Det blev en lång tid sedan senaste inlägg för det hände en hel del i februari. Och då menar jag inte deklarationen som är en årligen återkommande ”olycka”. Men först måste det nämnas att det var en fin skogsvinter i januari och februari i år. Visst var det en aning svalt med -29 grader och då for vi inte till skogs för det är lätt att köra sönder maskinerna i en sådan kyla. Men det var inte så många dagar med den kylan.
Som framgick av föregående inlägg så hade granbarkborrarna festat ordentligt på den gamla åkern och all större träd hade dött och måste tas bort. Det blev en ordentlig glänta i skogen och man kunde tro att det blivit åker igen men det finns en hel del små granplantor där.
Då barkborreträden var bortplockade från den tidigare åkern så fortsatte vi uppe på stenbackarna där det också fanns en hel del torra granar. Det har varit svårt att komma upp i stenbacken men nu då nästan alla träd togs bort var det lättare att hitta en väg mellan stenarna. Det var också lätt att hitta plats för att svänga vagnen för det gick inte att köra i en slinga på grund av alla stora stenblock.
På grund av kylan så hade vi fina vägar över åkrarna som höll utan problem. Vissa år har det blivit ganska djupa spår men nu var det rena autostradan. Kylan höll i sej i nästan två månader med ganska litet snö. Tjälen blev däremot inte alls så djup som man kunde ha förväntat sej för snön var lös och isolerade bra. Det var nödvändigt att köra upp spår för där frös det till ordentligt.
Zetorns ena bakring var flat en morgon men det var inget större problem för den stod invid verkstaden så det var bara att ta bort hjulet och köra det till reparationsverkstaden där innerringen snabbt byttes ut. Kvaliteten var inte den bästa för en skarv hade brutits upp i den. Sedan var det bara att sätta tillbaka hjulet igen. Men visst var man glad att ha en verkstad så man fick in både traktor och vagn och inte behövde stå och skruva ute i årets kyla.
Sedan var det dags för nästa stenbacke där vi inte kommit åt träden på många år. Nu hittade jag i alla fall vägar så jag kom tillräckligt nära för att komma åt dem med bommen på stora Farma. Men det var nog spännande att se om jag skulle köra sönder nånting för lätt var det inte att komma över stenarna och groparna. Det gick i alla fall och så började vi ta bort de stora granarna från backen av vilka det kom upp till tre svarvstockar (5,8 meter och över 24 cm toppdiameter) per träd.
Det gick fint ända fram till slutet på februari (ringen var bara normalt slitage) men då började olyckorna hopa sej. Först blev vi tvungna att bogsera hem Zetorn från skogen för motorn började dunka på ett mycket olycksbådande sätt. Och efter att ha skruvat isär motorn så visade det sej att vevaxeln hade brustit vid fjärde cylindern.
Nå, det var slut på Zetorn för den här vintern eftersom det betyder fullständig motorremont. Jag hade nog tyckt att den dunkat för mycket. Vevaxeln blev ju utbytt för åtta år sedan då oljan hade runnit ut och motorn skar ihop. Den remonten var tydligen inte lyckad.
Så nu sitter jag och funderar om det lönar sej att köpa en ny (begagnad) Zetor 8011 eller reparera motorn. En begagnad 8011 kostar omkring 5000 euro. Att det måste vara en Zetor beror på att fästena för lastaren då kan flyttas enkelt. Att svetsa ihop nya fästen tar en hel del tid. Om jag byter vevaxel, kolvar och cylinderfoder (allt som rör sej) så kostar delarna kring 800 euro (utan moms). Men det är en hel del arbete med att plocka ut motorn och byta allting. Det har jag gjort en gång så det är inte omöjligt men man vill gärna att den sedan håller ihop mer än åtta år. Vevaxeln bytte jag i december 2018. Den ursprungliga höll i 43 år.
Men skogsarbetet måste fortsätta så vi satte 91:n (”nya” Belarus 825 från 1991 som jag köpte 2024) framför skogsvagnen. Den har inte fästen för lastaren så jag måste lasta på och av med gamla Belarus och Farma 8,5. Det tar ju mera tid så skogsarbetet går långsamt. Och så brast bommen på skogsvagnen ett par dagar senare …
Det gick värdefulla kölddagar förlorade men en bom svetsar man ju ihop. Det var tur att jag för 40 år sedan byggde en ordentlig verkstad så att alla maskiner ryms in – bland annat traktor med skogsvagn och lastare. Det hade inte varit så trevligt att skruva på vagnen i -15 grader. Nu tog vi loss bommen och drog in den i den varma delen av verkstaden och svetsade ihop den. Som förstärkning svetsade jag två stålplattor på bägge sidor om bommen så kanske den håller i 40 år till.
Så var det bara att koppla fast vagnen och fortsätta att köra. Och – som sagt – en olycka kommer sällan ensam så efter ett par dagar så lossnade fästet till en styrcylindern på vagnen. Det var inte första gången så jag hade svetsat fast cylinderfästen i en tjock stålplatta som sedan skruvas fast i balken. Då är det lättare att ta loss plattan och svetsa fästet på nytt och sedan skruvar man fast plattan igen. Det är mycket krångligare att svetsa direkt på vagnen. Dessutom har balkarna för tunna väggar och en platta håller bättre.
Det hör till att både det ena och det andra går sönder i skogen – speciellt som vi nu kör i stenbackarna vilket går hårt åt maskinerna. Sedan blev belarusen stående i skogen då oljan rann ut. En slangbit till oljekylaren hade spruckit. Om man ser på slangklämmarna så är de betydligt nyare än de andra så troligen är slangbiten utbytt redan tidigare. Och den ser ut som en kylarslang – som inte tål olja någon längre tid. Nu bytte jag till en bit från en kylarslang för jag hade ingen oljeslang hemma men den måste bytas kvickt innan jag glömmer. Mest harmar det att ännu en fin kölddag gick förlorad.
Därefter rann oljan ut ur servostyrningen. Det var ingen överraskning för redan för flera år sedan då ett träd föll över motorhuven så fick en slang litet fel och jag hade redan beställt en ny slang som nu kunde bytas snabbt. Men all olja som rann ut drogs in i fläkten så motorn såg ruskig ut och fläktremmen började slira. Då det blir varmare väder så måste nog motorn tvättas ordentligt.
Det har varit en ovanligt kall vinter i januari och februari så för första gången måste vi flisa före sommaren. Det finns ju massor med torra träd så det var inget problem. Den nya flisen – som inte är torkad i kalluftstorken – brinner bra men den rasar inte ned i skruven så man måste skyffla den flera gånger varje dag. Annars blir det en grop i flishopen och nere i gropen går skruven tom. Det gick på 10 minuter att flisa ett lass torra stockar direkt in i flislagret.
För en vecka sedan svängde vädret fullständigt och från -15 grader blev det +5 grader. Isvägarna håller fortfarande så vi kan köra ut stockar ännu. Sedan får man se hur det ser ut om ett par veckor. Åkrarna börjar vara bara.
Nu är dagarna så långa att man knappt orkar såga fram tills det blir mörkt. Sedan är gubben mogen för sängen för att orka stiga upp då det blir ljust. Då är det som kallast och ännu fryser isvägarna nerifrån så man kan köra över åkrarna. Men man vet inte hur länge …
