Med skräckblandad förtjusning mot framtiden

Long time no see heter det visst. Inspirerad av Christers önskemål om att vi lite skulle spekulera över framtiden fick jag ny fart och avser nu knacka ner ett inlägg om saken. För fundera över framtiden, det känns nästan som en heltidssysselsättning för tillfället. Och det upplever jag som både bra och dåligt.

För X antal år sen satt jag av en föreläsning med Christopher Trier, som många säkert känner till. Det var bara bönder i salen och han frågade om vi visste vad som utmärker en bonde – dvs i tankesättet. Eftersom ingen visste så svarade han själv: “Bönderna är den enda yrkesgrupp som kan misslyckas med något 10 år i rad men ändå tro att det elfte kommer det nog att lyckas”. Åtminstone jag tog till mig detta, men att böja en gammal järnstång är lättare sagt än gjort.

Därför välkomnar jag på ett sätt det som nu händer, även om det för med sig många problem och svåra lösningar. Men det tvingar oss att tänka om, och det är kanske bra på sikt.

Alla vet vi ju spelförutsättningarna. Gödseln och energin har ränt iväg i pris något alldeles ofattbart. Just nu har ju också produkterna (alltså växtodlingsprodukterna då) följt med och är dom högsta som jag kan minnas. Det är såklart bra för spannmålsbönderna, men riktigt illa för djurproducenterna.

Alltså är det inte bra nu heller.

Till saken; Hur tänker jag då inför ny säsong? Jag har de senaste åren skrivit några blogginlägg om min nya vurm för gröngödsling. Efter många år av experiment har jag kommit fram till att en tredjedel av åkermarken skall ligga tre år i klöverträda och sedan brytas för höstsäd. Nuvarande förutsättningar ger ju ingen orsak alls att ändra på detta.

Själv missade jag min vana trogen dom första tågen i höstas, men kunde ändå köpa in gödsel till ett pris som egentligen inte är hanterbart, men ändå betydligt under nuvarande riktpris. I samma veva som jag vaknade gällande gödseln så for jag runt i ortens lantbruksaffärer och köpte upp bekämpningsmedlen som fanns i lager från förra säsongen, och dessa kunde faktiskt fås för ganska “moderata” priser. Jag anar ju nämligen att även bekämpningsmedlen kommer att rusa uppåt nästa år, för det mesta brukar ju följas åt. Å andra sidan har jag aldrig ännu haft rätt i nån form av spekulation, så antagligen faller dom ju i pris. I så fall är ju det bara bra för branschen.

Vi har ju för tillfället en såkallad “bra” vinter. Vad som sen är bra är väl individuellt, själv är jag ingen vän av varken snö eller köld, men det är en sak, en annan är att det är ju precis såhär det skall vara i Finland. Hur som helst brukar ju en “bra” vinter följas av en “bra” sommar, något som ger hopp inför nästa sommars odling. På sidan om detta har jag fått revidera mina åsikter lite eftersom jag ju med egna ögon ser hur kollosalt bra hästarna mår i snö och köld, jämfört med i en slaskpöl med blåst och regn.

Alltså, hur blir då nästa sommar. Jo, jag har aldrig gillat “slarvodling” så till den delen jag sår nyttogrödor kommer jag nog att göra det med precis samma produktionsinsatser som tidigare. Nån typ av odling där man minskar ner produktionsinsaterna roar mig inte. Nu får man bara hålla tummarna för att priset nästa höst skall vara ditåt hyfsat, för enligt dom kalkyler jag gjort är nog lönsamheten vid normal skörd bättre nu med högt pris på insatserna men även ett högt spannmålspris. Däremot blir ju risken större och missväxt eller prisfall kommer ju att slå en på käften brutalt. Men så är det ju i alla branscher.

För tillfället är jag mera oroad över kostnaderna för energin. Under många år har jag försökt sänka bränsle- och elförbrukningen på täppan, och där finns inte mera att ta utan att tänka om helt (tex ny energikälla till torken) Gemensamma nämnaren för allt detta är att kalkylerna alltid landar på samma punkt. Byta traktor till en som förbrukar mindre, byta energiform i torken, byta uppvärmning i bostadshuset, det landar alltid på samma sak. Rörliga kostnaderna kommer nog ner, men inte så mycket att det motiverar investeringen. Sen är det en annan sak om tex torkpannan beger sig till himlen och behöver förnyas, men att avsluta fungerande apparatur motiverar mig föga.

