Mera brädfodring

December 2013 var varmt. Vi höll på att bygga ända fram till nyåret. Då började vi förnya brädfodringen på den nya ladugården (byggd 1945) för den var ganska dålig på solsidan.

Brädfodringen på solsidan december 2013

Vi hann inte få upp mer än två bräder men tänkte fortsätta på sommaren. Det blev det ingenting av för vårt kök brann i maj 2014 så det blev köksremont. I augusti 2016 bytte vi luckorna till kalluftstorkens utgångsluft för de gamla började vara alldeles slut. De nya är av filmfanér och större och lättare än de gamla.

Nya utluftsluckor till kalluftstorken

Därefter hände inte så mycket för det fanns viktigare saker att göra. Vi lyfte upp ladan och slog cementbalkar under väggarna och så gick två somrar till att laga taket på boningshuset.

Men nu kom vi igång med resten av brädfodringen på ladugårdsändan. Det passar bra för vi förnyar brädfodringen på ladans solsidan också. Nu köpte jag en spikpistol för senast då jag slog i 20 kg spik i lådbalkarna till flislagret så fick jag en ordentlig knöl på högra armen. Den blev litet överansträngd. Det känns inte alls men man har problem med högra skjortärmen.

Spikpistol och knöl på armen

Det är inte så lätt att spika med spikpistol heller. Den är ganska tung och klumpig. Den klarar upp till 90 mm spik men i det gamla hårda virket så behövs det minst 7 bars tryck. Det var litet problem med magasinet först men med en hel del olja så började spikarna matas fram.

Då vi nu byggt nya ställningar så målar vi med detsamma. Det är ännu oklart hur vi skall komma upp till högsta punkten som är mer än 9 meter över marken. Troligen måste vi bygga en våning till på ställningarna.

Ena sidan spikad och nästan målad

Vi sätter takfilt under den nya brädfodringen så att väggen blir tät. De nya bräderna torkar ihop i solen och de äldsta (åtta år) har redan betydande springor.

Halva väggen klar

Det värsta med den nya väggen är att de andra husen ser ganska anskrämliga ut.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

6 reaktioner till “Mera brädfodring”

  1. Många klagar ju på att spikpistol inte är lämplig för just fasadbrädor, dels för att de spikarna inte håller fasadbrädorna i längden eller så ställer de in den så att de ändå använder hammare för de sista mm så att inte spiken trycks in så djupt i fasadbrädorna. Men det lär ju inte ha någon betydelse på en lada!

  2. Det jag mest tycker illa om är de plastrester som blir kvar under spikens huvud. Därför ställer jag in trycket så att huvudet inte går in i träet och sedan tar jag bort plasten och slår in spiken med hammare (ett slag). Det är inte alltid som det blir plast kvar under huvudet heller. Den faluröda slamfärgen som vi använder fastnar inte så bra på plasten så det kan bli vita prickar på väggen annars. Det gör annars inte så mycket men det retar mej …

  3. När vi spikade ny brädslåning för några år sedan, med maskin med gaspatron så den första satsen spikar skrovliga men i brådskan blev andra satsen släta och nu är ribborna ett par cm ut redan. Borde nog vara skruvar på sydsidan. Annars blir fasaden som en gammal träbåt som skall spännas om nästan årligen. Två gubbar med hammare en på in och en på utsidan.

  4. Jo, de gamla spikarna från 1930 var viade på insidan så de höll nog ända tills bräderna ruttnade. Jag är litet fundersam över spikpistolens spikar (90mm) men en hel del går in i stockar som är stenhårda. De spikar vi har använt är både räfflade och har lim. Men efter 70 år så …

  5. Ett besök hos storbonden.

    Är ut och cyklar och det hörs ett dovt muller på avstånd. Utefter ett par småvägar och gårdar så så passeras snart upp till närmare tio traktorer och där går en traktor på halvgas med en fodervagn som blandar till foder. Ensilage mineraler mjöl och vatten. Traktorn går kännbart tungt och vagnen gungar rejält fast den är försedd med boggie 17.5″ lastbilsdäck. Vågen visar på 2200kg foder och mer hälldes i med en teleskoplastare. Byter några ord med bonden när mera vatten tappas i. Klockan är 21,30 och han har just varit in och sagt gonatt till minstingen som börjar årskurs ett följande dag. Skördetröskan är ännu borta för tröskning är också på gång. Kossorna är hungriga och skall ha mera mat och sedan skall torken fyllas när säslassen börjar komma hem. cyklar vidare så man inte stör för mycket.

Kommentarer är stängda.