KAJ med ”Heimani i skick” är mer eller mindre Bondbloggens signaturmelodi men här i andra ändan av Svensk-Finland heter det ”Stelli i sjick” (se Stelli i sjick) . Egentligen tycker jag bättre om den låten än Eurovisionslåten ”Bara bada bastu” (som också är mycket bra).
I 35 år arbetade jag i Otnäs, Esbo och sedan byggde vi optiskt fibernät i Hindersby med omnejd. Det har också varit mycket tid som gått till att sätta gamla folkskolan i skick. Därför har stelli (Bos-Sestu) fått klara sej med nödtorftiga reparationer men nu börjar det vara sista möjligheten att sätta det i skick ifall jag skall hinna innan jag dör.
På vintrarna har vi med brorsan varit i skogen och arbetat med att förnya den vilket inte går så fort då den fått växa ganska fritt i 50 år. Men det är ett arbete som aldrig tar slut för vi hinner knappt gå över allting innan det börjar vara dags att börja på nytt.
På somrarna har det varit fullt byggarbete. Nu är det inte mera nybyggen utan de gamla byggnaderna behöver rustas upp. I juli fortsatte arbetet med ny brädfodring på det gamla stallet som flyttades hit 1908 och blev boda 1947 med en fin bodvind efter det att den nya tegelladugården blev färdig hösten 1945.
Jag behöver inte sätta stelli i sjick för att få ”heim en flick” som KAJ uttrycker det för jag har redan en fin ”flick” sedan närmare 50 år tillbaka – och hon blir bara bättre med åren … Men man får ju skämmas inför pojken om han måste börja rusta upp ett uselt stell då han tar över.
I Regnsommaren 2025 beskrev jag det stora regnet som kom i början på juli. Vattnet kom upp på åkrarna och blev kvar ganska länge för de stora skogarna runt om gav ut stora mängder regnvatten i en hel vecka därefter. Som mest kom vattnet upp till växthuset och sågverket.
I år är det 50 år sedan vi byggde den stora kalluftstorken på ladugårdsvinden (inskrift 17.7 1975). Det var på sin tid en betydande satsning men har fungerat så länge att man kan vara nöjd. Om man jämför med andra stora förändringar så gick det 37 år efter storskiftet 1908 till byggandet av tegelladugården 1945 och därefter 30 år till övergången till sädodling 1975. Vad framtiden för med sej får man bara se.
Byggandet av den stora gårdsverkstaden 1986 gjorde det möjligt att köra med gamla billiga maskiner och energiförsörjningen sköts med flisvärme och 40 solpaneler. Nu gäller det att sköta underhållet mer än bygga nytt. Ladan fick ny grundsula och ny brädfodring och uthuset (gamla stallet och gamla ladugården) håller vi på att rusta upp. Det fick en andra våning och brädfodring 1947 så det är bara 78 år gammalt.
I juli började vi också plantera de nya äppelträden. Groparna hade jag grävt redan på våren då leran ännu var mjuk och det var tur för den blev som sten då den torkade. Men regnet i början på juli fyllde groparna med vatten. I fjol var det för torrt att plantera men nu fick vi bära bort vatten från groparna.
Groparna är grävda med skogslastarens grip. Jag har visserligen plåtar till den men det går nästan bättre utan plåtar i vår styva lera. Det var bra att jag hade kört med täckdikningsplogen först för leran var ganska styv trots regnet. Där jag grävde gropar utanför plogfåran tog det betydligt längre tid. För att fylla groparna körde jag mylla från en hop där vi hade lagt det som fanns under ladans golv då vi byggde ny grundsula. Det var fin mylla som kom från den hösmolk som rasat genom ladans golv i 90 års tid.
Äppelträden var ganska stora för de borde egentligen ha planterats i fjol men då var det omöjligt på grund av torkan. Nu var jag tvungen att börja gräva täckdiken för att få bort det värsta regnvattnet. Det positiva var att man verkligen såg var det fanns svackor för där stod det vatten. Vi hade en brunn ganska nära från det gamla täckdikandet och den drog riktigt bra så vi behövde inte dra så långa täckdiken. Jag grävde med gripen och hyvlade bottnen med en gammal täckdikningshyvel. Vatten fanns det gott om så man kunde lätt få fall på diket.