Det enda som för tillfället kan få svansen att vifta lite är solpaneler. Visst, jag är säker på att det också handlar till viss del om glädjekalkyler, men visst är tanken lockande att få ner elström – kanske till en elbil gratis från himlen.

Något som jag däremot ivrar för är ökat samarbete mellan gårdarna. Inte som fordomdags så att man äger maskinerna gemensamt, det brukar sluta i gråt, förr eller senare, utan ett mera överlagt, utvecklat samarbete. Varje spannmålsbonde behöver inte äga en Väderstadharv eller en direktsåmaskin. Om bonde A äger och förstår sig på torken, kanske odlare B kan handla en tröska. Sen slår man ihop sin odlingsjord, kanske inte juridiskt eller ägomässigt, utan man gör upp ett avtal om markanvändning. På detta sätt skulle man spara tid, investeringar och kanske till och med kunna utveckla kunskapen om alla inte behöver kunna allt. Dessutom skulle det vara bra med mera rotation på odlingsmarken, personligen kan jag tex inte så oljeväxter i vår fast jag skulle vilja, det passar helt enkelt inte in i markanvändningen i år.

För handen på hjärtat nu kolleger, det är egentligen inte gödsel och elpriset som är den riktigt stora boven här, utan det är maskinkostnaderna som skenat iväg och blivit så höga att inga marginaler finns till högre pris på produktionsinsatserna.

Så, riktigt på riktigt, om någon av mina kollegor på rimligt avstånd tycker detsamma så ta kontakt så kan vi fundera lite på nutid, framtid och dåtid.

Vi har ju kommit så långt i utvecklingen att även om jag skulle ha råd att köpa en fabriksny tröska (vilket jag inte har) så finns det idag på marknaden ingen “tillräckligt liten” för mitt behov. Det är kanske mest utmärkande med tröskorna, men egentligen gäller det alla maskiner. 40 ha kanske inte behöver en harv på 6 meter (fast jag nu har det) osv osv.

Till slut vill jag vara noga med att påpeka och understryka och framhålla att ovanstående text är skriven av en halvtidsspannålsbonde med 40 betalda hektar i bakfickan. Jag är helt säker på att andra spelregler gäller för djurbönder, men det kan jag inte tvärsäkert uttala mig om. Alltså låter jag bli.

Sen är det ju bara så att rent affärsmässigt skulle det kanske vara klokt att avstå hela etablissemanget, sälja bort och leva lyckligt resten av sina dagar, men nu är det inte riktigt så enkelt, det är ju ändå så att även fast det misslyckats 10 år nu, så kan ju det elfte bli bra – eller hur var det nu?

Sen är det ju bara så att det räcker att titta på ovanstående bild. Den föreställer ju livets mening. Eller hur?

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

3 reaktioner till “Med skräckblandad förtjusning mot framtiden”

  1. Hej kalle , fint inlägg ! Jag är av samma åsikt i många fall även om jag som du märkt gått in för “slarvodling”. Om ingen vill betala för vetet så är det ingen idé att sätta ned pengar och tid på det. Jag kommer visserligen att göda ungefär som förut nästa vår men det beror bara på att jag redan har gödseln hemma och det tar tid att svänga en så långsam skuta som ett jordbruk. Jag säljer nästa års grödor först år 2023 på våren/sommaren just för att spara torkkostnader. Då räknar jag med att mina nya solpaneler skall få torkfläkten att snurra gratis våren 2023. Javisst, det tar lång tid att ställa om. Och jag är absolut av samma åsikt att det inte lönar sej att kasta bort gamla investeringar förrän man måste.
    Vårt torksystem har byggts upp under 40 års tid ! På 80-talet funderade jag länge om jag verkligen skulle bygga en ny kalluftstork (inklusive nytt hus) eller inte. Till all tur byggde jag och med solpaneler så tänker jag torka gratis (ifråga om rörliga kostnader).
    Likaså är satsningen på flisvärme från år 1983. Jag ser på Nord pools elpriser och är glad att jag satsade på flis för snart 40 år sedan.
    Ifråga om maskiner så är jag på en annan linje för där köper jag egna maskiner (gamla) och lappar ihop dem själv. Igen är jag glad att jag byggde den nya verkstaden 1986 (nåja, det tog flera år). Speciellt glad är jag att den är så hög att jag kan köra in skogstraktorerna med lastare för nu är det kallt att lappa ihop dem utomhus !
    Men jag vill absolut påpeka att varje bonde skall tänka själv och fatta beslut som passar just precis honom och hans gård. Rådgivare i all ära men de behöver inte betala priset för felaktiga råd. Dessutom vet man aldrig hur framtiden ser ut så vad är ett bra eller ett dåligt råd ?
    Och jag håller helt med definitionen på en bonde. Även om det nu varit dåligt i mer än tio år så tänker jag ändå att det kanske ser bättre ut efter nästa skörd. Då jag kör hem från skogen så brukar jag se på aftonhimlen som de senaste dagarna varit fantastisk och tänka att visst fasen är det fint att vara bonde i alla fall.

