Bondbloggen – Sida 109

Katastrofturist

Jag brukar inte vara mycket för att katastrofturista men alla pratade om lerbadet på årets Suviseuramöte som hölls på Söderfjärden under senaste veckoslut så att få se det med egna ögon kändes som ett måste. Det har förövrigt skrivits spaltmetrar om detta evenemang så jag ska inte desto närmare gå in på detaljerna utan vill närmast återge lite personliga reflektioner.

Att ett dylikt möte hålls så pass nära att det, trots att man inte annars intresserar sig för evenemanget, är enkelt att göra ett kort besök och antagligen få uppleva en ”en gång i livet upplevelse” ledde till att jag under söndagen besökte tillställningen. Jag har aldrig tidigare upplevt en sån folkmassa, det pratades om 75000 besökare, det närmaste jag kommit dylika folkmängder har varit under lantbruksutställningarnas glansdagar som till exempel i Seinäjoki 1991.

Kanske kan följande video lite beskriva stämningen. Det stora antalet barn och ungdomar samt de många barnvagnarna är väldigt påtagligt, lite annat än Finlands befolkningsstruktur i övrigt 🙂

Markstruktur.

Det som mest intresserade mig som bonde var att få se hur marken klarade belastningen och trafiken efter onsdagens 65mm’s regn. Så riktigt farligt som jag hade hört ryktesvägen var det nu inte men visst fanns det partier där marken körts sönder ordentligt och jag är rädd att spåren nog kommer att ses flera år framåt. Det är min erfarenhet för här på gården hade förra ägaren sålt matjord innan vi köpte stället och jag minns att effekterna av lastbilstrafiken syntes ännu 10 år efteråt, både på växtligheten och också som ökat dragmotstånd vid jordbearbetningen. Att en massa folk trampar på åkern är kanske inte det största problemet, dess skadeverkningar syns nog främst på ytan. Men logistiken kring förnödenhetstransporter och iordningställandet och nedmonteringen som sker med tyngre fordon kan nog komma att ge efterverkningar, speciellt som det nu blev så blött väder. Jag får väl försöka göra ett återbesök eller höra med markägarna hur fallet blev här efter något år.

15500 husvagnar!!!

Traktens bönder som ställde upp med bogsering var i alla fall väldigt uppskattade för utan draghjälp hade stor del av de 15500 husbils- och husvagnsekipagen inte fåtts på plats. Jag hade inte trott att det fanns så många ekipage i hela landet ens och nu var de samlade på en åker i Söderfjärden noggrant parkerade i precisa rader.

Det som också slog mig var att ordningen och arrangemangen verkade löpa fint trots regnet i onsdags, det fick till och med minnesbilderna från militärtiden i Dragsvik att blekna. Det verkade inte alls att vara samma ”yrsel” här 🙂

Kanske är det nåt med att hårt tro på en sak som gör att ett dylikt arrangemang går att genomföra, under militärtiden var målet kanske lite diffusare. Lite påminner ändå just drivkraften hos mötesdeltagarna den drivkraft som vi bönder besitter, i dagens läge så behövs nog lite tro för att få jordbruken att gå runt och för att varje vår tro på en god växtsäsong.

Infrastruktur.

Att traktens befolkningsmängd fördubblas under ett veckoslut sätter naturligtvis sina spår, det har till exempel tidvis varit lite si och så med trådlös kommunikation. Det fanns de som oroade sig över att nödsamtalen inte skulle gå fram men det verkade ändå gå att ringa från området medan surfande på ”nätet” inte fungerade under mitt besök. Gummistövlarna lär också ha haft god efterfrågan i nejdens butiker.

Det som märktes mest var ändå trafikmängden. Trots att det leder många vägar till Söderfjärden så blev det onekligen lite trångt. Det var stundvis svårt att ta sig över vägen vid åkern i kyrkbyn som på denna video från söndagskvällen då returtrafiken började komma igång. Jag råkade lämpligt filma just som nyheterna aviserade om returtrafiken 🙂 Här uppe i Långmossen där jag håller till har det däremot inte just noterats.