Sedan var det dags att bygga. Brädfodringen på uthuset var i dåligt skick men stockarna under den är som nya. Vi trodde att hörnet på det gamla stallet hade sjunkit ned men det visade sej att man redan vid flytten hade huggit nedersta stocken sned så att översidan blev rak. Det var lättare än att börja lyfta grundstenen.
Mellan brädfodringen fanns det ett gammalt tjockt tjärpapper från 1947 som hade skyddat stocken alldeles utmärkt. Det är helt annat än det nutida usla bitumenpapper som inte duger till nånting. Men man kan åter köpa riktigt tjärpapper från byggnadsvårdsfirmor såsom Byggnadsapoteket.
Den stora öppningen som farsan hade sågat upp på 60-talet är nu igensatt och byggnaden ser nästan ut som förr. En dörr har jag i alla fall satt in istället för det förra fönstret så man kan komma in från södersidan också. Man ser tydligt att hörnstenen är lägre än de andra men det är som sagt från 1908 och den har inte sjunkit efter det.
Det blev nödvändigt att gräva ett täckdike för allt regnvatten som kommer från det stora taket på uthuset. Dessutom grävde jag ned kabeln till sågverket i samma dike (inne i ett tryckvattenrör). Igen använde jag gripen på skogslastaren. Här fanns det mera sand så det gick inte lika lätt som på leråkern men man behöver ända inte inte skyffla upp så värst mycket lös jord för hand.
Av fiberkabelgrävandet lärde jag mej att man bör sätta en gul plastremsa i diket. En svart kabel eller ett svart rör ser man inte så bra då man gräver senare på samma plats men en gul remsa syns mycket bra i jorden. En kontrollbrunn (en liten cementring) är också bra att sätta ned.
Därefter var det dags att bygga färdigt på växthuslidret som blev på hälft då tiden tog slut (november 2015). Det fanns ett ljustak mellan lidret och växthuset men stormarna tog bort en skiva – det var för dålig plast. Nu har jag lärt mej att det måste vara polykarbonat som är mycket starkt och släpper igenom ljus – inte mycket dyrare heller. Samtidigt stagade jag upp kaminröret och förstorade taket.
Och så tog tiden slut igen. Andra sidan av uthuset får vänta litet men måste nog ses över för nedre delen börjar ruttna. Och då det är klart så börjar vi på nytt igen …
Trots allt hann vi med litet talkoarbete också i juli (mest brorsan). Hurtigs torp – ett av det få ursprungliga soldattorpen från svenska tiden – hade ett uthus med stora hål i taket. Nu satte vi nytt pärttak på det med pärtor som vi hyvlade i fjol.
Gamla folkskolan målades om för ett par år sedan men ytterdörren och foderlisterna blev kvar. Nu är ytterdörren målad ”skruttgrön” (det är det officiella namnet på kulören !) och vi har satt upp plåtlister över och under fönstren. Det var ett elände att skrapa bort plastfärgen från dörren men jag märkte att den faktiskt varit grön från början.
Och så blev det dags att förbereda skördetiden som kom ovanligt tidigt i år. I fjol körde jag in tröskan i verkstaden den 9 september men i år redan den 16 augusti.
Fortsättning följer som det heter …
Kan hålla med om att KAJ:s ”Heimani i skick” är en av dom bättre bitarna! Lanserades i samarbete med Skogsvårdsföreningen i tiderna som lade ut banderoller i skogarna längs med vägarna med låttiteln på!
Är bekant med Axels och Kevins pappor sedan studie- militärtiden och kan bara konstatera att äpplen faller inte långt från träden!