  2. Trevligt att du blev inspirerad 🙂 Speciellt som det alltid är roligt att ta del av dina funderingar. Håller dessutom med i mycket av det du skriver och visst är det så att bondens tro är starkare än mången kyrkobesökares.
    Maskiner tycker jag ändå att man bra kan dela på om det finns lämplig samarbetspartner. Jag delar till exempel plogen med en granne, vi tyckte då i tiden att det var bättre med en halv femskärig än varsin treskärig. Det finns ju oftast gott om spelrum med plöjningen så nån dag hit eller dit spelar inte så stor roll. Däremot skulle jag inte vilja dela växtskyddssprutan, jag har ju en del känsliga grödor och vill nog gärna ha full koll på vad som lagts i tanken senast. Dessutom kan det vara frågan om minuter ifall en skadedjurssvärm angriper grönsakerna. Tröska tycker jag går bra att leja, det finns numera god kapacitet och jag har oftast brått med grönsakerna i trösktider. Genom att leja får man ju en arbetare till på gården, ser man bara till att lediga vagnar står på åkern så fylls dom snabbt. Torken kanske ändå är bäst att ha själv i och med att man samtidigt får lite lagerkapacitet. Själv har jag bara kalluftsgolvtorken till förfogande och oftast är en del av den upptagen med annat så den borde byggas till så tork lejer jag också till en del. I år skulle man dessutom ha fått ett välkommet tillskott om man kunnat lagra spannmålen en tid. Att byta ihop mark för bättre växtföljd har jag också pratat mig varm för, jag som har stort sortiment ser nog hur bra jorden och framförallt mikrolivet mår av varierande odlingsväxter. Daggmaskarna vill också ha annat än halm att mumsa på. Tyvärr har stödsystemet och ekoodlingen försvårat bytesmöjligheterna.
    God fortsättning på nya året……..

  3. Nisse och christer är glad kalle är igång igen, som van stjärntydare är jag inte alls förvånad.
    Vissa planeter dyker alltid upp igen vid vissa tillfällen. Sällan med alltid vid rätt tillfälle. Nåja.

    Att byta traktor för att få ned bränsleförbrukningen, är något långsökt, kanske köksbordsdiplomati.
    Är man entreprenör och kör dagligen men för en spannmålsbonde med några veckor aktiv körtid vår och höst, då håller inte kalkylen. Om man nu inte råkar känna på sig ett större haveri är på kommande.
    Det går att minska bränsle med samma traktor, så några ha mindre. Det går även att maximera nyttan och ta det av bilen i stället där det är dyr beskattad diesel/bensin. Cykla en dag i veckan till jobbet vid gott före. Själv tänkte jag minska ca 30% på bilkörande genom bättre planering, finns det två bilar i huset är det lättare förstås.

    Det där med slarvodling är lite tudelat. När jag i flera tiotals år kastat kemisk gödsel, herbicider pesticider, ganska ensidig odling så nu ger jag den vila och återhämtning. Vall med inbyggd kvävegödsling. Kol och humusbildning. Alla gårdar har olika förutsättning.

    Det där med dyra maskiner. När jag till sist plöjde mina ha på ett par dar och 363 dagar var den i maskinlidret och tog plats. Det blev att sälja plogen i mitt fall då och köpa aktier. Den blev som väinämöinens sampo. Den jobbar oerhört bra varje dag. Har fina minnen kvar av våra dagar tillsammans.

    På tal om vinter. Jag tror den här vintern kom alldeles rätt. De yngre höll på att glömma hur en riktig vinter är. Nu vet och kommer nog alla att veta vad det är att fasa ur en hel massa olika bränslen och priset på el och fjärrvärme som kommer att märkas i räkningar, hyror och vederlag.

    Nu måste jag peta in en pinne i brasan, när det ännu är tillåtet.

Kommentarer är stängda.