men det bryr sej inte ett dugg om vad jag tycker.

Vi for iväg till Sverige i början på juli och där var det betydligt svalare även om det inte kom mycket regn där heller. Men det kom omkring 30 mm sedan början på juni och det är mer än här i Hindersby. Eftermiddagarna var nog heta – jag mätte +42 grader vid husväggen där jag höll på att reparera trappan. Den var så rutten att allt blev bastuved. Nu är i alla fall den nya trappan färdig och till och med målad (golvet tjärat).

Den gamla trappan reparerad

Orsaken till att vi alls for till Sverige var att jag fick en Birka-resa till födelsedagen. Och Birka-resorna ordnas bara i juli. Vi var på 90-talet i Birka då utgrävningarna ännu höll på. Birka är alltså Sveriges “första stad” som åren omkring 750 till 970 var ett viktigt handelscentrum med goda långväga handelskontakter. Speciellt mot slutet var huvudvägen för hela Europas öst-västhandel via Birka och längs Finska viken till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) och längs de ryska floderna till Bagdad och Kaspiska havet. Det var stora mängder arabiska silvermynt som kom till Birka den vägen. Men det viktigaste var ändå vägen till Holmgård (Novgorod), Konugård (Kiev) och Miklagård (Konstantinopel).

Troligen var våra förfäder sådana som inte iddes åka hela vägen till Miklagård utan i stället slog sej ned i den nyländska skärgården eller åkte inåt landet längs åarna. Trafiken längs Finska vikens kust till Ladoga var så livlig att det säkert fanns många provianteringspunkter (bondgårdar) längs kusten.

En del av gravfältet med över 5000 gravar – över 1000 år gamla

Visst var det intressant. Jag har alltid varit intresserad av historia. Men det var nog sista gången jag åker iväg mitt i sommaren. Det blev ett elände för halva släkten som måste vattna i hettan och torkan. Och då man kommer hem så är allt lika ogjort som då man for. En bonde har inte råd att åka bort på sommaren. Aldär meir !

Åkrarna ser bedrövliga ut. Först regnade det på våren så brodden drunknade och sedan tog torkan det som var kvar. Lustigt nog så är det som såddes till sist jämnast men det är förstås sent utvecklat. Det vi sådde till först är också hyfsat även om där finns fläckar där brodden drunknat. Höstsäden är bäst men lider nog också av torkan. Första vallskörden var ganska bra men återväxten har varit usel i torkan.

Direktsådd bevarar fukten ganska bra men det var inte till fördel den här våren då brodden drunknade. Det som blev kvar är ganska kort så liggsäd behöver man inte vara rädd för. På bilden nedan blev åkern till höger sådd till först före regnen medan åkern till vänster såddes till sist efter regnen – delvis i vatten. Jag vet inte vad man skulle ha gjort även om man kunnat se in i framtiden och förutspå vädret.

Till höger sådd före regnen, till vänster sådd efter regnen

Flyghavren verkar också tycka illa om vädret för det finns ganska litet. Men så har jag sprutat med Broadway som torde bita på flyghavre också. Åkern till vänster var gröngödselvall som skördats varje sommar.

Just nu njuter jag av det kalla vädret. Det är skönt att få huttra litet och vara tvungen att klä på sej. Det räcker inte länge för på söndag skall det bli varmt igen men fram till dess orkar jag göra nånting nyttigt.

Till sist en bild av en av våra katter Lill-Skuttan. Den har liksom Grålle fått för sej att följa med byggandet och klättrar upp och ned på stegarna. I fjol klättrade de upp med stegen till balkongen men den här stegen stod bara lutad mot väggen. Ibland så springer de i fötterna så man måste föra in dem för att få arbeta i fred. Och så är jag rädd att tappa nånting då de svassar omkring under stegen.

Stegkatt

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

5 reaktioner till “Aldär meir !”