En gårdsverkstad är bland dom lönsammare investeringarna man kan göra. Inte för att den ger pengar men den spar pengar och tid när ngt pajar. Blir precis som Nisse konstaterar möjligt att använda lite äldre maskiner som man KAN reparera själv och inte som i modernare grejor byta komponenter. I och med avsaknad av elektronik och all sköns givare funkar gamla maskiner dessutom säkrare. För en vecka sedan tackade en databox i en hjullastare för sig på grabbens jobb. (Han mal berg åt en krossfirma.) Torsdag sen eftermiddag och närmaste databox i Belgien till det facila priset av 5000€! För bara boxen. Då ska den hem och också bytas + 3dygns ståtidskostnad. Ingen märkvärdig grej, finns i många nutida moderna traktorer också, men så pass dyr att den inte är lagervara.
En epok gick till ända i och med att jag sålde bort gamla Claas tröskan. Fanns inget arbete för den mera
häromkring. Har kört tröska i 49 år varav 25 med Claasen, så visst känns det lite konstigt när dom första tröskorna rullar igång här och man bara får se på! Torkningen fortsätter som vanlig ännu iaf.
I går var det ”stora tröskaredagen” här! Överallt var tröskor på åkrarna i hyggligt väder med sol och lagom vind. Skördemängderna är rätt hyfsade, men spridningen i hl.vikter stor med allt från ”icke marknadsdugligt” till 68 kg/hl på kornet.
Det stora problemet med elektroniken i fordon är att de ännu är specialkomponenter. Då de blir billiga standardburkar i serieproduktion så går priset ned till 10 euro. Redan för 40 år sedan var jag på Nokia och pratade med utvecklingschefen (studiekompis till min professor) och han sa att all elektronik blir förr eller senare billigare än 50 mark. Då kostade mobiltelefonerna massor. Nu är fordonselektroniken ännu i det dyraste skedet men kommer att gå ned i pris – fast jag vet inte när. Jag tänker därför inte köpa fordon med elektronik för komponenterna är inte bara dyra utan de kommer snart inte att tillverkas alls ! Så man får inte reservdelar utan måste köpa ny maskin ! Visst sätter jag in egen elektronik men bara med standardkomponenter.
Jag började tröska först nu. Höstvetet gick bra men så började det regna och det är ostadigt i en vecka …
Jodå, jag kommer nog ihåg vad telefonerna kostade! 1980 när jag var reservdelsförsäljare på Hankkija så var det några få fältförsäljare förunnat att ha biltelefon som det hette då. ARP systemet var fast monterat i bilen och samtalen skulle beställas. Några år senare tyckte jag att det kunde vara praktiskt att ha Nokias väsktelefon, som såg ut ungefär som en starthjälp med antenn, i tröskantider. Gick inte att tänka på att köpa för priset var i dåtida Fmk ca 16.000! I dagens valuta knappa 2700 €! Däremot gick det att hyra från telefonbolaget (hyrpriset kommer jag inte ihåg) en månad i taget. Ville ngn ha tag i en så måste denna ngn veta i vilket riktnummerdistrikt man befann sig. Funkade med vanliga telefonnr. Funktionerna var begränsade till att ringa upp och svara! I dagens läge tycks alla övriga funktioner som man inte behöver vara prioriterade utom hörbarhet och enkel användbarhet! Fick nyss ett ryck att bevara ett gammalt kulturarv, en kilometersten från dåtida Riks 8:an, och måla nya siffror på den men en redig regnskur satte punkt!
Lite skördespaning i storstadsregionen för någon dag sedan. På tomtbacka gård tröskades med en comia havre. De hade kört lite körspår här och där halmen hade inte hackats utan den skulle balas men tydligen hade tröskan ”fel inställning” halmen var grön i stället för gul som brukligt är. Havreväxten var väl igenomväxt men inte ännu överväxt av kvickrot. Efter mycket om och men fick de ihop en liten tuhti och föraren passerade mig på cykel på väg till domarby. Baklämmen var tydligen ej så tät att det rann spanmål i en jämnt takt utefter vägen. Kan bara konstatera att det kan ej lämna någonting på sista raden i bokföringen. Det är väl sånt har man kalla naturbruk och som skulle ge en vanlig bonde infarkt.
På odlingarna på viks försöksgård är inget ännu tröskat men växten är ej bra, kvickrot tistlar baldersbrå är förhärskande och primärgrödan är mycket lidande.