Någon katastrof blev det nu inte vad jag förstått även om det säkert var lite besvärligt då alla anlände till de våta fälten. Personbilarna stod nog inför en hopplös uppgift att dra de tunga husvagnarna på plats.

Ett imponerande arrangemang för några dagars samling är den minnesbild jag har efter detta.

Undan för undan

Det är speciellt bråttom för alla bönder på sommaren. Det är hötid och Christer har fullt upp med alla sina 40 sorter (eller är det ännu mera ?). Många bönder är numera på jobb och semestern går till att sköta jordbruket. Jag har kanske mest ledigt men allt byggande gör att det inte just blir tid över. Och så är nätterna så korta att man plötsligt märker att klockan är halv tolv på natten.

Jag började alltså med den stora 40-årsstädningen. Sedan 1975 har vi bara burit ut allt till den stora ladan för att sortera ”senare”. Men då jag skulle börja så gick det som vanligt. Först måste torken på bodvinden rivas så jag kunde spika upp hyllor att sätta allt materialet i (en del kallar det skräp :-). Men då jag fått upp första hyllan och skulle börja städa ladan så blev jag tvungen att först laga golvet i baakstuvun för att få bort de sista köksskåpen. Och så går det undan för undan med en massa saker som skall lagas ”först” …

Nu hade jag i alla fall en oförtjänt tur. Då jag började planera in diskbordet i baakstuvun så märkte jag att jag inte satt tillbaka rören till vattnet. Så då måste jag ta bort den stora fibercementskivan på nytt och visst mumlade jag över det men det var en oförskämd tur. Då jag skruvade ut en av skruvarna så stod det en stråle vatten tvärs över rummet. Till all tur hade jag satt stängare så det vara bara att snabbt stänga vattnet. Det hade varit mycket illa om jag inte upptäckt att skruven gått mitt genom röret. Då hade det läckt litet hela tiden och efter ett antal år hade hela köksgolvet varit ruttet.

Vanligen sätter jag aldrig mer rör och elkablar inne i väggarna för jag har haft mycket dåliga erfarenheter av att bygga in dem. Här var det illa tvunget att sätta rören inne i mellanväggen mot köksdiskbordet. Men det är så att då man täcker in nånting så glömmer man var det finns inom en timme eller mindre. Tur att jag glömde sätta vattenrören till det andra diskbordet bakom skivan.

Mot fördelarstockarna har jag en lucka i fibercementskivan och en plast som skall leda ut eventuellt läckvatten så det genast syns på väggen. Där jag skruvade genom röret så har jag nu en tjock plåt så det inte skall hända igen.

Den här dagen gick till att sätta tillbaka rören och skruva fast skivor på golvet. I morgon skall plastmattan på och så kan jag bära in två rader skåp och arbetsbänkar. Det blir ett slags grovkök. Och sedan kan jag fortsätta med att städa ladan.

Tanken var också att idag börja spruta men det kom regn. Så det blev uppskjutet. Nå, jag städar ladan då det regnar och sprutar då det blir bättre väder. Men det tycks bli en kall och regnig sommar och tydligen sen trösktid. Kanske jag får städat riktigt mycket den här sommaren ?

På tal om undan för undan och det och det och det skall göras först så kom jag att tänka på Harry Belafontes ”There’s a hole i my bucket” som är en verklig klassiker. Det är en mycket gammal sång som lär ha rötterna i 1700-talets Tyskland och kom till USA med utflyttarna. Ett ytterst allmänt fenomen som handlar om att Liza (Liese på tyska) vill att Henry (Heinrich) skall hämta vatten. Men det är problem för det är hål i ämbaret. Henry vet inte hur han skall lösa problemet då men den praktiska Liza förklarar vad han skall göra. Henry har alltid nya problem som just går ut på att först måste han göra det och det och det. Nu är Henry en filur och till sist får han det till att han inte kan slipa yxan för att lappa ämbaret utan vatten – och det är hål i ämbaret … Jag hoppas jag inte hamnar i en rundgång likt Henry så jag inte får nånting gjort:

Harry Belafonte&Odette: There’s a hole in the bucket

Sedan har jag en massa maskiner som står och väntar på att bli reparerade. Bakrutan på MF165 kom loss och skall ersättas med en plastglasskiva. Jag har också jobb vid sidan av jordbruket – men jag gör det åt mej själv.