  1. Var och blev hundbiten i tuuri så första timmarna på semestern blev livsfarlig så fort man kom till landet från storstan. En argsint stor terrier kom springades från en husvagn i löplinan och linan gick av av. Sandaler, shorts och t-shirt är inte den bästa utrustning att slåss mot en oskolad galen hund med.
    Ägarna lovade betala alla kostnader så det blev ingen polis inblandad och hunden får leva vidare. Akut till alavus, stelkrampsspruta och antibiotika i fem dagar och mjölksyrebakterier för tarmen.
    Nu är handleden och armen rätt bra återställd.

    Typisk landsorthälsocentral. Ny utskolad ung läkare och sjuksköterska som sätt det mesta och kunderna började strömma in i jämn takt. Hundbett, hjärtsvikt, akut reumafötter, och en som trampat på en spik. Stelkramp är ett bra ord att få fram på finska när man är utanför ankdammen.

    Det blev inte så mycket jordbruk, nåja tort tort tort kort beskrivet.

  2. Är ute med husvagnen med Husmodern och här i Kuopiotrakten där vi befinner oss nu har torkan gjort sitt och på flera ställen längs vägen har kornåkrar slagits och rundbalats! Mellaneuropa igen dras med för mycket vatten och översvämningar. Kan bli en intressant höst vad beträffar spannmålspriserna. Fast i detta land brukar ju inga ekonomiska lagar och marknadskrafter fungera så det blir väl en höjning med en tia eller max två!

  3. På Eriksgata.

    Besök hos en växthusodlare.

    Odlarpriset på tomat hade varit något bättre i sommar än senaste sommar. Men flera kolleger hade gett upp under de senaste åren berättade han. Torvbränningen hade också stött på motvind. Så nu blev det flis för hela slanten. Ingen kommer knappast ta över så det blir väl att sätta plåt på växthusen och gör de till ett båtförvar.

    Besök hos en jordgubbsodlare utefter åminnevägen.

    En ung flicka kommer fram bakom en vägg i gårdsbutiken och jag frågar något rakt på vad gjorde du där. Packade jordgubbar svarade hon glatt så jag hamnade köpa tre liter jordgubbar. Goda var de må jag säga.

    Besök hos en grönsaksodlare.

    Kör på talang för de var kanske 87-88 jag var dit senast.

    Christers två döttrar? sitter i kafferummet i packhallen och säger christer är ut på grönsaksfältet en god bit därifrån. Visar mig vägen på datorn så är det bara att åka iväg. Träffar på några jobbare som visar längs bort i andra ändan av fältet där är bondbloggare och sliter med en bevattningsmaskinen som gett bra motstånd på morgonen. Nu kom det nog bra med vatten ur rampen så salladen får sig en dusch för att hålla sig vid liv. Sade till christer att han måste nog hjälpa till för nisse orkar nog inte ensam, blogga alltså. Han beklagade sig att kommer man in elva på kvällen och ut sex på morgonen så räcker krafterna inte till.

    Besök hos en pälsfarmare.

    Han hade farmat i 53år och när aktiekapitalet gått under 50% så blev det inget coronastöd.
    Nu var gubben och pengarna slut så det var bara att ge upp. Minnen finns kvar.

    Det är mycket man hinner och höra under en semester. På tal om en levande landsbygd.

  4. Anfäkta inte Christer. Han har mycket mera arbete än jag. I jämförelse med honom så är jag på ständig semester. Farsan sa på gamla dagar att han arbetat hårt hela livet för att göra arbetet lättare (han mekaniserade gården). Jag siktar inte på ökade inkomster utan på minskade utgifter och mindre arbete så jag hinner reparera själv – vilket ju minskar utgifterna.

    Arbete finns det hela tiden hur mycket som helst – speciellt då man försöker göra allting själv. Å andra sidan är det ganska omväxlande och roligt att syssla med alla sorters arbeten. Det är liksom naturahushållning med en hel del högteknologi inblandad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.