Med dagens 1 mm regn så är det upp i 35mm till sedan senaste rapport.
Efter att ha talat med ”pojkarna” så är tröskningen lite bekymmersam. Många partier ger bra skörd men så finns vissa partier på samma skifte som är grön och förstör helheten. Så det provas lite varje dag men med nordan har det varit tort en stund på dan men mot kvällen kommer fukten på en gång. Det har kommit 4-5 mm på natten o lite sol på dagen. Så är kornpriset 100€/ton för lågt.
Orsak till de ojämna fälten är första regnet efter sådd var lite för stort på en gång och så var juni kall och juli för varm på den då klena växten. Vissa potatissorter är också väldigt sena.
Vi har fått 40,8 mm i augusti här i Östra Nyland men förra veckan var det torrväder. Jag försökte få sista skiftet tröskat idag men det kom en eftermiddagsskur på 5,6 mm så det var slut efter det. Vi har bra växter men mykelvatne (översvämningen) efter 60 mm den 9 juli förstörde skörden i svackorna. Hyfsat trots allt och MYCKET bättre än katastrofen förra sommaren då utsädet inte ens grodde förrän i juli. Vårvetet var omkring 20 % då jag tröskade. Höstvetet bara 15 %. Potatisen drunknade i år.
Solen går upp ännu en dag på ett fint sätt. 9mm regn kom för tre-fyra dagar sen och växterna och fukthalten vill inte ge sig. Det här året har nog varit väldigt speciellt. Det som tappas i juni är svårt att få igen. Själv har jag varit i skogen och återställt och fixat efter senaste hösts sista gallring. Fyllt igen körspår dragit in dikesvallar i mån av möjlighet och återställt något dike och sänkt någon onödig sten i marknivå. Det går inte så snabbt men bra blir det ja eller bättre blir det så det inte uppfattas som skryt.
Somliga kör mc mönkiä eller båt fram och tillbaka och blir lyckliga av det men någon stor nytta ger det inte. Ja Christer har varit och eldar ”nu igen” i flislagret eller var det nu var. Han borde satsa på bergvärme det är mycket tryggare peppar peppar. På vår firma gav solpanelerna el åt fyra kylar och det är väldigt bra. Hur har dina solpaneler gett nisse?
Här har det varit kruttorrt och vår lera liknar cement. Jag hoppas på regn till fredag så att jag kan så höstvete – annars får jag inte billarna i jorden.
Solpanelerna går bra. Om jag bara kör med en 11 kW fläkt så behöver jag inte ta just någon ström alls från nätet. Och jag blåser just nu på bara 5 lårar. så en fläkt räcker. De andra är under 15 % så de klarar sej bra över vintern (gränsen är kring 17 %) och så torkar jag ned dem på en eftermiddag på våren då vi kan ha ned till 20 % luftfukt. Som priserna ser ut just nu så säljer jag inte nånting alls. Hoppeligen stiger de till våren. Med det här vädret (+22 grader och sol) så får jag kring 60 kWh per dag.
Här går inte tröskningen som på Strömsö precis! Regn var och varannan dag och dimma nästan varje morgon/förmiddag. Lägg därtill dagstemperaturer på båda sidor om +20 och nattemperaturer kring +12-+15 grader så är det som att ha in en beställning på axgroning. Dessutom börjar marken bli rätt mjuk och bärigheten är inte den bästa. Speciellt på insåningar, som förutom tröskan även ska bära balmaskin i samma spår, dessutom med klenare däcksutrustning vanligtvis trots att de är numera ganska tunga pjäser med lindarutrustning och då 2 balar på maskin samtidigt. Till idag utlovas +23-24 grader och vackert väder = åskskur innan kvällen! Framåt visar prognoserna regn varje dag! Spannmålspriserna far därtill neråt som ”åxrumpon”.
När du gräver med skogslastarn Nisse, så kan jag varmt rekommendera insatsskopor till gripen! Går utmärkt att tillverka själv av plåtbitar och några stumpar flatjärn. Så kan man även rensa nackdiken mm med lastaren.