Upp till axlarna

En traktor låter: brrrrr… Ni vet… En traktor med slåtterkross låter: skrammelwuuiiibrrrr, säg det på en gång och ni vet hur det låter, sådär, med god fantasi. Idag lät min traktor: skrammelwuuiiibrrrrRRRRRRRRåååååååå…. Man måste ha mycket fantasi för hur det låter, om man inte suttit i en traktor som går lite tungt. Det var just det vad traktorn ville göra idag. Gå tungt. Jag hann liksom inte riktigt me… Det va tjockt med gräs på hemåkern. ”Valle” har aldrig ”marrat” förut att jag använt för lite schwung på pedalen, förrän idag. Gräs. Så 17 19 14 med gräs 🙂 Han är inte så stor och mallig av sej min Valle, men han är prima att slå gräs med 🙂

Gräsglad-selfie i motljus blev det inge bra bildkvalitet på, men kanske ni ser en hint av en glad bonde 🙂 (nej vi är inte alltid sura och marrar över vädret… bara lite om dagen 😉 ) Gräs upp till axlarna. Nog är jag kort, men nog är det längd på gräset också 🙂 Yes yes yes 🙂 Tycker om gräs jag 🙂 Idag i alla fall 🙂 Roligt att jobba 🙂 Det blev många glada smileys här 🙂

Det var bara en liten ruta jag slog idag, det övriga på holmen tog jag tidigare. Sen blev det regnsjukt igen. Jag skrapade ihop 45 balar på de andra åkrarna här hemma på holmen, helt ok med tanke på min snåla gödsling och att vallarna är gamla som gatan. Nu återstår det att se hur många balar det blir på hemåkern, den är på en liten ynka ha, när den är balad bär det av till Anisor med alla maskiner. Mycket möjligt är det att jag får ihop balar vad jag behöver på bara de få ha jag har på hemholmen i år, jag har 26 balar kvar från ifjol också… Men, nog ska jag över till Anisor och sylta ihop lite balar där ändå, det kan vara bra att ha. 🙂 Roligt är det att det kommer gräs, även om jag snart blir tållo av allt detta småregnande. Vill gärna ha ensilage mot det torrare hållet, men då behöver det torka nån dag, och det har inte varit för många dagar med uppehåll den senaste tiden. Skulle gärna slå en signal till ”han som bestämmer vädret” och tacka så hjärtligt för det vatten som kommit, men också berätta att det räcker nu, för en tid. Låt regna, några dagar, men låt det för 1000an va uppehåll en vecka sen emellanåt. Lite skralt med telefonnummror bara…

Nu återstår då att se om det hinner kasta ner lite vatten imorgon innan jag får balat, eller om det kanske kan få ligga till måndagen… hmm… Ja, det återstår att se…

Odlingsrapport.

Det har åter varit tyst en tid härifrån av den anledningen att jag försöker komma ikapp med sådd och plantering.

Det blev lite bättre väder inför och under midsommarn än vad som först utlovats. Jag hann tänka att det kanske går att fira lite då det i början av midsommarveckan utlovades flera dagar med regn till midsommarhelgen. När det sen blev bättre väder, vilket var bra både för den sena bonden och midsommarfiraren, var det lika så bra att försöka komma i kapp med almanackan. Så det blev inget firande i år, ifjol försökte jag likt andra fira midsommarafton men det försöket avbröts ju av frosten vid 23-tiden och det utlovades också nattfrost inför årets midsommar så jag försökte inte ens planera in nåt speciellt i år. Det blev sen sist och slutligen inte kallt eftersom det höll sig mulet och fanns lite vind, för att sen under helgen bli riktigt fina besprutningsförhållanden, så stor del av midsommaren gick åt till växtskydd, bäddfräsning och sådd. Det var ändå nära att det skulle ha gått i stöpet med fräsningen och sådden för på midsommarafton brast drivkedjan på fräsen, frugan menade att det nog inte är meningen att man skall jobba den dagen. Lyckligtvis hade jag några kedlänkar på lager så med lite hamrande och nitande fick jag på ett par timmar fräsen igång igen. Jag blev så pass taggad av händelsen och av att Radio Vega spelade lyssningsvärd musik natten igenom istället för det nattklassiska som dom annars brukar dra igång med efter midnatt så jag jobbade på fram tills solen gick upp igen. Jag fick på så vis både kålrötter och rödbetorna för nästa vinters lagerförvaring i jorden.

