Lite måste man ju ändå få lyfta svansen i allt elände. Jag hade ju nästan rätt.
Nästan rätt i vaddå?
Jo, om någon läsare har onaturligt bra minne så kanske Ni drar Er till minnes att jag spådde att förra sommaren skulle bli ett väderfiasko. Redan i odlingsplanen tog jag hänsyn till att sommaren antingen skulle regna eller torka bort. Nu kom det inte att bli så, fjolåret var inget toppår men ändå helt ok. Det intressanta är att jag bara missade med ett år i spådomen. Detta år har varit rent ut sagt bedrövligt såhär långt. Precis på alla fronter liksom. Rågen fick jag ut i tid. En del av rybsen också. Resten var omåttligt sent. Kornet 31.5 är bara pinsamt och resten av rybsen 7.6 är inget man torgför av stolthet heller. Detta berodde då på regnet, som kom i sådana mängder att stora delar av åkrarna helt enkelt inte var körbara innan dess.
Just nu räknar jag med att kornet ligger ganska precis tre veckor senare än vanligt, axgången på korn borde infalla första helgen i juli, än har jag inte sett ett kornax på någon åker jag har lagfart på (på andras nog). Någon rybströskning före oktober är nog inte att tänka på vad som än händer och dessutom har rybsbaggarna varit ganska på hugget de senaste veckorna. Jag vill inte lägga ut insektgift om det inte är absolut nödvändigt men i år har det nog varit en kamp med samvetet att hoppa över det.
Vad mera då? Jo, rågen har gått till sängs. Ett svårt regn natten mellan tisdag och onsdag i förra veckan förvandlade min fina rågåker till liggsäd. Varför kan jag faktiskt inte begripa för rågen har fått bara 80 kg kväve, är sådd med 170 kg vilket ingendera borde generera liggsäd, men ligger, det gör den. Den är behandlad med Moddus också mot liggsäd, men där kanske dosen blev i mindre laget. 0,3 l/ha.
Hur som helst är det irriterande när man har rågrannar vars råg står upprätt som skrämda undersergeanter i Dragsvik, medan min råg då närmare påminner mig om mig själv i Dragsvik. Halvsovande.
Som tur är handlar det inte om någon riktig total läggning utan mera försiktigt stjälpande, men hur som helst är det irriterande. Det är svårt att få ett bra foto av liggsäd, men jag har nu i alla fall försökt åskådliggöra eländet.
Följande problem var mera oväntat. När jag skulle ogräsbekämpa kornet visade det sig att fjolårets ryps återgrott med en sån fart att alla sprutspår vuxit igen. Utan skummarkör blev det en hopplös orientering på åkern som naturligtvis resulterade i två rejäla sprutmistor som nu är blommande vackert gula. Lite tar det ju nog på nerverna att rypsen blommar finast i kornåkern. Inte heller denna bild ger situationen rättvisa eftersom den är tagen sent på kvällen.
Som lite upprättelse kan jag ju lägga in en bild på en vacker rypsåker. Problemet är bara det att både förgrunden och åkern bakom borde vara lika gul, vilket som synes inte är fallet.
Vad dethär blir till, det vet bara Fader Frost och hur hans planer för hösten är vet ingen.
Härom kvällen funderade jag på att lägga upp följande Facebook-status:
“Rågen har stjälpt, fånggrödorna gror inte, rypsen blommar inte och den delen som blommar hyser baggar. I kornåkern är det fullt med rybs som har massor med rybsbaggar och just inget korn. Solrosorna växer överhuvudtaget inte”
Fast det lät så negativt så jag hoppade över det.
Och inte hade jag möjlighet att delta i träffen hos Nisse heller. Förbaskade sommar 2015!
Kör 200 km norrut så inser du snabbt att dina problem är små. Här ser det ut som 7 sorger och 8 bedrövelser.
Jo, jag har lite förstått att det är så även om jag inte sett det själv. Österut är det dåligt ungefär till Alavus, sen blir det bättre, söderut kommer det dåliga mot närmare sydkusten. Egentligen är problemet här nog bara det att allt är så fruktansvärt sent. Blir hösten riktigt bra kommer nog detta att gå, annars inte.
Alla bilder av åkerväxter som jag sett här på bondbloggen ser rent förträffliga ut jämfört med vad jag har, ca 200 km norrut från Närpes. Höstrågen som jag nästan tänkte harva upp i våras eftersom den var så gles ser nu bäst ut av spannmålen. Tröskan får antagligen ett ganska lätt uppdrag i år, mest att stå i skjulet i väntan på nästa år…. Sådde förresten det sista idag också, är nog det senaste jag upplevt.
Största delen av årets sådda arealer är väl i hela vårt land på den sämre sidan detta konstiga år. Visst finns det säkert nåt ställe som har drabbats lindrigare , vi har inget att skryta med hos oss.. kanske vetet är det som klarat läget här tills bäst, höstgrödorna som man ser från vägarna då man färdas har sett bra ut.
Om det som är sent sått inte hinner bli färdigt före vintern då är problemen stooora.
Kommer uppköparna att inse hur sårbart vårt jordbruk kan vara då “högre makter spelar korten slarvigt” vi hade vete kvar från ifjol o sålde på försommaren (eller gav bort det) priset var så dåligt att man mår riktigt illa , visserligen var det foder för proteinet var så lågt. Nu ska vi skicka det restiga och döm om vår förvåning då det har stigit med flera tior på tonnet.. månne det oxå ligger illa till på utländska fronten med väder o vind..
Nu kan vi bara hoppas på det bästa för restiga sommaren o en lång vacker höst.