2010 kommer att stanna i minnet som ett märkligt år. Dom årtalen man minns hittils är 1974 (Höet på störar i oktober) 1985 (sådd i juni och en fruktansvärd höst). 1990, (ett sagolikt toppår). 1992 (Liggsäd). 2004: (Makabert regnig höst).
I denna rad kommer också bloggåret 2010 att hamna. Inte bara för bloggen utan också för att året hittills har varit märkligt.
Lite bakgrundsfakta:
Eftersom jag har specialiserat mig på vete så handlar det närmast om denna gröda. Vetet skall sås tidigt, dom första dagarna i maj. Det lyckades inte i år så det blev lite försenad vetesådd (12 maj) Eftersom normal vetetröskningsperiod är 10-20 september så anande jag väl att det blir skjutet mot slutet av september i år. Det trodde jag ännu för två veckor sedan.
Normalt är också vetet problematiskt därför att det inte riktigt vill mogna fullt ut på strå utan behöver sista knäppen i torken. Jag har torkat vete som haft en fukthalt på 35% och torktid 32 timmar! (2004) Med tanke på att torken skall ha 22 liter brännolja i timmen så är det en ren förlustaffär i sådana fall. Att kunna tröska vete som är under 25% är ganska bra om det lyckas.
Vad händer alltså i år? Skörden av havre, korn och kummin har redan pågått några veckor här så jag startade tröskan i tisdags för att ha god tid på mig att säsongserva den. Ännu på torsdag förmiddag trodde jag inte på något tröskande på en vecka minst. På torsdag kväll tittade jag till veteåkern med fuktmätaren i handen och mätte upp fuktighet 15,5 % i växtligheten.
Hem och starta vaselinpresstalkot och fixa oljebyte, här skall tröskas!
På fredagen kom jag igång med en rivstart, började 14.00 och höll på till 21.30 utan uppehåll. Extra tur var att min bonde- och brandmannakollega Daniel Hannus dök upp på ett Gevaliabesök (=oväntat besök) så jag fick hjälp med att köra vagnarna av honom. Det är manna för mig som är van att göra allting ensam. En riktigt bra tröskdag brukar jag få ihop till 2 torkar (ca 16 ton) men i går blev det fyra stycken. Historieskrivning igen!
Vykort från Svedjebäcken hösten 2010
Inte sedan nog med allt det ovanstående. Veteskörden verkar också att bli riktigt bra. Det lutar mot 5000 kilo/ha med en hl vikt på ca 85 och några timmar i torken. Nu känns det riktigt bra för en gångs skull. I skrivande stund lördag kväll regnar det och förall del, tre veckor regn nu förstör det goda, men dom 30 tonnen som är under tak, dom påvekas förstås inte.
Jag skall kosta på en bild till, denna av mig själv på en av mina favoritplatser.
Som motvikt till allt det positiva läste jag i Landsbygdens Folk att vårt stora favoritföretag Yara som producerar konstgödsel har börjat krångla igen. Förra gången det var en bra höst för bönderna steg helt plötsligt gödselpriserna med 250% och vad som är i görningen nu vete (!) gudarna. Försäljningen av konstgödsel har plötsligt upphört! Jag personligen misstänker att vår stora vän Yara laddar bössan igen för raketavfyrning på prisfronten. Just nu känns det bra att jag för en gång skull hade framförhållning och beställde nästa års gödsel för två veckor sen. Det kan visa sig vara en bra affär – för en gångs skull!
Fotnot: 1974 var jag förstås inte aktiv bonde. Men jag minns att min mamma sa till mig; “Lägg på minnet att när du fyllde 10 år (23 oktober 1974) så stod höstörarna ute ännu”. Och jag minns det!
Vi har haft ganska höga vattenhalter i tröskat vete eftersom vi vanligen har regniga höstar. Därför har jag enbart kallufttorkar (med solvärme). Min fukthaltmätare slår i botten vid 27 % (den är dansk och där tröskar de bara torr säd) och det är vanligen så att den slår i botten.
Längre söderut fattar de inte alls vad en tork är för nånting …