En brusten transmissionsked hotade omintetgöra midsommarhelgens arbete. Med hjälp av lite kallsmidande och byte av ett par länkar kunde kedjan fås i brukbart skick.

Regnet var hotande nära i den sena midsommarnatten men höll sig borta från grönsaksbondens åker.

Det är väl antagligen vanligare att sjunga snapsvisor i goda vänners lag på midsommarafton än att med full volym sjunga Iron Maidens "Run to the hills" för att hålla sig vaken under sådden :) — Det är väl antagligen vanligare att sjunga snapsvisor i goda vänners lag på midsommarafton än att med full volym sjunga Iron Maidens ”Run to the hills” för att hålla sig vaken under sådden 🙂

Lördagen gick åt till en del växtskyddsarbeten och maskinunderhåll och på lördag kväll tog jag itu med kumminsådden men då ville inte vädret samarbeta längre. Sådden avbröts inte bara en utan två gånger så det gick till måndag eftermiddag innan de 7 hektaren med kummin var sådda. Det kom inga stora regn men så pass stora skurar att jag fick lov att söka mig hem. De va den midsommarn det….. men bra att man lite kom ikapp förseningen 🙂

Torrare väder.

Måndag och tisdag torkade det upp och vi kom igång med planteringen igen, på tisdagen ringde YLE upp för att höra om jag kunde tänka mig att ge en rapport över odlingssituationen. Det var då riktigt varmt -över 20 grader- så pass att jag övervägde att byta bort långkalsongerna till kortare dito. Jag andades då lite optimism och hoppades att det faktiskt skulle komma lite regn för att lite luckra upp jordskorpan i löken som planterades i för våta förhållanden. Nu då jorden började torka upp hade det bildats fingerdjupa sprickor i och det stör ju naturligtvis lökens etablering. Den tidiga morots- och palsternackssådden led också av problem med skorpa så där passade det också med lite regn. Det hade utlovats en 14-15 mm regn till onsdag och det var väl ungefär det jag hoppades på. Inslaget som filmades i tisdags gick ut i kvällens Tv-nytt (vid 9:30 i nyhetssändningen) och ni kan se att det inte är nåt vidare ställt med utvecklingen av grödorna i förhållandet till tidpunkten på säsongen. Vid det här laget borde nog åkrarna börja skifta i grönt istället för den gråa färgen som fortfarande dominerar.

Palsternackorna kämpar på i skorpan. Dom är nog väldigt sena på grund av sen sådd och kyligt väder, få se om dom alls hinner till till hösten.

Korianderns utveckling har också varit långsam i kylan och blåsten trots att den såddes redan den 2:a maj. Den är ny odlingsväxt för mig så kanske det är normalt men tröskningen blir nog sen med den här farten.

Rotblöta.

Jag nämnde i intervjun att det inte skulle vara så illa med lite regn men som tur var hade uttalandet klippts bort 🙂 Annars skulle jag väl nog fått höra vad jag är värd. För sen när det frampå onsdagsmorgonen började regna så var det ingen ända på regnandet utan det kom hela 65mm regn under det dygn som regnet höll på. Det är ju lika mycket som det normalt kommer på en hel månad. Så i morse var alla diken och utfall fyllda till brädden men lyckligtvis undveks större skador på odlingsväxterna. Så pass blött var det i alla fall att jag blev tvungen att skjuta på den till idag planerade sallatsskörden till i morgon.

Så här såg det ut i morse på den plats kamerateamet gjorde intervjun i tisdags. Det var nära att odlingarna skulle översvämmats.