Jag har tillverkat plåtar för gripen och visst fungerar de men det vill inte bli av att montera dem. Jag försöker först gräva utan plåtar och det lyckas ganska bra i vår lera. Det går förstås inte i mull och sand. Här i våra trakter är dessa bristvara – allting är bara lera eller sten …
Så hände det då som inte fick hända. Man blev tagen av sateliten som passerar var tredje dag typ.
Eftersom jag gett ut en del av mina uppdrag på underleverantör så blev det att kontakta denne då.
En av åkrarna 1,36 hade varit så svag växt då de höbärgade att det var inget att slå. Storebror märkte genast det då och det kom påbud om fotografering före 15.9. Åkte iväg väg till lantbruksbyrån för rådgivning men lantbrukssekreteraren som förövrigt försvann med covid har jobbat hemifrån sedan dess. Har gjort det en gång tidigare men den gamla telefonen är död och en nu köpts som saknade vipu-mobiili appen. Det var bara att bita i det sura äpplet och åka iväg och slå av skiftet. Det tog 1,5h men jag har aldrig sett så mycket fjärilar,spindlar, baggar mm. Har skyddsduken delvis uppfälld så det bildas en ficka som samlar upp frön och djur. Vitklöver och främst rödklöver blommade (andra gången) kände mig som värsta naturmarodör främst för fjärilarna som höll på att flytta eller förbereda övervintringen. Den varma sensommaren hade skapat förutsättningar men ett datum är ett datum kosta vad det kosta vill. När jag skulle fota så var bankkoderna hemma så jag slapp inte in i vipu-mobiili. Forts följer.
Skaffa bankens ID-app så kommer du in. Jag använder inte Aktias ID-app men har den (avstängd) i telefonen bara utifall att … Alla skumma appar har jag på en skild telefon som för det mesta är avstängd. Också VIPU-programmet.
Fortsättning på tvångsfotograferingen.
Åkte senare på kvällen inloggad i appen med bil och skulle fotografera det slagna gräset på åkern.
Väl framkommen var man utloggad igen så det var bara att plita in bankkoderna i telefonen. Skulle det varit siffror men det var svarta bollar och vilken siffra som blev inslagen med stora fingrar på små knappar var ren gissning. Myggor och älgflugor gillade situationen när det var skog på tre sidor och vindstilla. Normalt använder jag alltid datorn för bankärenden. Till sist var man inloggad i appen men något foto ville den inte ta, vanligt foto gick bra. Bara åka hem igen. Åkte iväg till lantbruksbyrån för nya samtal och fick nummer till lantbrukssekreteraren. På åkern tredje gången för att fota och cirka fem samtal med nyssnämnda. För att göra saken kort starta om telefonen radera appen och ladda i på nytt gå igenom säkerhetsinställningarna på F Secure och det jäkla foto lyckades efter fem timmars hårt jobb totalt. Totalt 1,5h slåtterjobb och 5timmars fotojobb. Nu talar vi år 2025 maletköttdiskarna gapar tom i flera butiker och svinpesten finns i grannlandet ”kriget” står inför dörren.
Kan tillägga att jag är den tolfte och sista generationens bonde på vår gård. Det betyder inte att ingen ska bli bonde, finns stort intresse och kunskap för data, elektronik och AI så blir man säkert en utmärkt bonde.
Jag tror nog att det behövs annat också för att bli bonde men visst är det bra att klara av de eländiga datasystemen. Och jag vill påpeka att det är systemen som är usla – inte den som använder dem. Tyvärr finns det klåpare inom alla branscher och så finns det byråkrater och ekonomer som bara vill ha fram billiga system fort så programmeraren får helt enkelt inte tid att göra ett bra system. Men det finns bevisligen system som fungerar bra också för vanliga människor och så skall det vara.
Personligen anser jag att det viktigaste för en bonde är intresset för odling och/eller djur. Sedan är det mycket bra om man kan klara av alla möjliga sorters arbeten. Enligt min mening är det bäst att syssla med naturahushållning så långt det nu går. Bäst att göra allting själv och väldigt mycket kan man lära sej över nätet.