Oroade mig över att regnet skulle ha slagit omkull hybridrågen men den stod fortfarande vackert...... — Oroade mig över att regnet skulle ha slagit omkull hybridrågen men den stod fortfarande vackert……

....trots att den fast den blivit stråförkortningsbehandlad 2 gånger nästan når upp till axlarna på grönsaksbonden. Får se om det håller sig till skörd men halm skall det väl i alla fall bli :) — ….trots att den fast den blivit stråförkortningsbehandlad 2 gånger nästan når upp till axlarna på grönsaksbonden. Får se om det håller sig till skörd men halm skall det väl i alla fall bli 🙂

Allt är inte så illa trots allt……. man får tänka positivt……

Med spetsgardiner och hela baletten…

Ja, vet ni, nu har jag varit på semester. Riktigt på riktigt, med spetsgardiner, kamera hängandes på magen, chek-in, köra fel, läsa karta och konstigt språk. Hela baletten!

Är man 8 år och ett stort intresse är lego, så lockar Legoland. Ja, vad göra, dit bar det. Mats har väntat att få se Legoland sedan han var 5 och jag var väl inte heller helt omöjlig att övertala. Så jag köpte så en Solifer husvagn mitt i allt i våras och började planera. Beställa och köpa bro-bizz, boka camping, kolla ställplatser, köpa plasttallrikar och lite ett som annat för att göra resan till plastbitarnas land så smidig som möjligt. Smidigare kan man säkert göra det genom att flyga eller köpa sej en bussresa. Men, nä, nu blev det inte så, av många randiga och rutiga orsaker. Det blev en husvagn istället. Kanske man med tiden skulle kunna bena av lite flera sånadär ”nångång i livet skulle jag vilja fara och se på…”-platser.

Man ska. Har man tänkt att man nångång ska se/uppleva nåt, så ska man nog försöka bena av åtminstone sånt som finns inom räckhåll, medan man kan. Man ska nog vara lite mer carpe diem och försöka fånga det man kan. Arbete är inte allt. Visst har både Mats och jag jobbat som två tokar för att kunna åka bort en vecka. I juni. Tidiga mornar och sena kvällar har det varit, och samma blir det nu när vi kommit hem, jobben väntar, och man får försöka jobba ikapp sådant som blivit på dräll nu en vecka, men med god planering och lite tryck på jobben, envishet och lite censurerade ord både före och efter resan så är det inte helt omöjligt att slita sej några dagar. Det går. Och det har varit och är värt det. Nu, tidigt i juni gick det att klämma in en vecka, följande möjliga tidpunkt kunde vara i Januari, men det är lite väl dragit i husvagn då och så håller väl Legoland stängt vinterhalvåret, så, det fick lov att bli nu.

Nåja, iväg bar det, tur med vädret hade vi och mycket såg vi. Som bonde-turist ser man kanske på saker och ting på ett annat sätt, så vi satt mest och dreglade på bilrutorna över hur fina stora fält det fanns söderöver, + att det i Danmark var så fin jord att man nästan övervägde att stanna bilen längs motorvägen och springa ut med en sked och ösa åt sej lite från vägrenen av den fina jorden. ”-Det är ju såntdär vi köper i säck ju!”

Vi tyckte vi åkte långt. Så långt att man nästan inte väntade sej nåt annat mot öronen än danska, tyska och möjligtvis riks-svenska. Men tji på det. På campingen fanns det helt gott om finska bilar och man hörde finska lite alla dagar, lite här och där. När första muggen kaffe skulle drickas, och vi stod och valde socker och lock till pappersmuggen, det fanns tre olika muggstorlekar, så stod det en man bredvid som kläckt något om att ”seta loki på”. Jaha, tänkte jag, är det västnylänningar på farten, och mycket riktigt, var det Ekenäsbor som var ut och åkte. Efter kaffet gick vi till brandstationen och där stod sedan då följande bekanta. Ålänningar som då just varit och släkt en legolands-brand när det sedan blev vår tur. Men inte nog med det, när vi skulle fara in till lego-shopen andra dagen så mötte vi bekanta Nagubor. Ja, världen är liten… 🙂

Efter legolandets alla äventyr i dagarna två och det mesta som fanns att titta på, var tittat på, styrde vi hemåt. Vi stannade i Gränna för att titta på polkagrisbak. Det var roligt att se på när de bakade polkagrisar, men nästan lika roligt var det att springa runt på gräsmattan där utanför och kika på de skojiga högarna som där fanns, kan det ha varit mullvadshögar?

Så körde vi via väderstad och sedan upp mot skänninge och stannade till vi vid lantmännen. Sen började vi se att vi hade chans att hinna med sista båten från Kapellskär över till Mariehamn, planen var att åka följande morgon, men, flax hade vi, plats fanns på båten och vi hann i tid till hamnen så vi kom hem ett halvt dygn tidigare än tänkt. Tänk vad skönt det var att få lägga sej i skaplig, vanlig säng och sova. 🙂

Lite drar det nog att lägga iväg igen. Kolmården, Vimmerby och Målilla ligger på önskelistan, eller kanske Norge, fjordar, viking museum och valsafari i Andenes… eller kanske …. Ja, mitt i allt fick man blodad tand för att se sej om kring knutarna. Jag har inte haft nåt drag för att resa runt i världen, jag är en av de få som aldrig varit längre än till Danmark. Känner mej lite allergisk för flygresor. Jag har flugit, till och från Åland många gånger medan jag studerade där, det gick ju helt bra, så flygrädd kan jag inte påstå att jag är, men tex. en södernresa? Nää… Säkert hittar jag på det ännu nån gång, men nu drar det mera mot att titta sej runt kring knutarna inom den radie man kan tänka sej att köra. Men det får nog vänta nu. Nu är det full rulle hemma igen, ensilage, får som ska flyttas och hela sommarens program med allt vad det innebär. Det är nu det händer och det är nu man ska orka vara på språng nästan dygnet runt. Direkt utvilad kan jag ju inte påstå att jag är efter semestern. Med motorvägen bakom buskhäcken eller flygfältet några 100 meter ifrån vagnen så sov vi inte direkt jättemycket. Här ute är man ju van med att det är tyst om natten… Nåja, fast man inte är direkt utsövd så känns det ändå som att man har haft huvudströmbrytaren avstängd i en vecka, så hjärnan fått pausa och nu när man slår den till ”on” läge igen är det som att det är fräscha hjärnceller som arbetar istället för dom utarbetade man dragits med hela våren.

Öresundsbron är nog lite speciell, och ett fantastiskt väder hade vi.

Naturligtvis måste jag ju fotografera färjan i lego-miniland.

DSCN1583

Utsikt över Vättern och Visingsö. Och så kläcker jag: -Si, dom har åkrar och allt som dom odlar där, man kan ju se vad dom odlar… Där e gula och lite olika grön fält… Tänk att dom odlar där ute på den holmen… hmm… Va tassigt tänkte jag ända tills jag kom på, eller om det var så att jag blev åtsagd, att vara lite tyst om det där med ”åhå! dom odlar åkrar på en holme…”

Ja, är det någon som kan hjälpa mej, kan det vara en mullvadshög eller inte? Och om inte, vad är det då? Det hade funnits fler högar på gräsmattan, men de hade blivit fast sopade av gräsklipparen.

Skorpa och skivkonvolut.

Lyssnade på Michael Cronströms ”Fokus på skivkonvolut” i traktorn på torsdagskvällen och kom att tänka på att jag fick ett par cd-skivor med posten häromveckan där skivkonvolutet har en personlig koppling.

Vad gör nu det här på bondbloggen kanske någon tänker, men faktum är att det också har en koppling till bondbloggen och andra jordnära ting. Därför och speciellt efter Nisses inlägg om informationsspridningen via internet tycker jag att det platsar här.

Men vi tar historien från början.

Vi bloggare har under åren som gått fått en och annan förfrågning om till och med sådana saker som deltagande i realityshower bland annat. Intresset har varit lite svalt från vår eller åtminstone från min sida till dylika 🙂 Men när jag i vintras fick förfrågan om rätt att använda en av de bilder som jag publicerat här på bondbloggen till ett skivfodral så tyckte jag varför inte. Musik har ju alltid intresserat och kunde man nu på detta vis göra en kulturgärning så vad vore bättre än det. Jag kollade naturligtvis upp vad sorts musik gruppen sysslade med, man ville ju inte ha att göra med musik kopplad till diverse suspekta gärningar. Hittade kvartetten på Youtube sjungandes Cornelis Vreeswijk och det jag hörde var helt ok även om det kanske inte är musik som jag annars lyssnar på så här till vardags. I övrigt är jag musikallätare så länge det är lite melodi över det hela, modern klassisk musik där någon till synes helt oplanerat till exempel klinkar på ett piano är väl det enda som jag inte klarar av. Njaa, opera har jag också lite svårt med 🙂

Efter lite e-postande fram och åter kom vi överens om hur bilderna skulle komma till användning och eftersom mitt fotograferande till bloggen inte görs i vinstsyfte så meddelade jag mig helt nöjd med nåt exemplar av slutresultatet. Och som sagt häromveckan hade jag ett par skivor i postlådan.

För några dagar sen satte jag skivan i cd-spelaren för att lyssna på låtarna och ärligt sagt var jag till först inte riktigt övertygad även om musiken och instrumenthanteringen var proffsig – dom är ju duktiga på sånt där i Sverige trots att detta nu uppgavs vara ett lågbudgetprojekt -. Cd-spelaren gick på repeat under tiden jag satt och jobbade vid skrivbordet och för varje spelning satte sig låtarna allt bättre och nu är jag riktigt nöjd med att ha namnet på skivkonvolutet. Tydligen krävdes det lite tillvänjning till den mer visbetonade musiken det har ju mest blivit rock i lurarna framåt småtimmarna den senaste tiden då jag brukar slå över till Radio Rock när Vega växlar över till nattklassiskt.

Texterna i låtarna handlar om historiska händelser och alldagliga jordnära saker sånt som också vi försöker återge i våra beskrivningar av vardagen här på bloggen. Och är det nu nån som vid det här laget är nyfiken på hur dom låter så kan man kolla på Spotify

Hursomhelst är det lite roligt att ett par gamla skor på en av regn bildad jordskorpa i en morotsåker i Långmossen via googlande över nätet hamnat på ett skivkonvolut i Sverige 🙂

Skorpa.

Bilden som intresserade gruppen är den till höger som ingick i mitt inlägg om en mindre lyckad sådd av morot så för att visa hur en lite mer lyckad sådd ser ut sände jag dem bilden till vänster och nu pryder båda bilderna skivkonvolutet.

På tal om skorpa så är det också i år liknande problem efter den långa regnperioden och jag får nog ta itu med några åtgärder för att undvika ett dylikt misslyckande som våren 2012. Då borde jag ha sått om i slutet av maj när jag såg hur det höll på att gå, nu i år skedde sådden så sent att omsådd inte är aktuell utan jag får nog försöka med att hålla markytan fuktig under några dagar nu i veckan så att groddarna orkar bryta igenom. Vid dagens koll höll morotsgroddarna på att ta sig uppåt vilket också betyder att skall en ogräsbekämpning göras innan uppkomst skall den helst ske inom det närmaste dygnet. Bara att invänta lite lugnare väder vilket enligt prognosen kan infalla vid 8-tiden ikväll. För tillfället bullrar det på plåttaket så man behöver inte ens se ut för att hålla koll på väderleken. Blåsten har inte varit växtskyddet nådigt denna vår 🙁

……men nu åter till såanmälan som helt klart är ett kapitel för sig. Fick just några skiften ritade men kommer inte vidare till följande skede i programmet. Kanske vore det bäst att fotografera skärmen och sända bilderna till Mavi, gör man det digitalt borde det vara frågan om elektronisk anmälan, eller hur? Skorpa tror jag mig veta hur man hanterar men det här Vipuritandet går jag nog bet på…… kanske blir det mitt sista år som bonde?